Vargflockarna har blivit fler

I mars i år var det totala antalet vargflockar 25 procent större än året innan.

textIlpo Kojola, Samu Mäntyniemi, Samuli Heikkinen, Katja Holmala och Antti Härkälä, Naturresursinstitutet (Luke)Bild Mari Tikkunen
Publicerad22.6.2020

Med största sannolikhet fanns det här i landet 30 familjeflockar, av vilka 24 hade sitt revir innanför gränsen. Det totala antalet revir låg kvar på samma nivå, men andelen flockrevir var större än i mars 2019.

Vargstammen i vårt land har vuxit under de senaste åren

Det uppskattade totala antalet familjeflockar var i mars i år ungefär 40 procent större än för tre år sedan. Ökningen av antalet flockrevir som i sin helhet ligger innanför landets gränser (bild 1) har varit ännu tydligare.

Tyngdpunkten i västra Finland

18 av flockreviren i vårt land låg i det västra stamförvaltningsområdet och 11 i det östra stamförvaltningsområdet. I renskötselområdet fanns ett sannolikt flockrevir.

Vargstammen har potential att växa fort. En uppgång förutsätter att det finns ledigt utrymme för nya revir och att födan räcker till för nya familjeflockar. För ett år sedan, i mars 2019, uppgick andelen revir med en familjeflock till 51 procent av samtliga revir medan andelen i mars i år uppgick till 65 procent. Att andelen har ökat sedan fjolåret pekar å ena sidan på en lyckad produktion av ungar och å andra sidan på att det har bildats få nya revir.

Stora regionala skillnader

I likhet med tidigare år var reviren i västra Finland koncentrerade till områdets västra del medan reviren i östra Finland var koncentrerade till områdets östra och norra delar (bild 2). Under den gångna vintern var vargstammens täthet störst i ett område på cirka 2000 kvadratkilometer (Laitila, Mynämäki, Pöytyä) i Egentliga Finland. Där påträffades tre flockar som var stora för våra förhållanden. Den starka vitsvansstammen i området torde vara en bidragande orsak till att vargtätheten är så hög.

Högre täckning på materialet

Uppskattningen av läget i mars under innevarande år bygger på en väldig mängd observationer som de frivilliga rovdjurskontaktpersonerna har skrivit in i Tassen. Under perioden första augusti 2019 till sista februari i år bokfördes 1126 observationer av flockar (det vill säga minst tre vargar) och 1357 observationer av par. Det här var 51 % fler observationer av flockar och 36 % fler observationer av par än under samma tid ett år tidigare.

På 845 av proverna, främst avföring, gjordes genetiska analyser och på 679 prover gick det att identifiera individen. Proverna var 39 % fler och de lyckade analyserna 42 % fler än i materialet som bildade underlag för uppskattningen av stammen i fjol.

Andelen revir som avkastar en tillräcklig mängd insamlade prover har ökat år för år, men ännu har vi en lång väg kvar till fullständig täckning enligt den svenska modellen.

För renskötselområdet bygger materialet till största delen på de vargar som har fällts där (16 individer). I sydöstra renskötselområdet fanns en flock som eliminerades med jaktlicenser före årsskiftet. 

Uppskattningens nya metoder

För uppskattningen av antalet individer per revir och revirtyp (en ensam varg, ett par, en flock) utvecklades en matematisk modell som bygger på en sannolikhetskalkyl. Modellen bearbetar Tassen-observationerna, DNA-proverna och den kända avgången i reviren, och förenar dem  till en sannolikhetsfördelning. Utajärvireviret (bild 3) är ett exempel på metoden. Där identifierades fyra individer genom DNA-proverna, vilket med hundra procents sannolikhet klassificerade reviret som ett flockrevir. Det sannolikaste antalet individer var fyra, men med cirka 18 procents sannolikhet kunde det finnas fem eller sex vargar i reviret. 

Utgående från det uppskattade antalet individer per revir beräknade vi en sannolihetsfördelning för familjeflockarna och paren i vår vargstam. Den visar trovärdigheten hos varje givet antal flockar och par (bild 3). Den högsta stolpen visar det sannolikaste antalet flockar eller par. Ju lägre stolpe desto lägre sannolikhet för detta antal flockar och par. Ett exempel: Antalet familjeflockar är med 20 % sannolikhet 30, men med 18 % sannolikhet finns det 29 familjeflockar. Summan av sannolikheten för samtliga utfall är 100 %. 

I mars innevarande år strövade beräkningsvis 29-41 flockar i landet

Stamuppskattningen för mars beskriver läget när vargstammen befinner sig på minimum. De nya ungarna föds i april-maj och därefter blir stammen efter hand mindre. I november strövar här i landet enligt prognosen och med 90 procents sannolikhet 29 till 41 familjeflockar och 22 till 36 par (bild 4). Prognosen inkluderar både flockarna som rör sig över gränsen och flockarna där den ena reproduktiva individen har dött.

Med anledning av det stora antalet kullar våren 2019 kommer antalet strövande vargar sannolikt att vara aningen större än under tidigare år och fler nya par än tidigare kommer sannolikt att bildas till våren 2021.


Vi riktar vårt varmaste tack till de frivilliga och Lukes terräng­personal för insamlingen av materialet.

Framtidsutsikter

Täckningen hos uppföljningsmaterialet för vargstammen har under de senaste åren blivit avsevärt bättre. Det här har vi den stora skaran av frivilliga observatörer och provinsamlare att tacka för. Även Naturresursinstitutet har satsat rejält på att utveckla uppskattningen av stammen.

Arbetet med att utveckla uppföljningen ska fortsätta. Det finns fortsättningsvis regionala aktivitetsskillnader beträffande arbetetet med att observera och att samla in prover, som borde jämnas ut. En av målsättningarna för de kommande åren är att utsträcka den DNA-baserade uppföljningen till samtliga kända vargrevir.

Under de två, tre närmaste åren kommer vi att öka effekten i DNA-metoderna tack vare den nya analysapparatur som ska skaffas till institutet. Apparaten bygger på den såkallade SNP-tekniken som gör analyserna billigare och snabbare. Liknande apparatur används i Sverige och Tyskland i arbetet med att följa med vargstammen. I Sverige kan de som skickar in prover läsa analysresultaten på nätet några veckor senare. Den här metoden kommer säkerligen att höja aktivitetsnivån bland de frivilliga provinsamlarna.

Vid analysen är majoriteten av individerna i den svenska vargstammen identifierade redan till årsskiftet. I Sverige följer vargforskarna i första hand läget i början av vintern och  stamuppskattningen för föregående vinter publiceras på försommaren, liksom vi gör även här i Finland.