Förvaltningsplanen för sälstammarna uppdaterades föregående gång 2007, varefter mycket har hänt på sälfronten. Stammarna har vuxit kraftigt sedan den lägsta nivån kring millennieskiftet, och tillväxten fortsätter. Samtidigt är de skador som sälarna orsakar fiskerinäringen betydande. Dessutom har kommersiell användning av jaktfångsten begränsats genom lagstiftning.

Målen för stamförvaltningen

De viktigaste målen för förvaltningen av sälbestånden i Finlands havsområde är i fråga om gråsäl att bibehålla en gynnsam bevarandestatus och i fråga om östersjövikaren att det inte sker någon försämring av dess bevarandestatus före 2030 och att en gynnsam bevarandestatus till slut uppnås också för den.

Vid sidan av tryggandet av sälstammarnas livskraft är målet att ta hänsyn till näringsidkarnas och medborgarnas behov och åsikter samt social hållbarhet.

Idag består östersjövikarbeståndet av 20 000–36 000 djur och den årliga fångstkvoten i stamförvaltningsområdet Bottenviken-Kvarken har under de senaste åren ofta fyllts. Kvoten för Östersjövikaren har under de senaste åren höjts i takt med att beståndet har fortsatt att öka. Under jaktåren 2025–2026 och 2026–2027 är kvoten 425 vikare.

Gråsälsbeståndet består av 50 000–70 000 djur och för dess del har fångstkvoten (1050) varit tillräcklig. Under de senaste åren har i genomsnitt bara en tredjedel av gråsälskvoten använts, vilket innebär att jakten på gråsäl åtminstone inte behöver minskas från nuläget.

Kvoter och fångstanmälningar

Sälstammarna i Östersjön är alltså starka och livskraftiga. I fråga om kvoterna och fångsterna är jakten hållbar. Vad är då på jägarens ansvar?

Till jägarens lagstadgade skyldigheter hör att göra fångstanmälan till Finlands viltcentral i tjänsten Oma riista. Att följa med hur kvoten fylls är också en av jägarens skyldigheter. Finlands viltcentral avlyser jakten när kvoten har fyllts. Eftersom fångstanmälan får göras med tre dagars fördröjning, kan det förekomma en överskridning av den totala kvoten.

Kvoten har överskridits under sådana år när förhållandena har varit gynnsamma för fångst av vikare på isen och flera jaktsällskap har fått byte i snabb takt. Jägarna ska också ta ansvar och bromsa in jakten om kvoten är nästan fylld.

Även om gråsälskvoten inte har fyllts, är fångstanmälan jägarens lagstadgade skyldighet även i fråga om den. En kvot som inte fylls talar sitt eget språk om viltbeståndets tillstånd, jaktens hållbarhet och utmaningar, men också om den aktuella viltkonflikten.

Insamling av viltdata

Uppgifterna från fångstanmälningarna är en del av uppföljningen av sälstammarna. Naturresursinstitutet (Luke) ansvarar för inventeringen av sälstammarna tillsammans med Sverige. I fångstanmälan begärs uppgifter om djurets art, ålder, kön och fångstplats. Dessutom kan sälobservationer registreras i Oma riista.

Luke önskar att jägarna tar prover av bytesdjuren. Frivillig insändning av bytesprover är en form av datainsamling som särskilt gynnar jägarna, eftersom information om djurens hälsa och beståndets fortplantningsförmåga utgör grunden för fastställandet av kvoterna. Kostnaderna för jaktresor och utrustning kan också delvis kompenseras med det arvode som betalas för bytesprovet.

Sälfångst till försäljning?

Genom EU:s förordning förbjöds handel med sälprodukter år 2009. Förbudet har preciserats och skärpts också för Finlands del sedan dess. Bearbetade produkter från Östersjöns sälar får inte släppas ut på marknaden, dvs. all kommersiell användning av kött, hudar, tran och ben är förbjuden.

Bakgrunden till förbudet är en kampanj för djurens välbefinnande och rättigheter som fick internationell uppmärksamhet och som syftade till att stoppa säljakten. Lagen för att förhindra handel med sälprodukter till följd av denna kampanj är ett konstgjort hinder för tillvaratagandet av de alltjämt växande sälfångsterna. Förbudet har lett till ett partiellt slöseri med ett värdefullt vilt och råvaror från det. Till exempel mängden kött och tran från en stor gråsälshane (ståte) täcker snabbt behovet för ett privathushåll.

Kvoten för gråsäl skulle förmodligen fyllas och skadorna på fiskerinäringen förebyggas effektivare om det var möjligt att sälja gråsälsbytet. Det skulle finnas efterfrågan på produkterna, eftersom sälprodukter nu importeras till Finland från Grönland, som har beviljats undantag från försäljningsförbudet.

Förvaltningsplanen tar ställning i denna fråga och Finland förhandlar aktivt om att upphäva förbudet. I väntan på att försäljningsförbudet slopas ska jägarna nyttja sitt byte noggrant och, om det inte finns behov av säl, avstå från att skjuta.

Den osynliga säljägaren

Säljakten på öppet hav och på isvidderna blir synlig endast om utövarna själva rapporterar och aktivt berättar. Jaktens hållbarhet och etik bedöms utifrån publikationer, bilder, videor och intervjuer som ger en inblick i den.

Varje säljägare är en ambassadör för jaktformen inför allmänheten. När den egna verksamheten och de värderingar och grunder som den bygger på är i ordning i alla avseenden, är det också tryggt att kommunicera om verksamheten.

Säljakten förebygger skador på fisket

Sälarna orsakar betydande skador på kustfisket och fiskodlingen. Verkningarna omfattar också hotade fiskarter och fiskbestånd. Jägarna kan samarbeta med fiskare genom att rikta jakten mot sådana sälar som orsakar skada. Jägare och kommersiella fiskare samarbetar på många håll för att bekämpa sälproblemen. Kommersiella fiskare kan också bedriva jakt, varvid reglerna och de etiska riktlinjerna för säljakt även gäller dem.

Säljakten i goda händer

Ett av de mest betydande problemen på nationell nivå är handelsförbudet för sälprodukter som lyfts fram i förvaltningsplanen. Den nationella linjen är att påverka EU för att få en ändring i förbudet mot handel med sälprodukter, så att de nationella särdragen beaktas och principen om hållbart nyttjande återtas som grund för tillvaratagande av havssälsbytet.

Varje jägare bidrar bäst genom att se över sin egen och sitt jaktsällskaps verksamhet och på så vis skapa en positiv bild av verksamheten, så att säljakten även i framtiden ska ses som ett godtagbart utnyttjande av viltet.