Skytte, jägarfärdigheter och vänskap
För många ungdomar är sommarlägret höjdpunkten på sommarlovet. Själv deltog jag i jaktföreningen Jupon Eräs Tjäderläger, som mest handlade om skytte. Jag deltog i lägret fyra år i följd och det här var mitt andra år som talkojobbare eftersom jag hade blivit för gammal för att delta.
När vi steg ur bilen så var lägercentrets gårdsplan redan full med bekanta ansikten och mina gamla lägervänner kom springande för att krama mej och min bror. Alla var väldigt glada; återseendet var en stund som jag inte glömmer i första taget.
Lägerprogrammet, den toppenfina skytte-utbildningen och den goda maten får deltagarna att återkomma år efter år. Men det är lägervännerna som jag har fått som är den främsta orsaken till att jag vill fortsätta vara med. Vi bor på olika orter och träffar inte varandra mellan lägren. Det är trist, men å andra sidan blir lägret på det viset ännu värdefullare. Varje läger lämnar underbara minnen efter sig så det förvånar mig inte alls att också lägerarrangörerna trivs och är beredda att ordna lägret på nytt, år efter år.
artikeln fortsätter
Juha Haapamäki, som är biträdande verksamhetsledare på Jägarförbundets Lapplandsdistrikt och snart går i pension, har ställt upp som utbildare på lägret i åtminstone 25 år. Drivkraften som får honom att delta i arrangerandet av lägret är, berättar han, att han gillar att jobba med ungdomarna och tänker på jaktens framtid.
– Syftet med lägret är att tända gnistan för jakten som hobby. Det är fint att se hur ungdomarna trivs på lägret och för många är lägret sommarens höjdpunkt. Det glädjer mig att se hur deltagarna blir lägerkamrater och gärna kommer tillbaka följande år, berättar Haapamäki.
Han bedömer att lägrets betydelse för ungdomarna sträcker sig längre än programmet; betoningen ligger också på att hålla rent och snyggt, ordning och gott uppförande, och sociala färdigheter.
– Jag vet förstås inte hur dagens ungdomar har det hemma hos sig; om de ställer skorna i ordning i tamburen, bäddar sängen och håller hemmet rent och städat. Lägret lär också ut respekt för gamla seder och bruk, som att inte ha mössan på inomhus, understryker Haapamäki.
Haapamäki, som har varit med om att arrangera lägret i många år, har säkerligen massor med minnesvärda episoder i bagaget, men han avslöjar ingenting.
– Det här lägret blev extra minnesvärt eftersom det hör till de sista där jag ställer upp. Lägerandan har varit utomordentligt god och jag har inte en enda gång behövt be ungdomarna lugna ner sig efter kvällssignalen för tystnad. Det här lägret kommer säkert att kännas som ett av de bästa.
På lägren har han själv lär sig att när man leder ungdomar så är det mycket effektivare att ta det lugnt och sansat än att skrika och kommendera.
– En tanke; när ungdomar är på läger och blir intresserade så vore det bra om de kunde fortsätta till en jaktförening. Föreningarna sysslar ju med sådant som hundar, fiske, ungdomar och talkojobb. När vi lyckas engagera ungdomar i föreningar, i olika föreningsuppdrag och på distriktsnivå så kan vi föra det goda jaktliga budskapet vidare och bevara jaktens framtid och intresset för att jaga, avrundar Haapamäki.
