Ansvar av olika slag
För oss jägare är ansvar ingenting nytt eftersom bilden av jakten som hobby och jägarna som medmänniskor fortsättningsvis och oftast bygger på någon jägare som man känner. Vi bär alla ett ansvar för hur samhället betraktar jakten och vår verksamhet.
Ansvaret som jägarna bär är varken uteslutande eller pekar finger, utan jag ser det snarare som en traditionell respekt för naturen och livet. Till exempel så, att vi viker in huvudet på en fälld fågel under vingen innan vi stoppar den i ryggsäcken. Inte heller fäller vi mera vilt än vi behöver, inte ens inom ramarna för den hållbara jakten. Eller skjuter i osäkra situationer. Så har vi alltid gjort och så fortsätter vi att göra, tillsammans för både framtiden och jakten.
Vi jägare har vant oss vid att tala om ansvar när det gäller vapenhantering, hundar, hållbar avskjutning, viltutfodring och etisk behandling av viltet. Allt det här är fortsättningsvis lika viktigt, men coronapandemin har lyft fram en aspekt till.
Ansvarstagandet gäller också hur vi jägare hanterar pandemin. Om vi kan sköta hygienen och hålla avstånd så är jag övertygad om att vi klarar det. Vi ska inte göra det genom att utesluta eller peka finger utan fundera på vad som fungerar för varje sammanhang och jaktform. På passet och vid brasan är det enkelt att hålla säkerhetsavstånd bara vi tänker efter. Självfallet ska ingen som är sjuk delta i en sällskapsjakt.
Det går inte att ge corona-anvisningar för jakten som fungerar överallt. Jag är ändå övertygad om att ni jägare kan formulera sådana, var och en på sitt håll. Ni är de bästa experterna på er egen jakt.
Låt oss jaga ansvarsfullt och inkludera pandemin i ansvaret!
