Om den stamvårdande jakten

De stora rovdjuren är fredade, men det går att göra undantag från fredningen under vissa förutsättningar. Detta kan ske genom skadebaserade eller stamvårdande dispenser. De stamvårdande dispenserna benämns i allmänhet stamvårdande jakt.

Men naturdirektivet och jaktlagen inkluderar inte den stamvårdande jakten som term, vilket har orsakat en viss förvirring som massmedierna och de sociala medierna inte har varit sena att utnyttja.

I förvaltningsplanerna för vargen, lon och björnen som jord- och skogsbruksministeriet har publicerat beskrivs ingående den nationella referensramen för förvaltningen av arterna. I samtliga förvaltningsplaner ingår den stamvårdande jakten i verktygsbacken. 

Om skälen för dispens

För att få klarhet i helheten bör vi fästa uppmärksamheten på innehållet i natur-direktivets 16 artikel. I den första punkten, underpunkterna a-d, presenteras de åsyftade målen för dispenserna i varje artikel.

• För att skydda den vilda floran och faunan och bevara naturtyper
• För att förebygga skador av särskild betydelse
• Av tvingande skäl som rör folkhälsan och den allmänna säkerheten eller något särskilt viktigt allmänt intresse 
• Om syftet är forskning, utbildning eller återutsättning av arter

Men detta är inte fallet i 16 artikelns 1 punkt, underpunkt e som de stamvårdande licenserna bygger på. Där varken nämns eller preciseras syftet för dispensen.

Syftet för ett undantag som bygger på underpunkt e kan alltså inte sammanfalla med syftena för undantagen som bygger på underpunkterna a-d. Därför kan punkt e användas som motivering enbart i fall där a-d inte är relevanta. 

Eftersom varken naturdirektivet eller jaktlagen nämner i klartext motiveringarna, det vill säga syftet, för den stamvårdande jakten så hänförs detta till ett nationellt övervägande. Eftersom det rör sig om ett övervägande så är det klart att syftet som beslutsfattaren, här Finlands viltcentral, formulerar kan kritiseras.

Syftets laglighet avgörs i sista hand av en domstol, men det här är ett extremt långsamt sätt att lösa frågan. Det är i sista hand högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som avgör frågan efter en process som kan ta ett år eller två.

Vad krävs då av syftet?

EU-domstolen ansåg i sitt förhandsavgörande om underpunkt e att syftet med undantaget ska stödas med tydliga motiveringar. Dessutom ska man kunna påvisa på vetenskapliga grunder att man med dispensen kan nå det åsyftade målet.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) hänvisar i sitt årsboksavgörande HFD:2022:48 som berör lodjursjakt till EU-domstolens förhandsavgörande. HFD anser att det inte räcker med förordningens eller den nationella förvaltningsplanens allmänna målsättningar som motivering för att bevilja dispens, om det inte av dispensen framgår ett godtagbart syfte för jakten i enlighet med direktivet.

HFD anser dessutom att stamvårdande jakt på en i naturdirektivet strängt skyddad art inte som sådan kan hänföras till underpunkten e eller till jaktlagens 41 a § 3 mom utan att jakten samtidigt syftar till något mål som är acceptabelt enligt naturdirektivet. Faktumet att jakten inte skulle ha några negativa konsekvenser för arten i fråga, som exempelvis lodjurets bevarandestatus, är irrelevant. Enligt HFD kan stamvårdande jakt med dispens ändå vara ett sätt att nå ett mål som är godtagbart enligt direktivet.

I sina senaste beslut om björnen anser HFD att det är klart att en alltför tät björnstam kan bli problematisk och att problemen kan lösas enbart genom jakt. Rätten ansåg det tänkbart att de sociala problemen som björnstammen orsakar kan lindras genom en behärskad minskning av antalet björnar. Enligt de senaste besluten kan undantag tillämpas enbart om det föreligger ett specifikt lokalt problem som kräver ett ingripande. Därför ska motiveringarna till en dispens inkludera en uttömmande utredningen av konsekvenserna i det aktuella området.

Vad följer sedan?

Jord- och skogsbruksministeriet har meddelat att den stamvårdande jakten i sin nuvarande form har nått vägs ände. Ministeriet har därför föreslagit som en långsiktig lösning att arterna med en gynnsam skyddsnivå skulle överföras från naturdirektivets bilaga IV till bilaga V. Detta skulle ge oss flexiblare möjligheter att organisera jakten. Men initiativet måste komma från EU-kommissionen. Tiden får utvisa om kommissionen har viljan att föra ärendet vidare.