Sjöfågelinventering med drönare och värmekamera

Punkträkningen på våren och sommaren är i vårt land den främsta metoden för att följa med sjöfåglarnas utveckling och produktion av ungar. Metoden har varit oförändrad i ett fyrtiotal år. Som metod är punkträkningen väldigt bra och den kräver inte mera utrustning än vad de allra flesta jägare redan har. De senaste årens utveckling av värmekameror och drönare har dock öppnat nya möjligheter som vi ännu inte utnyttjar fullt ut.

Värmekameratekniken har under de senaste åren tagit stora kliv framåt. Tidigare var det främst myndigheter som hade sådana, men numera är det inte ovanligt att också privatpersoner har en sådan. Samtidigt har drönarna genomgått en väldig utveckling under de senaste åren och priset har sjunkit. Numera har de här två teknikerna byggts ihop, även om drönare med värmekamera fortsättningsvis är dyra.

Om användningen av drönare vid inventering av sjöfåglar har det tidigare publicerats bara några få undersökningar. Hos oss har drönare försedda med en vanlig kamera inte inneburit någon nämnvärd förbättring av punkträknandet, men i Nordamerika har försöken med värmekameraförsedda drönare vid sjöfågelräkningar gett lovande resultat, vilket har uppmuntrat oss att testa metoden även här.

Tanken var att jämföra inventeringen av sjöfågelkullar med punkträkningsmetoden och med värmekameradrönare för att ta reda på om drönaren kan utmana räkningen på traditionellt vis. Undersökningen gick ut på att jämföra observerbarheten hos de båda metoderna och att undersöka vilken inverkan växtligheten har på observationerna. Dessutom jämförde vi storleken på de slumpmässiga felen mellan de två metoderna, alltså hur nära varandra resultaten ligger när samma objekt räknas flera dagar i rad.

Drönaren är mycket bra på att upptäcka fåglar

Vid punkträkningen med drönare upptäckte forskarna ungefär dubbelt fler fåglar än med kikare och teleskop. Dessutom var drönarens resultat jämnare, det vill säga att när räkningen gjordes flera dagar i följd hittade drönaren så gott som lika många fåglar varje dag. Med den manuella metoden blev variationerna större. När växtligheten ökade på objektet gynnade detta – vilket inte kom som någon överraskning – drönaren, men försvagningen av observerbarheten kunde inte statistiskt säkerställas.

Som helhet betraktat motsvarade resultatet rätt väl utgångsantagandena. Metoderna är i flera avseenden likvärdiga, men skiljer sig bland annat beträffande hur de klarar vädret. Även om resultatet visar att drönaren har vissa fördelar vid räkningen av sjöfåglar så kommer metoden knappast att ersätta räkningen med kikare inom den närmaste framtiden. Med punkträkningen följer vi med variationerna hos sjöfåglarna genom att år efter år upprepa räkningarna på samma sätt. Förmodligen har inte heller de påträffade skillnaderna i observerbarhet någon avgörande inverkan på resultatet och noggrannheten.

Drönaren hittar fler fåglar och resultatet är jämnare, men detta innebär inte någon klar fördel jämfört med det nuvarande systemet. Resultatet innebär att vi med en mindre mängd drönarpunkter kan uppnå samma noggrannhet som med en större mängd traditionella punkter. Det nuvarande nätverket av inventeringspunkter ger en synnerligen tillförlitlig bild av hur sjöfåglarna utvecklas. Dessutom är drönarna med värmekamera fortsättningsvis rätt dyra.

Utdragen dispensprocess för tillstånd att störa

För fågelräkningarna ansökte vi om tillstånd av Finlands viltcentral och NTM-centralen för att få störa jaktbara och fredade fåglar, eftersom fåglarna kanske skulle bli störda av drönarljudet och det inte är tillåtet att störa fåglar under häckningen.

Lämpliga ställen för drönare med värmekamera kan finnas i exempelvis landets norra ända där nätverket av räknepunkter är glesare än i övriga delar av landet. Där skulle vi med drönare kunna öka effektiviteten i inventeringen mera än genom att anlägga fler räkningspunkter. Även vid kartläggningar som exempelvis för fågelatlasen kan drönare vara till nytta.

Drönarräkningen kunde vara särskilt lämplig på enskilda objekt där vi önskar följa med fågellivet särskilt noga eller vill ha reda på det exakta antalet fåglar. Vid forskningsprojekt av olika slag kunde drönare med värmekamera också vara väldigt användbara.

Mera möjligheter för forskningen och uppföljningen av stammarna

Drönaren med värmekamera är ett intressant tillskott som öppnar nya möjligheter och forskningsfält för viltforskningen och arbetet med att följa med viltstammarna. Den aktuella lagändringen för att tillåta drönare vid jakt på de skadliga främmande rovdjuren utgör ett gott exempel på hur metoderna utvecklas med tekniken. Men även om det är möjligt att räkna sjöfåglarna med drönare som har värmekamera så kommer kikaren och teleskopet att höra till standardutrustningen även i fortsättningen.