Skällande jakthundar störde – fällande dom för hemfridsbrott

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies på advokatbyrån Applex.

Beträffande domar som handlar om skällande hundar råder motstridig rättspraxis. Det finns en hel rad med olika fall. Avståndet till grannarna varierar och ljudnivån på skallen kan variera en hel del, liksom hur mycket skällande folk står ut med. Ju kraftigare skällandet och ylandet är och ju längre det håller på, desto större är sannolikheten för ett skäligt störande. Situationen förvärras i regel om oljudet pågår nattetid.

I allmänhet betraktas störande hundar som ett brott mot hemfriden; så var också fallet i det här fallet som behandlades i Helsingfors tingsrätt.

Tingsrätten dömde hundägare

Enligt åklagaren hade den åtalade jägaren stört grannarnas hemfrid genom att låta sina tre hundar skälla oavbrutet. Detta hade påpekats för jägaren ett flertal gånger, men skällandet hade ändå fortsatt.

Jägaren bestred åtalet och hävdade att skällandet inte hade pågått oavbrutet. Han ansåg att skällandet var ett naturligt ljud som grannarna skulle tåla. Dessutom hävdade jägaren att skällande hundar inte nämns i kriterierna för brott mot hemfriden.

Intressant bevisföring

Vid bevisföringen hördes parterna i målet och grannarna. Särskild vikt gavs grannarnas vittnesmål och jägarens egen uppfattning. Dessutom hade jägaren satt pejlhalsband med skallindikator på sina hundar för att kunna påvisa ljudnivån på skallen.

Av bevisföringen framgick även att samtliga vittnen inte uppfattade skällandet lika störande. Tingsrätten fastställde ändå att skällandet var högljutt och störande. Dessutom hade detta påpekats för jägaren ett flertal gånger, men ändå fortsatte skällandet. Jägaren dömdes till böter för hemfridsbrott.

Jägaren överklagade till hovrätten

Hovrätten övervägde fallet ur flera synvinklar. För det första skulle rätten bedöma om skällande hundar överhuvudtaget kunde betraktas som ett hemfridsbrott. För det andra skulle rätten fastställa om grannarna hade uppfattat skällandet som störande. Slutligen skulle rätten avgöra om den åtalade uppsåtligen hade låtit hundarna skälla.

Hovrätten hörde dessutom några nya vittnen och som ett nytt bevis godkändes en video som jägaren hade spelat in av sina skällande hundar. Slutligen beslöt hovrätten att inte ändra på tingsrättens dom.