Älg- och hjortstammen uppskattade
Naturresursinstitutet tar i mars varje år fram en uppskattning av den kvarstående stammen efter jaktsäsongen för älgarna och vitsvanshjortarna. Jägarnas observationer och uppskattningen av den kvarstående stammen utgör fundamentet för exakta viltdata.
Naturresursinstitutet har uppskattat älgstammen i vårt land till cirka 82 100 individer (95 % förtroendeintervall 70 500–95 400 älgar). Stammen har minskat med 10,6 procent från året innan och är den minsta sedan millennieskiftet. Under den senaste säsongen fälldes cirka 49 000 älgar.
I stora delar av landet ligger älgtätheten efter jakten på ungefär 3 älgar /1000 ha. De största älgtätheterna hittar vi vid sydkusten och den österbottniska kusten söder om Vasa. Låga älgtätheter förekommer i stora delar av Lappland.
Fortsättningsvis för mycket älgkor
På många håll ligger den eftersträvade könsfördelningen för älgstammen på högst 1,5 kor per tjur. Enligt uppskattningarna stämmer könsstrukturen bäst med målen i Lappland och landets sydvästra och västra delar. I synnerhet vid den nordösterbottniska kusten och de mellersta och sydöstra delarna av landet finns det för mycket honor; förhållandet kan vara så högt som 2,2.
Med en så jämn könsfördelning som möjligt säkrar vi ett normalt parningsbeteende och stammens produktivitet. En allt för kraftig beskattning av tjurarna leder till en försämrad produktion av kalvar, småvuxna kalvar och på lång sikt till lägre slaktvikter.
Stammens medelålder som den ska vara
Älgstammens kalvandel borde ligga på 20-30 procent efter jakten, det vill säga i vinterstam. Enligt uppskattningen ligger kalvandelen inom det önskade spannet i större delen av landet. I Övre Lappland ligger kalvandelarna under det målsatta; i exempelvis Enare på bara 11,7 procent. I fyra älghushållningsområden överstiger kalvandelen 30 procent.
Med kalvandelen i den kvarstående stammen kan vi påverka älgstammens medelålder. Genom att fälla tillräckligt mycket kalvar försäkrar vi oss om att stammen har tillräckligt många individer i den bästa fortplantningsåldern.
Älgtätheten har i stort sett nått målen
38 av de 59 älghushållningsområdena i landet nådde den målsatta tätheten som de regionala viltråden hade slagit fast för föregående period (2018-2020). Älgstammens utveckling i förhållande till målsättningarna har varit positiv under de senaste åren och antalet älghushållningsområden som ligger inom det målsatta spannet har ökat avsevärt.
Fyra älghushållningsområden ligger under det målsatta täthetsspannet medan 17 områden ligger ovanför. Bland de här 17 hushållningsområdena fanns det bara två (UU3, VS2) där älgtätheten hade vuxit sedan föregående år.
I östra och norra Finland har hushållningsområdena varit bäst på att nå de målsatta tätheterna. I Sydöstra Finland och i somliga lappländska hushållningsområden ligger tätheten fortfarande klart över det målsatta. På flera håll i Österbotten minskade stammen på grund av jakten under den senaste säsongen och hamnade under det målsatta spannet.
Hjortstammen har vuxit
Naturresursinstitutet har uppskattat storleken på vår vitsvansstam till cirka 125 000 djur (95 % förtroendeintervall 113 000–136 000). Stammen har vuxit med cirka 15 procent från föregående år. Under den senaste jaktsäsongen fälldes rekordmånga hjortar, hela 69 965 stycken.
Vitsvansstammens avkastning uppskattades till 57,5 % och i den vuxna stammen gick det uppskattningsvis 1,32 honor (hindar) på varje hane (bock). Hjortstammen växte mest i området med tät stam: i Nyland 20,7 %, i Satakunta 20,0 % och i Egentliga Finland 18,7 %. I Norra Tavastland (-2,8 %) och Sydöstra Finland (-1,4 %) blev hjortarna färre. Uppskattningen av hjortstammen gjordes nu för första gången också på nivån älghushållningsområde. De hjorttätaste älghushållningsområdena ligger i Satakunta-Norra Tavastland-Södra Tavastland (c 46 individer /1000 ha) och i Egentliga Finland-Södra Tavastland (cirka 42 / 1000 ha).
