Konsten att resa fågel

Den här gången åker Vili tillbaka till sitt valpdomshem i Kynäsjoki i Påmark för att delta i en utbildningsdag. Uppfödaren Jari Vettenniemi väntar på oss och är påtagligt ivrig inför träningen. Ett par syskon från samma kull har också anlänt. Dagens tema är att testa de unga hönshundarnas reaktioner och lydnad på livslevande duvor.

Till fördelarna med att öva på duvor hör ju att det gör övningen väldigt realistisk. Samtidigt får vi se hur hundarna reagerar på fåglar som på nära håll flaxar med vingarna och flyger upp. Kan unghundarna bevara lugnet och motstå impulsen att rusa efter när fågeln flyger upp?

När den grundläggande lydnaden är befäst kan man vänja hundarna vid flygande fåglar. När duvan släpps fri flyger den tillbaka hem till duvslaget. Duvorna är utmärkta att öva på, men når förstås inte hela vägen till färdig hönshund. Men innan det blir dags för skarpt läge med vilda fåglar så ger duvorna tillfälle att studera unghundens reaktioner och ingripa där det behövs.

Uppfödarens tankar och funderingar

– För uppfödaren är det viktigt att vara närvarande i valparnas liv och se hur de utvecklas. Då går det att hjälpa ägaren genom att peka ut sådant som är viktigt för utbildningen, som lydnaden, hur man talar till hunden och vad som krävs av den, förklarar Vilis uppfödare Jari Vettenniemi.

Vad förväntar sig då uppfödaren, nu när det har gått ett halvår sedan vi senast träffades?

– Jag skulle tro att fåglarna känns ännu intressantare än förut. Å andra sidan, efter vad jag har sett av de andra hundarna i kullen, så verkar de vara rätt lugna. Men visst finns det undantag, skrattar Vettenniemi.

Vi skruvar upp stimulansen

Träningspasset börjar och Vili får kommandot ”Sitt”. Vettenniemi ställer sig framför hunden och föraren, och släpper ut duvorna ur korgen, en i taget. Spänningen är påtaglig. Ingendera vet hur unghunden Vili kommer att reagera.

Flera duvor får flyga upp alldeles intill Vili, men han förblir lugn och får beröm. Husse tar av kopplet och övningen fortsätter. Nu syns det på Vilis ögon och uppsyn att han är helskärpt. Han följer uppmärksamt duvorna som flyger upp framför nosen på honom. Men Vili klarar testet och går vidare till nästa moment.

– Det var spännande att följa med hur Vili reagerade. Han följde överraskande lugnt fåglarna med blicken och satt kvar på sin plats också utan koppel. Jag tycker att det gick bra, var Vettenniemis spontana omdöme.

Att resa fågel

Med de engelska hönshundarna talar man om hundens fågelarbete. Hunden står för fågeln och ska på kommando resa den. Därefter ska hunden stanna. Resningen utgör ett viktigt moment i hundens fågelarbete. I synnerhet i täckt terräng ska hunden kunna hitta fågeln, stå för den och på kommando resa den. Settern har instinkten att göra det. Det blir ju en alldeles annan klass på hönsjakten när hunden reser fågeln på kommando, jämfört med om husse själv skulle skrämma upp den.

I bästa fall går resningen med avslappnad schwung. Men momentet anses vara svårt att lära in och blir lätt fördärvat. Unga hundar kan oftast resa en fågel, men de får inte göra det förrän föraren har gett kommandot.

Vid utbildning med duvor kan man använda sig av en så kallad launcher. Fågeln sätts in i en bur och när hunden står och har fått kommandot att resa fågeln så utlöser föraren launchern med fjärrkontroll så fågeln flyger upp.

– Om hunden reser fint så går det att öva det här momentet med en launcher. Längre fram kan man variera övningen och inkludera skottet (upp i luften) och apporten, berättar Vettenniemi.

Vi lägger undan launchern och kopplar loss Vili. Efter en stunds nosande hittar han fågeldoften. Vad händer sedan och vad anser uppfödaren Vettenniemi om hur det har gått? Se videon om hur det gick för Vili när vi övade resning.