Tekniska viltvarningssystem för det nya årtusendet

Hittills har viltstängslena varit den vanliga metoden för att hålla hjortdjuren borta från vägarna. Och stängslena brukar få djuren att lägga om sina vägar. Med placeringen av öppningarna i viltstängslet kan vi styra djuren till vissa bestämda platser där de kan korsa vägen, men detta innebär att viltolyckorna flyttar dit. Det har gjorts försök att styra djuren med undergångar och övergångar, men det blir sällan billigt.

Viltvarningssystemet Välkky reagerar på rörelse

Redan i början av 00-talet gjordes försök med aktiva varningsmärken som reagerar i realtid på djur som rör sig vid vägen, men tekniken var ännu inte tillräckligt långt utvecklad. InnoTrafik Ab har utvecklat ett aktivt viltvarningssystem som företaget i nästan ett år har testat på riksväg 8 mellan Nousiainen och Mynämäki. Resultatet har varit lovande.

Varningssystemet har rörelsedetektorer som bevakar öppningen i viltstängslet. Detektorerna reagerar på rörelse och aktiverar varningsmärkenas lampor så att de börjar blinka. Detta varnar bilisterna för att ett eller flera djur är på gång, så de kan minska på hastigheten.

Projektpersonalen har följt bilisternas reaktioner med radar och har sett att de tar varningen på allvar och bromsar in. Under de senaste nio månaderna har det mycket riktigt inte inträffat fler viltolyckor än en enda, som dessutom var lindrig, medan det tidigare inträffade tio viltolyckor under en lika lång tid. Enligt viltkamerorna som bevakar platsen kan så mycket som 30 hjortdjur korsa vägen här per dygn.

Det här pilotprojektet för viltvarningssystemet Välkky har finansierats av Finlands viltcentral, försäkringsbolaget LokalTapiola och NTM-centralen i Egentliga Finland.

Ljudfyrar skrämmer vilt med människoprat

Till det besvärliga med vägsträckor som har viltstängsel hör att hindra djuren från att ta sig ut på vägområdet vid korsningar. Vid en korsning i Nousiainen har man därför satt upp en ljudfyr med rörelsedetektor. Detektorernas sensorer är riktade utmed vägområdets kanter för att inte reagera på passerande bilar, utan enbart på djur som kommer från skogshållet. När sensorn upptäcker rörelse knäpper den på en apparat som spelar upp människoprat. Hittills har pratet fått både rådjur, hjortar och älgar att vända om från korsningen och återvända till skogen.

Ljudfyrar används också i Vassor i Korsholm i Österbotten på en vägsträckning med viltstängsel. Där har apparaten fungerat som avsett och har hindrat älgar från att nå vägområdet. Enligt räkningarna av spår i snön har ljudfyren med den längsta tjänstgöringstiden avskräckt minst elva älgar.

I Nousiainen har man dessutom installerat färist i korsningarna och hjortdjuren törs inte ta sig över sådana. Färist används också vid renstängslet i Kajanaland.

Optimalt älgvarningsmärke blinkar i gryningen och skymningen

På riksväg åtta i Österbotten, söder om Seinäjoki och mellan Lappo och Alajärvi, har man på fem korta vägavsnitt satt upp såkallade optimala älgvarningsmärken som varnar vid överhängande risk för viltolycka. Märkena har solceller och batterier, och är tidsinställda för att blinka i morgondunkel och aftonskymning för att bilisterna ska uppmärksamma dem och vara skärpta.

Vid de vanliga passiva varningsskyltarna vänjer man ju sig hastigt. Avsikten med de optimala, blinkande märkena är att väcka bilisterna så de skärper sig vid de kritiska platserna. Med hjälp av viltolyckorna som SRVA-jägare har bokfört i Oma riista har det gått att ringa in de farligaste tiderna på dygnet under hela året.

Bilförarens attityd avgörande

Märkena i sig förhindrar inga olyckor, men om bilförarna har rätt attityd och tar märkena på allvar så bidrar de helt säkert till att minska på viltolyckorna med hjortdjur. Med informationsspridning blir märkena ännu effektivare.

Enligt responsen som vi har fått upplever bilisterna de aktiva varningsmärkena som nyttiga. Om några år har vi siffror på olycksstatistiken för vägavsnittena som ingår i pilotprojekten.