Det nordiska mårdhundssamarbetet i sydvästra skärgården

Projektet har lyckats i sitt arbete; det finns ingen etablerad mårdhundsstam i våra västra grannländer. Projektarbetet bedrivs på båda sidorna om västgränsen. Även det självstyrande landskapet Åland har trappat upp kampen mot mårdhunden. Landskapsregeringen har inlett ett projekt där man stöder de involverade jägarna.

På Åland gjordes de första observationerna av mårdhundar 1975. Djuren hade nått öriket via vår sydvästra skärgård. Sedan dess har arten etablerat sig och bildat en livskraftig stam. På grund av de kalla vintrarna har mårdhundarna kunnat förflytta sig i rask takt över isarna. De gps-försedda skärgårdsmårdhundarna har visat att artens förmåga att sprida sig simmande är begränsad; det har inte förekommit några simsträckor som överstiger en kilometer. Vintertid rör sig mårdhundarna däremot mångdubbelt längre sträckor över isen.

Mårdhundarna på Jungfruskär

Jungfruskär, ön som kallas Skärgårdshavets pärla, har visat sig vara ett paradis för mårdhundar. Jungfruskär och grannöarna Hamnö och Nölstö ligger mitt i Skiftet, vid gränsen till Ålands östra skärgård.

Kartläggningsarbetena på Jungfruskär, där mårdhunden hade etablerat sig redan under de kalla vintrarna på 80-talet, inleddes året 2020. Då försågs ett mårdhundspar med sändarhalsband. Numera lägger sig isen sällan där och sannolikt kan mårdhundarna inte lämna ön simmande. Observationerna av de sändarförsedda individerna stöder antagandet.

Forststyrelsen äger mycket mark i området. Tidigare har det inte förekommit någon systematisk rovdjursjakt här utan enbart ortsbor som jagar i liten skala. Till svårigheterna hör inte bara det isolerade läget utan också försvarsmaktens byggnader där vi inte når individerna som har flytt dit.

År 2020 beviljades Forststyrelsen finansiering, vilket tillsammans med det nordiska mårdhundsprojektet gjorde det möjligt att satsa på Jungfruskär. Under de senaste tre åren har fler än 40 mårdhundar avlivats och inom en nära framtid kommer ön troligen och äntligen att förklaras mårdhundsfri.

Projektområdet blir större

Finlands viltcentral har tillfört resurser som har gjort det möjligt att utvidga skötselåtgärderna i det kritiska området. Även på de andra öarna har vi försett mårdhundar med sändare för att få in information om var djuren håller till och hur de strövar. Eftersom vi har påträffat mårdhundar på nästan alla de större öarna så kan vi säga att Jungfruskär bara var en inledning. Någon motsvarande mängd revir har vi inte påträffat någon annanstans i Skärgårdshavet.

Att öarna är idealiska för mårdhundar utgör den främsta orsaken till att stammen är så stor. De är frodiga med mycket lundmark. Där finns grunda vassvikar och gott om rönn och hassel som bjuder på föda under hösten. De stora öarna ligger såpass nära varandra att det under sommarhalvåret går att simma mellan dem och i området finns flera övergivna gårdar med byggnader som utgör utmärkta vinterkvarter.

Här i den västra skärgården når mårdhundens produktion av ungar betydande kvantiteter. Vi talar om tresiffriga årliga mängder!

Varför blev inte mårdhundarna eliminerade för länge sedan?

Orsakerna hittar vi i skärgårdens jaktkultur och viltarternas utveckling. Den viktigaste formen av småviltsjakt har i decennier varit vårjakten på sjöfåglar, som blev förbjuden 2012. Förbudet innebar att intresset för småviltsjakt svalnade. Sedan dess har de små hjortdjuren brett ut sig i skärgården, i synnerhet vitsvanshjorten, vilket har hållit jägarna fullt sysselsatta. Det är hållbarare att jaga klövdjur som det finns mycket av än att spilla tid på sjöfåglar som det finns allt färre av.

