Videor visar grunderna i viltvänligt skogsbruk

På Tavasttlands yrkeshögskola (HAMK) har viltundervisningen i Evois långa traditioner. Under de senaste åren har lektor Miika Näsi aktivt integrerat viltet i undervisningen. Det viltvänliga skogsbruket är genomgående infogat i de blivande skogsfackmännens studier.

– Skogsägarna har olika syften med sitt skogsbruk. Allt fler blir intresserade av mångfalden och viltet. De blivande skogsexperterna får också lära sig att ta hänsyn till dem, förklarar Näsi.

Eleverna bekräftar att det viltvänliga skogsbruket återkommer i olika etapper av studierna. De känner redan till stoffet som nu presenteras på video. Eleven Auli Vesamäki som studerar på tredje året tycker att undervisningen om viltvänligt skogsbruk är inne på rätt spår.

– Eleverna är intresserade av viltfrågor. Även de som saknar tidigare erfarenhet av viltet, upplyser Näsi apropå elevernas attityder till ämnet.

Viltvänligheten inga konstigheter

Med viltvänligt skogsbruk menas ett sätt att sköta ekonomiskog där man tar hänsyn till skogshönsen och det övriga viltet.

– Viltvänligheten bygger alltid på frivillighet och är uttryckligen skogsägarens eget val, betonar Näsi.

Han tror på frivilligheten och på att de låga kostnaderna ska motivera markägarna.

I en viltvänlig skog finns det föda och skydd för skogshönsen. De trivs i blandskog där trädbeståndet varierar i storlek och täthet. Idealet är en skog med minst tre trädslag, generöst med undervegetation, viltsnår och grupper med sparade träd.

De viltvänliga metoderna är frivilliga för skogsägaren. De är utvecklade i samråd med skogsfackmän och de hämmar inte virkesproduktionen. Inte heller orsakar de skogsägaren några nämnvärda tilläggskostnader.

– Det viltvänliga skogsbruket innebär inga krångligheter och harmonierar med rekommendationerna för skogsbruket. Det innebär inga konstigheter och gynnar mångfalden, sammanfattar Vesamäki.

Reetta Huovinen som studerar andra året deltog som skogsarbetare i videon om förhandsröjning. Området som skulle röjas delades i två delar. På den ena hälften gjordes en siktförbättrande röjning med hänsyn till viltet och på den andra en totalröjning där all undervegetation avlägsnades.

– En viltvänlig röjning är faktiskt enklare än en totalröjning eftersom man inte behöver vara petnoga, menar Huovinen.

Videorna komprimerar lärostoffet

Videorna spelades in i undervisningsskogen i Evois, i bestånd som sköts viltvänligt. Eleverna uppträdde själva som filmstjärnor. Iklädda rollen som fackmän gav de viltvänliga anvisningar för hur skogen skulle skötas och utförde de praktiska arbetena med röjsåg och skogsmaskiner.

Näsi är övertygad om att undervisningsvideorna fyller ett behov, även om det redan finns en hel del material i ämnet.

Videorna behandlar fem centrala teman i det viltvänliga skogsbruket och används av yrkeshögskolan och viltcentralen som studiematerial. Dessutom kan vem som helst se dem på riistainfo.fi.

Gemensamt lärande

Den sena och snörika våren försvårade inspelningarna, men på tre inspelningsdagar blev det ändå klappat och klart.

– Samarbetet med eleverna löpte spontant och fint. Samtliga deltog med liv och lust i projektet och allt emellanåt hörde man skratt. Alla var fokuserade på uppgiften, men stämningen på inspelningsdagarna var avslappnad, berättar Tero Salmela, audiovisuell planerare för inspelningarna.

Videoprojektet innebar att hela teamet lärde sig nya saker. Det var spännande att uppträda framför kameran, trots att eleverna kände ämnet och behärskade det.

– Nätverkandet var det bästa med inspelningarna och möjligheten att diskutera med experter, berättar eleven Merianna Kuukka som deltog i inspelningarna.

Vesamäki håller med om att samtalen med experterna var givande. Terrängen gav samtalen konkreta utgångspunkter och deltagarna försökte se med viltets ögon. De diskuterade tillsammans vad som skapar gömslen och hur terrängen ska vara beskaffad för att fåglarna ska trivas.

– På platserna som skulle förhandsröjas blev skillnaderna i synvinklar konkreta. Alla fackmän har sitt sätt att se på saken hur en röjning lämpligen ska göras, funderar Vesamäki.

Inspelningarna i terrängen gav upphov till livliga samtal både bland eleverna och inspelningsorganisatörerna. Samtliga var dock övertygade om att framtiden kommer att innebära en ökad efterfrågan på ett skogsbruk som tar hänsyn till viltet och mångfalden.