Märk ut olycksplatsen med ett varningsmärke för viltolycka; det gör eftersöket lättare.

SRVA förmedlar jägarhjälp till polisen

Storviltsassistansen (SRVA) är en organisation som upprätthålls av jaktvårdsföreningarna och förmedlar tjänstehjälp till polisen vid konflikter med stora rovdjur. Till de vanligaste SRVA-uppdragen hör eftersök på hjortdjur, stora rovdjur och vildsvin som har skadats vid en viltolycka i trafiken. Till uppgifterna hör också att avskräcka stora rovdjur vid bebyggelse.

Text Reima Laaja och Mirja Rantala Bilder Tero Salmela

Publicerad6.9.2024

SRVA-verksamheten bygger på ett avtal mellan polisen och jaktvårdsföreningarna, och viltförvaltningslagen. Ett uppdrag börjar med att polisen begär handräckning. Jägarna, hundförarna och jaktföreningarna som ställer upp gör det frivilligt.

SRVA-uppdragen uppgår till mellan fjorton och femton tusen per år. Av dessa är 13 000 viltolyckor med hjortdjur medan cirka 200 handlar om ett stort rovdjur.

Verksamheten bygger på ett avtal med polisen

För eftersöket och avskräckningen, som följer efter polisens begäran om handräckning, har varje jv-förening sitt eget upplägg och nätverk. Det praktiska arbetet utförs av jaktföreningarna i området, erfarna rovdjursjägare och hundförare med utbildade hundar.

Ett SRVA-uppdrag handlar inte om jakt som förutsätter jakträtt utan om en uppgift på uppdrag av polisen som utförs av djursskyddsskäl och kan utföras oberoende av jakträtten. Verksamheten bygger på en nationell avtalsmodell som varje jaktvårdsförening förbinder sig till separat. Av de 279 jv-föreningarna här i landet har tio sagt upp avtalet (läget i juli).

Ett hjortdjur eller ett vildsvin som har dött vid eller avlivats efter en trafikolycka tillfaller jv-föreningen på orten. Det stora antalet hjortdjur som är inblandade i SRVA-uppdragen utgör ett av skälen till statsbidraget som betalas ut till jv-föreningarna. Dessutom betalar polisen ut en separat ersättning för rovdjursuppdragen som den har initierat.

Samhälleligt sett är SRVA det kanske synligaste slaget av frivilligarbete som jägarna uträttar. Verksamheten har fått stor synlighet i medierna och allmänheten upplever att jägarna gör ett värdefullt djurskyddsarbete.

SRVA-uppdraget börjar med ett telefonsamtal

Varje jaktvårdsförening har utsett en kontaktperson som tar emot samtalet när polisen ringer. Kontaktpersonen ser till att uppdraget kommer igång eller styr uppgiften vidare till följande person i kedjan. För jaktvårdsföreningens del inleds SRVA-uppdraget när telefonsamtalet från polisen kommer.

Sedan 2017 har SRVA-jägarna ett alarmtelefonsystem. Polisen har ett nationellt alarmnummer och anknytningsnummer till jv-föreningarna. Valet av anknytningsnummer styr samtalet till rätt SRVA-kontaktperson. Om den första jägaren i gruppen inte svarar så går samtalet automatiskt vidare till följande. Den genomsnittliga svarstiden uppgår till 45 sekunder.

Jaktvårdsföreningens SRVA-kontaktperson startar uppdraget på avtalat sätt. Om djuret har dött i viltolyckan så hämtar SRVA-personalen kroppen och tar hand om den. Är djuret skadat så undersöker jägarna djurets tillstånd och avlivar det om nöden så kräver.

SRVA-jägaren avslutar uppdraget genom att skriva in det i Oma riista, som har haft den här funktionen sedan 2017. Informationen som SRVA-jägarna samlar in har inneburit en avsevärd precisering av våra kunskaper om viltolyckor.

Avskräckning av rovdjur under polisens ledning

Avskräckning av stora rovdjur i bebyggelse görs alltid under polisens ledning. Under operationens gång försöker man få kontakt med djuret för att riskfritt kunna styra bort det från bebyggelsen.

Vid avskräckningen av en individ som inte längre skyggar för människor försöker man ge djuret en otrevlig upplevelse av kontakten med människor. Metoden kan inbegripa ljud, smärta eller annat som vållar obehag.