Den vanligaste dödsorsaken för en björnunge som lämnar idet på våren är att den blir dräpt av en björnhane. Ungarnas mortalitet under det första levnadsåret, från vår till vår, varierar med geografin. I Mellansverige, där björntätheten är stor, dör ungefär 30 procent av ungarna medan andelen i norra Sverige ligger så lågt som 10 procent.

Om ungarna dör så blir honan brunstig igen, vilket är vad hanen eftersträvar. För att skydda sina ungar, som föds under vintern, gräver den dräktiga honan ofta sitt ide i samma terräng där hon har uppehållit sig med hanen vid tiden för parningen. I samma trakter lever också hanen som honan har parat sig med. Eftersom vuxna hanar inte tål varandra under brunsten så är det därigenom färre främmande hanar som rör sig nära idet. Den här slutsatsen bygger i hög utsträckning på forskningsmaterial som är insamlat i östra Finland. Där fanns det under tidigare år björnar med sändarhalsband.

Om honan dessutom parar sig med flera hanar så ökar detta honans möjligheter att skydda ungarna. Om honan under fjolåret parade sig med flera hanar så är det en större andel av björnhanarna i grannskapet som är potentiella fäder. Skyddet fungerar alltså så, att det är flera hanar som minns honan som de betäckte i fjol och alltså lämnar ungarna i fred.

I en nyligen publicerad undersökning som delvis bygger på östfinskt material har forskarna upptäckt att honor utan ungar börjar vandra över ett större område under brunsten. Det här tyder på att de aktivt letar efter hanar. Men hanarna rör sig ändå över klart större arealer än honorna.

Björnungens säkerhet ökar nära människan

I honans överlevnadsstrategi ingår också att söka trygghet nära människan. Vuxna hanar brukar undvika bebyggelse, men somliga honor vågar på försommaren ta sina ungar ända fram till kanten av byn. Den här strategin verkar av allt att döma fungera; svenska forskare har upptäckt att den här mänskliga skölden höjer ungarnas utsikter att överleva.

Björnen jagar aktivast på våren

På vintern kan en björn förlora tiotals procent av sin kroppsvikt. När björnen har kravlat sig ur idet lossnar proppen som har bildats i ändtarmen och matsmältningen blir aktiverad. Björnen börjar leta efter sådan föda som får den att hastigt återhämta sig efter den halvårlånga fastan.

Det här är särskilt viktigt för de vuxna hanarna och honorna som har ungar. De senare har ju ungar att dia medan hanarna börjar mäta krafterna med varandra inför brunsten.

Våren är också tiden då älgarna och renarna kalvar. En vuxen björn kan, så fort den har vaknat och medan snön fortfarande ligger, fälla en fullvuxen älg. Enligt undersökningar gjorda i Sverige fäller en björn i genomsnitt fem till sju älgar per år och 90 procent av dem är kalvar.

I norra Sverige dödar björnen under renarnas kalvningstid i genomsnitt ett tiotal renkalvar.

Redan på våren fyller björnen ut dieten med insekter, letar under barken på stubbar efter larver och rotar i myrstackar. I det här tidiga stadiet inkluderar växtfödan rötter och övervintrade lingon, men längre fram, i början av sommaren, ingår också saftig grönska. Björnen kan beta på en äng med maskrosor och äter gärna sådant som nyutsprungna asplöv.

Blåbäret gynnar björnen och björnen blåbäret

Efter brunsten i början av sommaren koncentrerar sig björnarna på att bygga upp energiförrådet inför vintern. Nu mognar skogens bär och läggs överst på menyn.

Om bärens betydelse för björnens kosthållning talar det faktum att också hos individer som besöker åtlar står skogsbären överst på menyn under bärsäsongen.

Björnen mumsar hjortron och hallon och odon, men blåbäret och kråkbäret är de viktigaste bären. En vuxen björn kan trycka i sig tiotals kilo bär om dygnet!

En bra blåbärsskörd borgar för ett rejält fettförråd till vintern. Om blåbärsskörden däremot blir svag så blir det på sensommaren vanligare med björnbesök i trädgårdarna.

Men blåbäret har också nytta av björnen eftersom fröna gror i björnens spillning och det gör de två veckor tidigare än de övriga blåbärsfröna. Därefter fortsätter avföringen som utmärkt gödsel för plantan när den växer. Vi föreställer oss kanske att björnens betydelse för blåbäret skulle vara marginell eftersom det är så glest mellan björnarna i våra skogar, men det här samspelet mellan björnen och blåbäret har pågått oavbrutet ända sedan slutet av istiden, i ungefär tiotusen år!

Björnarna vandrar morgon och kväll

Björnens aktivitet följer en tydlig dygnsrytm. Den rör sig livligast tidigt på morgonen och sent på kvällen. Enligt vår inhemska forskning är den här mallen med två aktivitetstoppar ändå inte lika tydlig på våren som på sommaren och hösten – på våren är björnen aktiv också på dagen.

