Ett vimmel av sjöfåglar i nedlagda torvtäkter
700 000 hektar torvproduktion. Torvtäkten upphör. Pumparna stannar. Dikena slammar igen. Vattnet stiger över låglänt mark, våtmarker skapas och fylls med djur.
Den största delen av torvtäkterna i vårt land ligger i Norra Österbotten och Österbotten. Våtmarkerna som bildas, både de naturliga och de anlagda, innebär ett väldigt tillskott av livsmiljöer för sjöfåglarna.
Under atlaskartläggningen i somras gjorde fågelspanarna fina sjöfågelfynd i torvtäktsvåtmarkerna. På många ställen fanns det häpnadsväckande mycket arter och fågelkullar. Erfarna fågelspanare visste berätta att tätheterna på sina håll var av den kalibern att man måste se det för att tro det.
På de bästa ställena observerades tiotals gräsands-, krick- och knipkullar. Även för bläsand och stjärtand påträffades flera kullar i nästan varje våtmark, och vigg både här och där. Till och med kullar av skedand, snatterand och svarthakedopping!
Våtmarkerna i forna torvtäkter som har anlagts eller bildats på naturlig väg i Norra Österbotten kan numera räknas till våra främsta produktionsmiljöer för bläsand och mången annan sjöfågelart med negativ utveckling. Enligt observationerna verkar en del av de häckande sädgässen ha ersatt sina förlorade häckningsområden genom att flytta till nedlagda torvtäkter. Det är glädjande att se.
Snabb uppgradering av fågelmiljön
Fåglarna hittar hastigt till våtmarkerna. Antalet häckande par och kullar (tätheterna) i förhållande till arealen vattenyta är påfallande stort. I likhet med dämda våtmarker i allmänhet är mängderna sjöfåglar störst under de första tio åren.
De säsongbetingade variationerna i vattennivån, oavsett om de är naturliga eller skapade, växttäcket och torrläggningarna bevarar våtmarkens värde för sjöfåglarna. För djupare våtmarker är ödet ändå ofta att under tio till tjugo år utvecklas till en fiskrik men karg skogstjärn med ett sjöfågelbestånd som i en vanlig skogssjö.
Stjärtänderna verkar påträffas i synnerhet i våtmarker som har hunnit utveckla starr- och gräsbestånd innan vattnet steg. Stjärtanden är en art som trivs på strandängar och öppna myrar. Arten verkar därför också trivas på svämängar, som det går enkelt att skapa i en före detta torvtäkt.
Vigg påträffades i synnerhet på rätt nya objekt där det också verkade finnas djupt vatten. Mest förvåning väckte mängden bläsänder och kullar; det fanns gott om sådana också på objekt där vattenytan nyligen hade stigit, men det inte hade hunnit utvecklas vegetation i någon större omfattning.
Framtiden för nedlagda torvtäkter
För större delen av de tidigare torvtäkterna handlar framtiden sannolikt om jord- och skogsbruk, och produktion av förnybar energi. Det vore synnerligen önskvärt att vi kunde undanta och bevara objekt som är naturligt blöta och översvämningsbenägna eller iståndsätta sådana till fågelvatten. Eftersom det nu pågår aktiv planering för den fortsatta användningen av nedlagda torvmarker så borde vi också jobba aktivt för att bygga ut nätverket av våtmarker.
Det handlar om stora möjligheter! Om vi kan skapa en några hektar stor kvalitetsvåtmark i varje nedlagd torvtäkt skulle det sammanlagt innebära tusentals hektar sjöfågelmiljöer. Vilket skulle innebära ett kolossalt tillskott av livsmiljöer för sjöfåglarna, våtmarksfåglarna och nätverket av våtmarker. Och därmed en kolossal ökning av produktionen av ungar på häckningseffektiva objekt.
Genom att iståndsätta och säkra framtiden för fina miljöer för fågelkullarna gör vi en reell insats för stjärtanden och de övriga försvagade arterna. Vilket är en förutsättning för att arterna fortsättningsvis ska vara jaktbara. Dagsläget med små ställen där fåglarna kan beta invid viktiga rastplatser, är inget lyckat recept för de försvagade arternas framtid.
Om det i eller nära dina jaktmarker finns en våtmark i en nedlagd torvtäkt rekommenderar jag att du grundar en observationspunkt där.
Atlasluckorna – vart ska vi åka för att spana?
Kartläggningen för vår fjärde fågelatlas (2022-2025) har kommit halvvägs. Kring de större städerna börjar kartrutorna vara fullständigt kartlagda, men ju längre bort från tätorter och vägar vi går desto mindre vet vi om de häckande arterna.
I synnerhet i Lappland finns det fortsättningsvis vidsträckta områden med enbart enstaka observationer. Det samma gäller för glesbygderna i mellersta och östra Finland.
En granskning av utredningsgraden visar att färre än hälften av atlasrutorna fortfarande är minst nöjaktigt kartlagda. Men utredningsgraden berättar ingenting om vilka arter som det fattas observationer för. För de flesta jaktbara och icke fredade fåglar behöver vi fortfarande mera data om häckningen i större delen av landet, så det behövs mera fågelspanande även i sommar. Med förberedelser under vintern ökar utsikterna att hitta arter som ännu saknas på atlaskartorna.
Det är förnuftigast att rikta fågelutfärderna i terrängen till kartrutor där observationsinformationen är bristfällig. Hjälp för planeringen av utfärderna och spanandet hittar du bland annat på tulokset.lintuatlas.fi. Där kan du studera atlaskartor artvis och rutornas utredningsgrad, och på laji.fi/observation kan du studera observationerna för enskilda arter på kartan.
Vart ska jag åka? Här några tips:
- Arten i fråga eller ett antal arter som hör ihop (tex sjöfåglar) har inte alls blivit observerade i rutan, men utifrån kartan finner du mängder av lämpliga livsmiljöer.
- Arten har observerats i rutan bredvid, men inte i den här rutan, trots att livsmiljön av kartan att döma verkar vara lämplig för arten.
- När du bilar omkring på sommaren kan du pausa i svagt kartlagda atlasrutor. På en lämplig plats kan du kanske på bara fem till tio minuter få syn på flera arter.
- Rikta spaningarna till artens typiska häckningsmiljö och tiderna på dygnet (morgon och kväll) då fåglarna är aktiva och lättast att få syn på.
