Försommaren är älgkalvarnas tid

Tidigare fältundersökningar på olika håll i världen visar att älgkalvarna oftast föds i maj. Vi har sett att de tidigaste kalvningarna inträffar sent i april och de senaste i början av juni. Tidpunkten påverkas av när höstbrunsten infaller, älgkons fysiska kondition och hur våren framskrider. Kalvarna föds senare i trakter där snön dröjer kvar längre än genomsnittet. Älgmodern måste ha tillgång till stora mängder gott foder eftersom diandet kräver energi. Honorna blir därför tvungna att göra avvägningar i sina val av livsmiljöer. Det valda området måste erbjuda både skydd åt den växande kalven och föda åt den diande modern.

Här i vårt land kunde vi fördjupa oss i frågan tack vare Naturresursinstitutets (Luke) stora databas om de GPS-försedda älgarna. Genom kontroller i terrängen visste vi vilka älgkors kalvar som hade överlevt sitt första år och kunde med säkerhet analysera de dräktiga älgkornas rörelser och val av livsmiljöer, före, under och efter kalvningen. Vi testade det här i två områden; i Vasatrakten och i Kuhmotrakten. Där analyserade vi 22 kalvningsperioder och fick fram data om den här kritiska tiden.

När föds kalvarna?

Älgkornas vandringsmönster förändras när kalvningen närmar sig, och genast efteråt. När kalven kom till världen syntes det i GPS-datan som ett minskat strövande; älgkon höll sig mest stilla på plats. Utifrån den här informationen kunde vi ringa in tidpunkten och platsen för kalvningen. Enligt analyserna kalvade samtliga GPS-älgar i maj, och en klar majoritet gjorde det i mitten av månaden. De tidigaste kalvningarna inträffade under den första veckan i maj och de senaste under den sista veckan. I juni observerade vi inte någon enda kalvning; samtliga kalvar antogs då redan vara på benen och kunna följa med sin mor.

Vi begav oss ut i terrängen för att kolla upp älgkorna som hade varit dräktiga för att se när de började vandra med sin nyfödda kalv. I Vasanejdens forskningsområde föddes kalvarna en vecka tidigare än i Kuhmo-Suomussalmi, även om det fanns individuella skillnader även inom områdena.

I hurdan skog föds kalvarna?

Vi inledde klarläggandet av platserna där korna kalvade genom att ur GPS-datan ringa in de troliga kalvningsområdena; det vill säga att vi sållade fram GPS-positionerna för kalvningsdagarna. Därefter analyserade vi landskapet och skogsstrukturen på kalvningsplatserna. Här använde vi terrängdatabasen, satellitbilder och laserskanningsdata. På det viset fick vi fram några återkommande mönster.

Platserna där älgkorna vistades vid kalvningen och omedelbart efter hade mera vegetation i buskskiktet. I synnerhet i Kuhmo kalvade en majoritet av GPS-korna i skogsbestånd på dikade torvmarker, trots att de hade kunnat välja odikade torvmarker eller skog på momark.

Förkärleken för dikade torvmarker noterades också i det västra området, men där visade korna under kalvningstiden en större variation vid valet av terrängtyp, bland annat öar vid kusten. Älgarna i Kuhmotrakten verkade däremot tillbringa även återstoden av sommaren i dikade skogar. Efter hand som kalvarna växte och sommaren framskred sökte sig älgkorna till dikade platser med ett större inslag av lövträd i skogen.

Intressanta enskilda fall

Om älgarna vid kusten känner vi till att de ofta tillbringar sommaren vid havet och vintern inne i landet. En del av våra GPS-älgkor följde det här mönstret; de kalvade på någon ö vid kusten och återvände på senhösten till inlandet med sin kalv.

Utländska undersökningar har visat att älgkor år efter år återvänder till samma plats för att kalva. Vi noterade det här fenomenet också i vårt material, men begränsat till ett fåtal individer. En älgko nedkom i våras på en plats tio kilometer från fjolårskalvningen medan en annan återvände till så gott som samma plats. I det här avseendet kunde vi inte urskilja någon tydlig mönsterskillnad mellan områdena, utan skillnaderna var individuella.

I Kuhmotrakten var det en älgko som kalvade nära bebyggelse och stannade där hela sommaren. I Nordamerika har man sett älgar bete sig på det här sättet för att minska på risken för björnangrepp. Vårt material är emellertid för litet för att medge en grundlig undersökning av frågan.

Den ursprungliga artikeln finner du här: Melin, M., Matala, J., Pusenius, J. & Packalen, T. 2019. Calving and post-calving habitat use of female moose in two contrasting areas. Wildlife Biology 2019 (1), p. 1-12, https://doi.org/10.2981/wlb.00569