Viltråden fastställde de nya målen för stammen
I mars hörde de regionala viltråden intressegrupperna och fastställde de nya målsättningarna för älg och hjort i älghushållningsområdena. För landet som helhet siktar vi för följande treårsperiod på cirka 78 000 (70 000-86 000) älgar i vinterstam. De största älgtätheterna eftersträvas i Egentliga Finland, Nyland och Österbotten, och de lägsta i norra Lappland.
För vitsvanshjorten fastställdes nu för första gången numeriska täthetsmål där som arten främst förekommer. Målsättningarna för arten stäms av igen nästa vår. I det hjorttäta området i landets sydvästra delar kräver målen att hjortarna blir färre.
Målen fastställdes med hänsyn till de omfattande konsekvenser som hjortdjuren leder till, som skadorna, nyttan för vilthushållningen och de stora rovdjurens predation. Viltråden har bland annat hört organisationer och myndigheter knutna till trafiken, jord- och skogsbruket och miljön, i deras egenskap av intressegrupper.
Ytterligare information om uppskattningarna av stammarna finner du på riistahavainnot.fi/sorkkaelaimet/ajankohtaista?lang=sv
Älghushållningsområdenas gränser oförändrade
Finlands viltcentral granskade i fjol gränserna för älghushållningsområdena och utredde jaktvårdsföreningarnas synpunkter på eventuella uppdateringsbehov.
Text Esko Paananen och Timo Toivonen
Älghushållningsområdena utgör enheter för beskattningsplaneringen för hjortdjuren, där man tar fram uppskattningar av stammarna, fastställer målen för stammarna och följer upp hur målen realiseras. Dagens älghushållningsområden grundades när förvaltningsplanen för älgstammen gjordes och togs i bruk 2015. Tanken var att dra gränserna så, att 70 procent av älgarna i varje område skulle finnas inuti området året om. Hänsyn togs till de allvarligare hindren för älgarnas vandringar, som större vattendrag och motorvägar, vilket betyder att gränserna inte alltid följer förvaltningsgränser.
Enligt förvaltningsplanen för älgstammen är det viltcentralen som ansvarar för uppdateringen av hushållningsområdena så att de uppfyller sitt syfte. Utredningen om uppdateringsbehoven gjordes i fjol inom projektet för utveckling av verksamheten i älghushållningsområdena.
Den nuvarande indelningen fungerar
Uppdateringen utgick från de nuvarande hushållningsområdena och enbart nödvändiga ändringar skulle införas. Som sådana räknades exempelvis att hinder för älgarnas rörlighet hade tillkommit eller försvunnit, eller att någon gräns hade visat sig vara klart misslyckad.
Jaktvårdsföreningarna ombads inkomma med förslag på ändringar. Vi fick in inalles 15 förslag som berörde 17 jaktvårdsföreningar. Tydligen är parterna i det stora hela nöjda med de nuvarande gränserna eftersom ändringsförslagen var så få. Utifrån de föreslagna ändringarna skickade viltcentralens regionkontor förslagen till de regionala viltråden för behandling. Ett enda regionkontor och regionalt viltråd föreslog ändringar medan övriga regioner inte hade behov av sådana. 
Finlands viltcentral beslöt att inte göra några gränsändringar just nu. Den eventuella nyttan av ändringar bedömdes vara så liten att det inte var befogat att införa sådana. Dessutom kan ändringar göra det svårare att bland annat göra och rapportera uppskattningar av stammen. Sedan älghushållningsområdena grundades har det inte heller framkommit nya forskningsrön om älgarnas vandringar som skulle motivera ändringar.
