Hur står det till med skrakarna?
Vem har inte svirvlat en sommarkväll vid en strand och sett en kull skrakar ute på sjön? Många har också sett de stora höstflockarna av skrakar på de stora sjöarna i norr och vid kusterna. Skrakarna verkar alltså vara väldigt vanliga och livskraftiga fåglar – åtminstone enligt det första intrycket.
Enligt räkningarna av sjöfåglar åren 1986 till 2024 har antalet par hos båda arterna minskat till ungefär hälften under den här perioden. Under de senaste tjugo åren har storskraken varit nästan oförändrad medan småskraken har fortsatt sin utförslöpa – dock har nedgången planat ut under de senaste åren.
Bristen på räkningspunkter i de viktigaste häckningsområdena i norra Finland och den glesa regionala täckningen skapar osäkerhet. I praktiken, med undantag för förbättringarna under de senaste åren, har det funnits för få punkter för parräkning i arternas viktigaste häckningsmiljöer under åren 1980 till 2024. Dit räknas näringsfattiga sjöar med klart vatten, de stora sjöarnas insjösystem, åar och forsar.
artikeln fortsätter
Bristerna hos nätverket av räkningspunkter visar sig bland annat så här; medan medelvärdet är hundra för parindexet som beskriver förändringarna hos småskraken så har indexet i norra Finland i flera år (1992, 1994, 2000, 2006, 2011 och 2013) stannat på eller legat under 1,5. Med andra ord har det under de här åren knappt observerats några småskrakar alls i landets norra delar. Dessutom visar indexet stora årliga variationer, vilket illustrerar osäkerheten i materialet.
De klara vattendragen i norr
Skrakarna letar efter föda med synsinnet och undviker därför näringsrika och grumliga vatten, och vatten med mycket humus och svag sikt. Därför finns det delar av landet där arterna knappt alls förekommer. Tyngdpunkten i observationsmaterialet ligger på södra Finland och inlandet, och visar därför läget i de här områdena och inte alls förändringarna i de viktigaste häckningsområdena i norr eller i landet som helhet.
Uppföljningen och analysen av sjöfåglarna i skärgården görs däremot som ett separat program. Enligt de senaste fågelräkningarna i skärgården verkar skrakarna ha utvecklats positivt under de senaste tjugo åren och befinner sig nu på nästan samma nivå som i början av 90-talet.
Varje anmäld observation är viktig
På grund av valet av livsmiljö blir skrakarna lätt förbisedda vid räkningarna. Därför önskar vi oss nu mera aktivitet av samtliga som rör sig i naturen – det är oerhört viktigt att vi får in komplett och färsk information också om skrakarna. På det viset kan vi undvika onödiga begränsningar av jakten och försäkrar oss om att den traditionella jakten kan fortsätta utan att vi äventyrar fågelstammarna.
Vad kan DU göra för en hållbar jakt på sjöfåglar?
Punkträkningarna av sjöfåglar ger oss data om hur sjöfåglarnas par- och kullmängder utvecklas. Du kan grunda en punkt för sjöfågelräkning vid en sjö som du känner väl eller återuppliva en insomnad räkningspunkt. Ytterligare anvisningar finner du på viltinfo.fi.
Om du studerar resultaten för den pågående kartläggningen för fågelatlasen (2022-2025) så upptäcker du att antalet observationer av häckande jaktbara fåglar är rätt blygsamt. Ännu finns det tid att bättra på läget genom att anteckna dina observationer av jaktbara och icke-fredade fåglar i tjänsten Oma riista.
Om du har vänner och bekanta som inte är registrerade i Oma riista så kan du anteckna också deras observationer, bara du är säker på att artbestämningen stämmer och att observationerna är gjorda i år.
