Jägarens bästa kamrat

Under den största delen av mitt liv har jag vuxit upp tillsammans med mina morföräldrars finska spets Riku och av livet med honom har jag lärt mig massor. Riku blev hämtad till sitt nya hem hösten 2013 då jag var åtta år gammal. Att sköta om valpen lärde mig tålamod och långsiktighet, vilket jag har haft glädje av senare, på jakt. När Riku började jaga med morfar hösten 2014 lärde han sig hastigt att följa sina instinkter när han letade efter viltet. Dessutom har Riku alltid följt med familjen för att plocka svamp och bär, och fiska.

Att växa som jägare tillsammans med hunden

Allt sysslande med Riku gjorde mig intresserad av jakt, så året 2019 skrev jag jägarexamen. Strax efter skaffade jag ett parallelltillstånd och började jaga älg. Jagandet med Riku har lärt mig hur man jagar med en skällande fågelhund och hur man sköter om sin jakthund efter jaktdagen.

I oktober 2022 fick jag uppleva ett stort lyckande när jag sköt min första fågel för Rikus skall. Riku var då nio år gammal, men skällde uthålligt på en tjäderhöna som satt uppflugen i ett träd medan jag smög mig fram och dolde mig bakom en gran. Tack vare Riku såg jag var fågeln satt, och sköt. Tjäderhönan damp i backen och när jag gick fram till den var Riku redan där och nosade på fågeln.

En jakthund som lever pensionärsliv

I somras fyllde Riku elva år. Somrarna tillbringar han hos mormor och morfar, sover och njuter att bli kliad. Heta sommardagar hänger han med till stranden (sjön ligger nära) och sedan kan han slappa i skuggan på gräsmattan vid huset. Även om åldern har börjat märkas på Riku så ser han fortsättningsvis fram emot höstjakterna med mig och morfar. Vi tar honom med oss så länge som han själv vill det – även om det bara skulle bli en utfärd med matsäck.