Ersättning för kolbindning skulle gynna det viltvänliga skogsbruket
Vården av de jaktbara djurarternas livsmiljöer är viltvård av bästa märke. Dessutom är kostnaderna sällan någonting att oroa sig för.
Merparten av skogarna i vårt land ligger utanför skyddsområdena, vilket betyder att viltet oftast lever i vanlig ekonomiskog. Skogsägarna har mycket riktigt en bärande roll i vården av viltets livsmiljöer, men oron för en försvagning av intäkterna från skogsbruket kan begränsa viljan att vårda skogen viltvänligt.
Ersättning för kolbindning vid viltvård
I ett slutet och mosaikartat skogslandskap trivs en av våra högst värderade viltarter, nämligen tjädern. Där tjädern spelar är skogens slutenhet en avgörande strukturell faktor. Bara slutenheten är tillräckligt hög så duger också ett gallringsmoget bestånd som spelplats. En ersättning för kolbindning kunde fungera som inkomstkälla för vården av slutna livsmiljöer av den här typen där avverkningsintäkterna ofta blir lägre. En begränsning av avverkningarna stöder i regel kolbindningen, vilket skulle göra det möjligt att införa en ersättning för kolbindningen.
Kolbindningen har ett avsevärt marknadsvärde och därför kunde det ofta vara ekonomiskt mycket lönsamt för skogsägare i hela landet att satsa på kolbindning på spelplatser. Samtidigt skulle målsättningarna för biodiversiteten, klimatet och viltvården realiseras på ett bättre sätt än genom konventionellt skogsbruk. Det skulle handla om ett modellexempel på skogligt mångbruk och nya möjligheter för naturvården i ekonomiskogar.
Potentialen hos ersättningarna för kolbindning begränsar sig inte till spelplatser.
Bevarandet av skogens slutenhet gynnar hönsfåglarna på flera sätt. Det minskar behovet av iståndsättningsdikningar, vilket i sin tur kan minska dödligheten bland fågelungarna. Blåbärsriset gynnas om vi undviker kalhyggen, vilket i sin tur gynnar skogshönsen. Därtill kommer en lång rad andra arter som gynnas av en sluten livsmiljö.
Uppgång för kolbindningsmarknaden
Klimatförändringen har seglat upp som en av de största globala utmaningarna, vilket återspeglar sig även i skogsbruket. Skogen har blivit inkluderad på den hastigt växande kolmarknaden, där kolbindningen har fått ett monetärt värde. För närvarande befinner sig de ersättningar för kolbindning som finns utom räckhåll för vanliga skogsägare, men läget kan förändras med tiden.
Kolkompensationen går till så, att en konsument, ett företag eller en organisation betalar för en tjänst som kompenserar kolutsläppen som köparen gör genom att binda eller minska motsvarande utsläpp någon annanstans. Kravet för kolkompensation är att den aktuella utsläppsminskningen inte skulle ha skett utan kompensationshandeln. På det här sättet skulle en skogsägare kunna få intäkter genom att bevisligen ha ökat kolbindningen i sin skog.
Artikeln bygger på en pro gradu-avhandling i projektform vid den forstvetenskapliga fakulteten på Östra Finlands universitet tillsammans med Naturresursinstitutet. Syftet var att uppskatta potentialen hos ersättningarna för kolbindning på skogsfastigheter på olika håll i landet vid vården av spelplatser. Syftet var också att klarlägga hur en begränsning av avverkningarna på spelplatser inverkar på en skogsfastighets intäkter och om det finns möjligheter till ersättande intäkter från kolbindningen.
Var ligger spelplatsen?
Tjädern har en särskilt betydelse som paraplyart för mångfalden i naturen i de nordliga barrskogarna. Det vill säga att det finns många andra arter som gynnas av att vi vårdar tjäderns livsmiljöer. Dessutom byter tjädern livsmiljö under årets gång. På våren samlar sig tjädrarna på sina spelplatser, vilka ingår i ett större nätverk av spelplatser som i sin tur hör till de viktigaste tjädermiljöerna i det viltvänliga skogsbruket.
Tallen är det viktigaste trädslaget på en spelplats. En sådan ligger ofta i barrblandskog eller sluten tallskog med varierande täthet. Ett undre, lagom slutet trädskikt ger livsviktiga gömslen på eller nära marknivån och sikten brukar variera mellan 20 och 50 meter. Det är inte ovanligt att det på spelplatsen finns höjder som reser sig över den omgivande terrängen, men å andra sidan kan spelplatsen också ligga på en myr eller ett kärr med träd. Skogsstrukturen på en spelplats borde bevaras oförändrad år efter år.
