De ungefär trehundra vargarna i Portugal lever främst i landets norra delar, norr om floden Douro, nära den spanska gränsen. Söder om floden lever bara ett fåtal flockar och den sydliga populationen löper mycket riktigt en risk för att dö ut.

Den senaste uppskattningen av stammen gjordes åren 2019 till 2021. I jämförelse med uppskattningen som gjordes åren 2002-2003 har antalet flockar minskat med fem till sammanlagt 58. Även om EU har sänkt vargens skyddsstatus så kommer arten i Portugal sannolikt att fortsätta med den gamla, striktare statusen. I Portugal har vargarna varit skyddade i lag sedan 1988.

I Portugal drabbas både hundar och husdjur av vargattacker, men vargen uppskattas trots det och även en majoritet av bergsborna vill skydda arten.

Iberiska vargen förekommer enbart i Spanien och Portugal

De portugisiska vargarna ingår i den iberiska vargpopulationen. I Spanien finns det drygt ett par tusen vargar, i motsats till Portugal där arten är hotad.

– Om vi inte skyddar vargen nu och den dör ut, så kommer följande generation inte att veta någonting alls om den, konstaterar fårfarmaren Mario som bor i byn Reboleiro i bergstrakten Beira Alta.

Mario har en fårflock som räknar ett par hundra stycken. Enligt honom borde staten göra mera för både vargarna och djuren som människorna håller sig med.

– Somliga vill döda vargarna. Folk som inte tycker om naturen. När människan börjar förstöra naturen så gör hon ofta också illa åt andra människor.

Vakthundar hos nästan samtliga fårfarmare

Vargattackerna är ingenting nytt för Mario. Även om hundarna i regel lyckas avvärja angreppen så händer det att vargarna lyckas.

– Ibland har vargarna anfallit på natten när fåren kommer i en lång rad ner från bergen. Hundarna går då i täten och de vill komma fort hem.

Nästan alla fåruppfödare har hundar som vaktar fåren. Mario har sju hundar, både vallhundar och vakthundar. Staten betalar inte ut några ersättningar om inte fåren är skyddade. Men enligt Mario borde ersättningarna vara högre.

I dagsläget uppgår den normala ersättningen för ett får till mellan 100 och 200 euro, men för ett gammalt får betalar staten inte mer än cirka 15 euro.

Ansökningarna om skadeersättningar görs på nätet och utbetalningarna görs först ett halvår senare, ibland till och med så sent som två år senare.

– Jag känner många som inte alls ansöker om ersättningar därför att det är för krångligt. Men lyckligtvis vet min yngre son hur man ska fylla i ansökningen.

Ersättningar enbart för vakthundar och vallhundar

I Portugal angriper vargarna oftast får och getter. Året 2017 ansökte portugiserna om ersättning för nästan 2 100 får och getter. Ofta skyller man på vargarna när det de facto är herrelösa hundar som står för angreppen.

I Portugal händer det också att vargar angriper jakthundar, men staten betalar inga ersättningar för sådana, enbart för vakt- och vallhundar. Under perioden 1999-2024 ansöktes om ersättning för 24 hundar. För hundarna har ersättningen rört sig mellan 40 euro och 270 euro.

Med hundarna jagar portugiserna mest kaniner och rapphönor. Det övriga jaktbara viltet inkluderar arter som kronhjort, vildsvin och mufflonfår.

Skogsbränderna ett gissel för fåruppfödarna

Det mesta av Marios beten ligger uppe i bergen och där har han elstängsel som skydd för fåren, som är donerade av staten. Men skogsbränderna har förstört både stängslen och beten, och därför är det ont om bete för fåren. Mario har därför varit tvungen att mata djuren med annat, som bananer.

Runt omkring Marios hem brann i somras drygt 265 hektar mark. När bränderna rasade i närheten såg vallhundarna till att fåren hölls borta från elden.

Bränderna ödelade väldiga arealer eftersom brandmännen skyddade byarna. En starkt bidragande faktor till bränderna är de planterade och snabbväxande bestånden av eukalyptusträd. Eftersom de innehåller eukalyptusolja så börjar de lätt brinna och brinner häftigt.

Vindkraftverken tar livsmiljöer av vargarna

I Beira Altas bergstrakter lever tre vargflockar. Även om portugiserna uppskattar sina vargar så finns det tjuvjägare som lägger ut gift och fällor. Dessutom har vargarnas revir naggats i kanterna av människan. Enligt João Cardoso som forskar i traktens vargar tar vindkraftverken allt mer terräng av vargarna.

– Vargarna lämnar trakten om vi ställer upp vindkraftverk i deras revir. Främst för att vindkraftsparker kräver en mängd nya vägar, berättar han.

Cordoso, som arbetar på universitetet i Porto, forskar om vargar med hjälp av viltkameror och avföring som han samlar in för DNA-analys. En av vargflockarna som Cordoso undersöker måste först flytta på grund av vindkraftverken och sedan när markbränderna förstörde kärnan i reviret.

Det är inte bara för att levnadsområdena krymper som vargarna blir färre; det är också för att rådjuren minskar. I dagsläget håller rådjuren ändå på och återhämtar sig tack vare utsättningar. Numera består vargarnas föda i allt högre grad av naturliga bytesdjur i stället för tamdjur.