Jakt på skadskjuten fälthare vid hus
Slutade med friande dom

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.

En jägare sköt en fälthare närmare än 150 meter från ett bebott hus, vilket är förbjudet. Enligt åtalet hade han därmed äventyrat den allmänna säkerheten. Jägaren hade då han sköt befunnit sig tio meter från närmsta boningshus och några tiotal meter från ett annat bostadshus. 

Åklagaren krävde straff för i första hand jaktbrott och i andra hand för jaktförseelse. Dessutom krävde åklagaren att hagelgeväret skulle förverkas till staten och att jägaren skulle betala 80 euro för brottsoffret.

Jägaren svarar

Jägaren bestred åtalet. Han krävde att tingsrätten skulle ogiltigförklara det och att staten skulle ersätta honom för rättegångskostnaderna med 200 euro och för advokatkostnaderna med 3541,60 euro.

Enligt jägaren var det fråga om avlivning av en fälthare som tidigare hade blivit illa skadskjuten, i enlighet med jaktlagens 84 §. Ifrågavarande paragraf (djurskyddssynpunkterna) ålade jägaren att handla på det här sättet.

Det handlade absolut inte om att bryta mot ett förbud och därmed äventyra den allmänna säkerheten. Förbuden ger regionförvaltningsverket rätt att för en viss tid förbjuda jakt i ett visst område eller att begränsa jakten för att förhindra att djursjukdomar sprider sig. Jägaren bestred åklagarens samtliga krav och krävde att få tillbaka sitt hagelgevär. 

Rätten bedömde och drog sina slutsatser

Det var ett obestridligt faktum att jägaren hade skjutit haren vid ett hus, utan uttryckligt tillstånd av husets ägare. 

Var det fråga om ett jaktbrott? Åklagaren motiverade sitt krav uttryckligen med brott mot den allmänna säkerheten, inte att jägaren skulle ha orsakat fara för andra personer. Tingsrätten höll med om att händelsen kunde bedömas som ett jaktbrott om skottet hade orsakat konkret fara för andra människor. Om en sådan fara inte uppstår handlar det, med stöd av jaktlagens 25 § och 74 §, om en jaktförseelse.

Var det då fråga om en jaktförseelse?

Tingsrätten fastställde att jägaren hade följt efter haren, kommit till huset med bil och skjutit haren från vägkanten. Avståndet från skottplatsen till fältharen hade varit cirka 24 meter och till huset cirka 8 meter. Jägaren hade skjutit haren strax efter att han stigit ur bilen och han hade inte försökt gå närmare. Med beaktande av skjutavståndet, att det inte hade funnits vittnen och att det inte syntes blodspår på fotografierna ansåg rätten att det var synnerligen osannolikt att jägaren från skottplatsen skulle ha kunnat konstatera att haren var skadad.

Därför ansåg rätten att det inte var trovärdigt att haren skulle ha varit skadad vid skottögonblicket.

Dessutom ansåg rätten att om det hade varit samma hare som tidigare blivit skadskjuten så borde jägaren ha avlivat den på annat sätt eller annan plats. Tingsrätten dömde jägaren till 15 dagsböter, men gav hagelgeväret tillbaka. Jägarens krav på att staten skulle stå för hans rättegångskostnader avslogs.

Jägaren överklagade till hovrätten

I hovrätten visades fotografier som polisen hade tagit på platsen. Det framgick av dem att haren hade blött innan den blev avlivad. Enligt jägaren var det de facto samma djur som hade blivit skadskjutet tidigare.

Åklagaren ansåg att överklagandet skulle godkännas med anledning av tilläggsbevisningen och att tingsrättens dom därför skulle upphävas. Hovrätten förkastade åtalet och frikände jägaren. Staten ålades att ersätta jägaren med 5816 euro i advokatkostnader samt 200 euro i rättegångskostnader.