Internationellt påverkande på olika sätt
Jakten och viltvården påverkas allt oftare av internationella avtal och EU-lagstiftning. Finland har varit med om att stöda allt ambitiösare beslut för att hejda naturförlusterna, inom både konventionen om biologisk mångfald (CBD) och EU:s biodiversitetsstrategi. EU siktar nu på att hejda tillbakagången för samtliga arter före 2030 och vända utvecklingen för en tredjedel av dem i en gynnsam riktning.
För att nå målet började EU bereda ett förslag till en bindande restaureringsförordning, men beredningen står nu stilla eftersom den majoritet som krävdes saknas, med knapp marginal. Även Finland motsatte sig förslaget. En internationell reglering i någon form kan dock fortfarande bli verklighet; beträffande vården av livsmiljöer finns det ju hur mycket arbete som helst att göra! En restaurering skulle utan tvivel gynna flera jaktbara arter, som ripan. För första gången har regeringsprogrammet dessutom tagit ställning för en ändring i direktiven; regeringen arbetar för att den vitkindade gåsen och storskarven ska lyftas ut från fågeldirektivets lista på skyddade arter.
Flera fågelarter som är jaktbara inom EU verkar ha en negativ utveckling. Om vi ändå fortsättningsvis vill tillåta jakt på dem inställer sig frågan om jägarna är villiga att vårda de här arternas livsmiljöer. Nämnas kan att en del av intäkterna från jaktlicenserna som jägarna betalar går till iståndsättningen av torvmarker och våtmarker.
På finskt initiativ bereddes för tio år sedan en internationell förvaltningsplan för taigasädgåsen. Med hjälp av den avtalar staterna utmed artens flyttväg varje år om avskjutningen. Före taigasädgåsen började minska var den finska andelen av jakten den största och tillståndet för den häckande stammen det mest bekymmersamma. Alltså avbröt vi jakten i hela landet för flera år och satsade på inventeringar och forskning.
Nu har gåsstammen repat sig och jakten kan försiktigt bli tillåten igen; i första hand enligt den traditionella jaktkulturen, på myrar i en del av landet där det inte finns andra gäss. De här erfarenheterna är nu guld värda när vi behöver reglera jakten på flera andra arter med negativ utveckling och göra det mera detaljerat.
