I Sverige satsar man på ökad tillgång till hjortdjursföda i skogsbruket

Under de senaste årtiondena har det skett stora förändringar i de svenska hjortdjursbestånden. I till exempel mellersta Sverige fanns det länge ungefär 10-15 älgar och cirka 100-200 rådjur per tusen hektar. Dessutom förekom det på sina håll också dovhjort och kronhjort.

Numera är älgarna och rådjuren färre, i storleksordningen 5-7 älgar och 20-50 rådjur per 1000 hektar. Kronhjortarna och dovhjortarna har däremot blivit fler och tätheterna kan vara väldigt höga. En allmän täthet där det finns dovhjort är 200 per tusen hektar, men ställvis stiger tätheterna till 400 per tusen hektar. Kronhjortstätheterna kan ligga kring 10–30 per tusen hektar. I mellersta och södra Sverige finns dessutom mycket vildsvin. Den totala klövvilttätheten per tusen hektar räknas ofta i hundratal.

Hjortdjursstammarnas tätheter och tillgången på föda för dem påverkar riskerna för skador på skogen. I Sverige har man satsat på forskning kring detta och på att förankra resultaten på fältet.

Förändringar i tillgången på föda

Även i det svenska skogsbruket har det skett stora förändringar, som har minskat på tillgången till föda för hjortdjuren. Under de senaste decennierna har arealerna med ungskog och tallplanteringar minskat samtidigt som andelen äldre granskog har ökat.

Mest föda för hjortdjuren finns i plantbestånd under ett tjugotal år efter föryngringsavverkning. Då finns där gott om lämpliga och lagom höga växter för hjortdjuren, och därför hittar hjortdjuren ungefär hälften av sin föda i plantbestånd. I äldre, slutna granbestånd där ljuset inte når ner till fältskiktet finns det i regel väldigt lite att äta. Exempelvis blåbäret och lingonet, som utgör viktiga födoväxter för hjortdjuren, kräver ljus.

Förändringarna har flera orsaker. Att granen har blivit vanligare på tallens bekostnad berodde delvis på rädslan för skogsskador och på industrins stora behov av gran. Men det är inte oproblematiskt om granen blir vanligare. Granar som planteras på allt för mager mark växer långsamt och är bland annat utsatta för angrepp av granbarkborrar. Samtidigt försämras tillgången på föda för hjortdjuren. De låga kalvvikterna och den svaga kalvproduktionen har väckt diskussion. Det har behövts klara svar på problemen.

Gott om forskning som stöd för beslutsfattandet

I Sverige har man undersökt hur hjortdjuren och tillgången på föda inverkar på riskerna för skogsskador och hur skogsbruket påverkar älgarnas välbefinnande. Sedan sekelskiftet har det publicerats en hel del forskningsresultat och det har tagits fram rådgivningsguider och videor för skogsägare och skogsfackmän.

En stor mängd hjortdjur behöver naturligtvis en stor mängd föda. Flera svenska undersökningar har visat att mängden tallar har en större betydelse för risken för skogsskador än mängden älgar. Älgarna betar stora mängder tall eftersom det finns gott om tallar. Men om älgarna får välja så äter de hellre vide, rönn och asp.

Dessutom mår älgarna bättre om det finns gott om lövträd att äta. Exempelvis slaktvikten är högre hos älgkalvar som har ätit mycket vide, asp och lingonris än hos kalvar som har ätit mest tall och en. Ju mångsidigare diet desto högre slaktvikt. Och ju högre slaktvikt, desto större är älgkornas kalvproduktion.

De svenska undersökningarna tyder på att det råder konkurrens om födan. På vissa håll har de höga tätheterna av dovhjort, kronhjort och rådjur negativa konsekvenser för älgarnas slaktvikt.

Forskningsresultaten omsätts i praktiken

De svenska skogs- och jaktmyndigheterna har aktivt förmedlat forskningsresultaten till skogsägarna och jägarna. Skogsstyrelsen gav i fjol ut en handbok om hur man i skogsbruket kan skapa mera föda för hjortdjuren för att minska riskerna för skogsskador. Skogsforsk (ett forskningsins- titut) gav ut en motsvarande guide året innan, 2022.

I fjol ordnades också ett stort seminarium på temat och i år har man gett ut en undervisningsvideo om hur man ökar mängden föda i skogsbruket. Rådgivningsarbetet har alltså pågått i många år sedan projektet Mera Tall inleddes 2010.

Upplysningsarbetet har utan tvekan gått hem, vilket syns bland annat i valet av plantor. Som värst var två tredjedelar av de planterade plantorna gran och bara en tredjedel tall. Svenskarna lyckades vända trenden och numera planterar de mera tall än gran.

Hur kan vi dra nytta av de svenska kunskaperna?

Eftersom utmaningarna för skogsbruket och viltbruket i hög grad är de samma i Finland och Sverige kan de svenska erfarenheterna utnyttjas också i Finland. Ett gott exempel på detta var projektet för klövviltets inverkan på skogarnas hälsa och tillväxtförmåga betraktat ur ett klimatmålsperspektiv (Sorkkaeläinten vaiku- tus metsien terveyteen ja kasvukykyyn ilmastotavoitteiden kannalta) som Finlands skogscentral, Naturresursinstitutet, Tapio och Finlands viltcentral drev gemensamt. Där användes erfarenheter och forskningsresultat från Sverige mycket.

I det här såkallade Sorkka-projektet utvecklade man lösningar för att sammanjämka viltbruket och skogsbruket. I fortsättningen borde man koncentrera sig på att utveckla och implementera metoder som ökar tillgången på föda och andelen blandskog. Sättet som vi brukar skogen på har en avgörande inverkan på riskerna för skogsskador och älgarnas välmående. Nu har vi också här i Finland kommit väl igång med att implementera fungerande praxis och metoder. Det lönar sig att fortsätta det här arbetet i samarbete med olika aktörer.