Men middagstid och midnattstid innebär inte nödvändigtvis någon vilotid för björnen eftersom den måste använda maximalt med tid för att äta upp sig. I synnerhet vid svalt väder kan björnen därför mumsa bär också mitt på dagen.

I regel upptäcker björnen bärplockande människor på såpass långt håll att den hinner gömma sig och undgå upptäckt. Även en hona med ungar undviker kontakt med människor och leder sina ungar bort från platsen om den hör eller känner lukten av människor som närmar sig.

Den som vill undvika att stöta ihop med en björn ska alltså inte röra sig tyst i skogen eller smyga under vinden, för då hinner ju inte björnen upptäcka dig i tid! En hona med ungar som blir överraskad kan bli farlig även om den oftast nöjer sig med skenanfall mot människan.

Under varma sommardagar brukar björnen vila i terräng som inte känns inbjudande för människor. En dikad och förbuskad före detta myr med högt gräs skymmer sikten och ger avskildhet från människor.

Undersökningar visar att björnen tydligen sällan vilar två gånger på samma plats, men det händer att den gräver undan det översta markskiktet för att kunna vila på ett svalare underlag. Man skulle ju kunna tro att den gärna återvänder till en sådan daglega.

Till idet i oktober

Björnarna håller sig med hemområden. Här i vårt land är hanarnas hemområden vanligen mellan 3 000 och 4 000 km² stora medan honor med ungar har cirka 200 km² stora områden i östra Finland, och i mellersta Finland är områdena cirka 500 km².

I Mellersta Finland kunde forskarna konstatera att honor som lever som grannar är släkt med varandra, vilket delvis förklarar varför deras hemområden ofta överlappar varandra.

Innan en björn drar sig tillbaka för vintervilan händer det att den fäller en älg eller ren för att lägga på sig mera fett. I östra och mellersta Finland inleder björnhonorna sin vintervila i genomsnitt den tolfte oktober. Om den första snön faller tidigt drar de sig ofta tillbaka tidigare.

Idet finns ofta i en myrstack

Björnhonans ide ska skydda henne mot kyla. Vanligen blir det en håla som honan gräver ut i en mjuk sluttning, en dikeskant eller en gammal myrstack. Om läget är i övrigt tillfredsställande så händer det att honan gräver ut den blivande barnkammaren i stenig moränmark.

Oftast tillbringar björnen sin vinter i en gammal myrstack. I Sverige finns det ett omfattande individualiserat björnmaterial och forskarna har noterat att ungarna som föds i en myrstack är större än ungarna som föds i iden av annan typ. Myrstacken erbjuder god isolering, skyddar mot snö och blir inte blöt i botten vid första väderomslaget till tö.

I Mellansverige har forskarna noterat att vuxna hanar rätt ofta bygger ett skålformat ide som saknar tak. Där är så mycket som en tredjedel av de vuxna hanarnas iden av den här modellen medan andelen för honorna är två-tre procent och för de unga hanarna cirka tio procent.

De vuxna hanarna drar sig undan för vintervilan

Forskarna har noterat att vuxna hanar utser ett ide längre bort från människan. I Mellansverige ligger de vuxna hanarnas ide i genomsnitt cirka 2,7 km från närmsta plogade väg. Till honornas och de unga hanarnas iden var det mellan 1,2 och 1,5 km till närmsta väg.

I östligaste Finland vandrar en majoritet av de vuxna hanarna till den ryska sidan för att övervintra där eftersom risken för att bli störd är mindre där än på den finska sidan. De vuxna hanarnas tydliga tendens att undvika människor kan förklara varför jägarna oftast fäller unga, mellan ett och fyra år gamla hanar, och oftare orädda unga hanar än honor.

Ungarna föds i slutet av januari

Ungarna är stora som katter när de föds på vintern och de lämnar idet och den närmaste omgivningen så sent att man bara enstaka gånger får se deras 3,5-4,5 cm breda spår i snön. Men redan i mars kan man stöta på större tassavtryck i snön!

Tiden som björnen tillbringar i idet är alltså knuten till könet och om honan är dräktig. I Mellansverige har forskarna kommit fram till att hanarna tillbringar i snitt 160 dygn i idet medan honorna gör det klart längre. Honor som vintervilar med nyfödda ungar eller ettåringar tillbringar ett par veckor mera i idet; de dräktiga honorna sover i snitt i 195 dygn.

Breddgraden är en annan faktor som påverkar längden på vinderdvalan. I norra Sverige, i Norrbottenfjällen, tillbringar alla björnar mer än 200 dygn i idet, och födande honor vintervilar i så mycket som cirka 225 dygn!