Globala lösningar på viltbranschens bekymmer
Frågorna med anknytning till viltet och i synnerhet till de stora rovdjuren är inte bara biologiska utan också samhälleliga. Ur den internationella forskningen och utländska praktiska erfarenheter kan vi ösa lärdomar också för vår inhemska viltförvaltning.
Vilthushållningen och viltpolitiken bygger traditionellt på solid kunskap om djurstammarnas status och deras inverkan på miljön. Det har dock blivit allt tydligare att ekologisk kunskap ensamt inte räcker till för att lösa alla viltrelaterade frågor.
Vid förvaltningen av flera vildlevande djurarter måste vi samtidigt också trygga både mångfalden i naturen och människors möjligheter att leva och livnära sig. På arrangemang som konferensen Pathways Europe behandlar vi den här utmaningen för samexistensen ur en samhällelig synvinkel.
Fungerande viltpolitik kräver kompletta data
Ofta framspringer viltkonflikter ur intressekonflikter och åsiktsskillnader. Därför behöver också viltförvaltningen stöd i form av flerartsforskning och tvärvetenskaper. De sociala vetenskaperna och beteendevetenskaperna försöker förstå människors värderingar, attityder och beslutsfattande. Samtidigt ger båda oss verktyg för att klarlägga varför konflikter uppstår och hurdana löningar som kan fungera i praktiken.
Internationell forskning har noterat att det inte alltid finns ett direkt samband mellan mänskliga erfarenheter av vilt och mängden viltrelaterade skador. Exempelvis bekymren med de stora rovdjuren kan också knytas till känslan av trygghet och upplevelsen av delaktighet i beslutsfattandet. Det är viktigt att vi förstår de här faktorerna när vi försöker hitta långsiktiga lösningar.
Vargen väcker känslor år efter år
På internationella konferenser är vargen alltid ett mycket synligt tema. Arten väcker starka känslor nästan överallt och man söker lösningar på utmaningarna som den orsakar, genom både forskning och projekt.
På konferensen Pathways Europe presenterades resultat och verksamhetsmodeller för bland annat projektet Life Wild Wolf och det Horizon-finansierade projektet Co-creating coexistence. I de här projekten deltar länder från vargens förekomstområde, från Skandinavien ända till Balkan. Syftet med projektet är att utveckla praktiska lösningar som stöder människans och vargens samexistens.
Vår egen situation med varghybrider blev också behandlad på Pathways, i sammanhanget skyddskonflikter. Vi gick igenom förekomsten av varghybrider, åtgärderna som vi har vidtagit för eliminering och hur den juridiska praxisen utvecklas. Ämnet väckte ett livligt meningsutbyte. Somliga deltagare ansåg det vara välgrundat att fälla hybriderna medan andra undrade om varghybriderna faktiskt är ett så stort problem att det är värt att lägga avsevärda resurser på dem.
Vargdiskussionen tillfördes nya infallsvinklar också från Nordamerika. Bland annat nämndes det klassiska exemplet med Yellowstone och vargens inverkan på den omgivande naturen. Enligt ny forskning kan vargarnas återställande inverkan på växtligheten vara mera invecklad än vi har antagit eftersom vi också ska ta hänsyn till faktorer som förändringarna hos bytesdjurens stammar och klimatet.
Vilka lärdomar tar vi med oss hem?
Även om vargen är ett återkommande och populärt tema på konferenser så är det viktigt att vi också söker synvinklar om de övriga arterna. De bästa ideerna uppstår inte nödvändigtvis när vi studerar välbekanta problem utan när vi studerar nya situationer och lösningar.
Konferensen Pathway Europe ger oss möjligheten att se hur man på olika håll i världen bygger samexistens mellan människan och de vilda djuren på många olika sätt. Vi ser också vad vi kan lära oss och omsätta i praktiken här hemma för att utveckla vår egen viltförvaltning. Konferensen handlar egentligen inte om jakt eller vilt, men där behandlas teman med direkt anknytning till vår viltförvaltning. Förvaltningen av djurstammarna, naturskyddet och sammanjämkningen med vår mänskliga aktivitet liksom konflikterna mellan olika intressegrupper är ämnen som vi på viltförvaltningen arbetar med varje dag.
För viltförvaltningen kan sådana här konflikter öppna nya synvinklar och verksamhetsmodeller för hur vi följer med djurstammar, hanterar konflikter och samarbetar med intressegrupper. Särskilt värdefullt är det att lära sig av andra länders erfarenheter innan vi tillämpar liknande lösningar här hemma.
I föredragen på Pathway betonades tanken att en fungerande viltpolitik bygger på både ekologiskt och samhälleligt vetande. Det räcker inte med enbart kunskap om viltstammarna om vi inte förstår mänskliga erfarenheter, lokala förhållanden och synsätten hos olika intressegrupper. Att förena just de här synvinklarna hör till det viktigaste för vår inhemska viltförvaltning.
Pathways Europe
Konferensen Pathways Europe ordnades i juni i Oxford i Storbritannien. Det var fjärde gången som den samlade forskare, myndigheter och organisationer till att diskutera utmaningarna med att skapa samexistens mellan människan och de vilda djuren.
Deltagarna fick höra drygt hundra föredrag om samexistensen mellan människan och de vilda djuren på olika håll i världen. Anförandena handlade inte bara om svårigheterna med att förvalta djurstammar och verktygen för att följa med stammarna utan också om vilka åtgärder som forskningen och förvaltningen har vidtagit för uppgiften.
Tvärvetenskapligheten var Pathways-konferensens styrka. Samhällsvetenskaperna och beteendevetenskaperna var lika viktiga som den naturvetenskapliga forskningen. Det här synsättet är viktigt eftersom frågorna med anknytning till djuren nästan undantagslöst också har en samhällelig sida.
Särskilt intressanta var exemplen på hur samhällsvetenskaperna och intressegruppernas engagemang kan användas för att stödja förvaltningens arbete. I exempelvis projektet BiodiverCities har forskarna insett att människors erfarenheter och attityder inte alltid korrelerar direkt med skadorna som djuren vållar. Med ett brett engagemang blir också besluten som fattas oftare godtagbara.