Dessutom finns det gott om naturskyddsområden i området som har fungerat som reservat för mårdhundarna. Erfarenheterna som föreningen för att vårda och skydda skärgårdsnaturen (SLHSY) har fått i sin fångstverksamhet visar att jakten är allt annat än enkel, också för yrkesjägare. Besvärligast är de vidsträckta vassruggarna, som det finns mycket av i skärgården. Att fånga mårdhundar som gömmer sig i sådana kräver väldigt mycket arbete.

Men jakten är absolut nödvändig eftersom de här rovdjuren på sina håll orsakar betydande skador på mångfalden i naturen. Om vi inte hejdar mårdhundarna kommer populationerna att växa och breda ut sig överallt i skärgården, även till fasta Åland.

Ortsborna har en viktig roll

Till skärgårdsföreningens verksamhetsprinciper hör att samarbeta med ortsborna. Markägarnas inställning är avgörande för eliminerandet, och jaktföreningarna är viktiga samarbetsparter.

Enligt gällande lag inräknas de främmande rovdjuren automatiskt i avtalen om jaktarrende såvida jakten inte specifikt blir förbjuden. Om en jaktförening har skaffat sig jakträtten till samtliga klövdjur så fungerar alltså samarbetet med den här föreningen väldigt bra, utan något behov av att kontakta samtliga markägare för att skapa ett skötselområde. Vi har mycket riktigt lyckats skapa ett fungerande och enhetligt område, Nåtö skötselområde, och för detta är vi skyldiga ortsborna, jaktföreningarna och markägarna ett stort tack!

Innovationer och teknologi

I Nåtö skötselområde har vi provat ny teknologi för kostnadseffektiv eliminering av mårdhundar. Den automatiserade foderstationen med kameror har gett goda resultat. Mårdhundarna har tagit väl emot den och blir därefter avlivade, med eller utan hundar.

Vi har också gjort försök med en drönare som är utrustad med värmekamera. Drönaren avslöjade ett flertal mårdhundar i vassruggarna, så resultatet kan betraktas som väldigt gott. Drönaren har också åskådliggjort svårigheterna med att jaga med hund i sådan här terräng. Resultatet har ändå varit så övertygande att vi redan nu kan slå fast att drönaren är avgörande för att åstadkomma resultat under rådande förhållandena. Utöver drönaren ska verktygsbacken också innehålla precisionshundar som utför jobbet behärskat och hastigt utan att rygga för vatten eller vass. Med drönarens hjälp har vi också fångat in mårdhundar som vi förser med sändare. Den egentliga effektiverade jakten kommer vi att inleda inom kort.

Svårigheterna kan övervinnas

Gränszonen mellan Skärgårdsfinland och Åland är stor, det finns mängder av öar och det finns gott om naturtyper som passar mårdhunden. För jägarna är terrängen däremot krävande och jobbig. Men trots allt detta kan svårigheterna övervinnas, men det krävs mycket arbete och en vilja hos markägarna och jaktföreningarna att kavla upp ärmarna. I regel är markägarna intresserade av att bli kvitt de främmande rovdjuren medan jaktföreningarna måste välja om de utgör lösningen på problemet eller ingår i det. Vi behöver den moderna tekniken för att övervinna svårigheterna som vassruggarna bjuder på. Med de rätta hundarna, tillräckliga resurser och proffsiga jägare når vi målet!

Det kommer att ta några år, men i det här fallet utgör klimatförändringen en medarbetare. Vintrarna i projektområdet är allt oftare isfria, vilket gör det mycket svårare än det var förr för mårdhundarna att sprida sig. De tömda områdena förblir tomma mycket längre och när vi väl når fram till nivån där det räcker med underhållsladdning så blir också fältarbetet mindre betungande.

Beträffande minken och mårdhunden handlar det ju inte om jakt utan om ett naturvårdsarbete som gynnar skärgårdsnaturen och den vägen också alla dem som njuter av naturen.