För exaktare uppskattning av hjortstammen
– drygt 10 000 observationer

I höstas inleddes ett försök som omfattade sju jaktvårdsföreningar, där synobservationerna av vitsvanshjort som gjorts på jakt antecknades i tjänsten Oma riista. Informationen preciserar uppskattningen av hjortstammen med hjälp av en ny funktion i Oma riista.

Text Eerojuhani Laine Bilder Naturresursinstitutet

Publicerad18.3.2021

Under de senaste åren har hjorten varit ett allt aktuellare samtalsämne både i de nationella medierna och bland jägarna – inte utan orsak. Enligt den uppskattning av hjortstammen som Naturresursinstitutet publicerade i fjol har vitsvansstammen under de senaste tio åren vuxit från drygt 50 000 djur till cirka 109 000.

Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet och Åbo universitet började 2017 utreda med vilka metoder vi kunde precisera uppskattningen och vilka data vi har ett särskilt behov av. Det tydligaste behovet rör data om hjortens regionala struktur, det vill säga ålders- och könsfördelningen.

Vi började testa tre olika metoder; viltkameror, insamling av hjortspillning för DNA-analys och synobservationer antecknade av jägare under pågående jakt.

Vi kom fram till att jägarnas antecknade synobservationer var den bästa metoden för en precisering av uppskattningen för hela landet. Alltså försågs Oma riista 2019 med de egenskaper som krävdes.

Visserligen har jägarna också tidigare kunnat anteckna sina observationer, men de har stannat hos den som antecknar. Det har alltså inte gått att samla in observationer med den metoden.

Till pilotprojektet utvaldes sju jaktvårdsföreningar från vitsvanshjortens hela utbredningsområde.

Hur organiserades piloten?

Vi ville undersöka funktionsdugligheten med ett pilotprojekt före den landsomfattande insamlingen av observationer i september i år. För piloten behövde vi engagera jaktvårdsföreningar på olika håll i landet för att få så kompletta erfarenheter som möjligt av olika förhållanden.

Under hela tiden som piloten pågick ombads de deltagande jägarna inkomma med förslag på förbättringar, vilka också realiserades.

Redan i början klarnade det att alla jägare i de deltagande föreningarna sannolikt inte skulle anteckna sina observationer: för somliga kändes det jobbigt medan andra saknade kunnandet eller lusten att använda Oma riista. Det går alltså inte att nå fullständig täckning genom att anteckna observationer. Men det viktigaste är att få in tillräckligt mycket observationer. Därför försökte vi förenkla antecknandet så mycket som möjligt. I Oma riista-appen går det att anteckna en observerad hjort med några få klick. Hur antecknandet går till i praktiken skriver vi utförligare om i tidningen Jägaren nummer 5 som utkommer i september.

Observationer blev gjorda och rapporter blir skrivna

Rapporterna som vi känner från älgsidan kommer nu att införas också för observationerna av hjortar och avskjutningen i Oma riista. Fram till början av februari antecknades inalles 10304 observationer av 3000 individer.

Samtidigt preciserar vi avskjutningsrapporteringen. Jaktmetoden har tillfogats som ett frivilligt fält när en fällning antecknas. På det viset får vi en indikation på hur stor andel av hjortarna som fälls på vaktjakt och hur många som fälls för hund. Hittills har (N=4 299) cirka 83 procent av dem för vilka jaktmetoden har angetts fällts på vaktjakt.

En granskning av hjortavskjutningens fördelning i viltcentralsregionen Satakunta visar tydligt hur ojämnt hjortstammen är fördelad i landet. Området med den tätaste stammen ligger där fyra viltcentralsregioner möts.
Observationer har gjorts i jämn takt under hela jaktsäsongen och milstolpen 10 000 observationer passerades i slutet av januari.

Ett stort tack till pilotdeltagarna

I pilotprojektet deltog jägare från följande jaktvårdsföreningar: Borgnäs, Jokilääni, Marttilanejden, Lempäälä, Sastmola, Laihela och Leppävirta-Varkaus. Ett stort tack till er för att ni så aktivt antecknade observationer och gav synpunkter!

Utifrån pilotmaterialet har vi redan hunnit räkna ut stammens kalvproduktion och könsfördelningen för de vuxna hjortarna. Resultaten ser intressanta ut och därmed kan vi förvänta oss att uppskattningarna som publiceras från och med nästa år kommer att vara regionalt ännu exaktare än förut.

Projekten som inleddes åren 2017 och 2019 finansieras med separat finansiering av Jord- och skogsbruksministeriet.