Om andmatning och gynnsam skyddsnivå för vargen

Kolumn
Tauno Partanen, Ordförande, Finlands viltcentral
Publicerad5.7.2021

I maj skickade Jord- och skogsbruksministeriet ett utkast till förordning om en begränsning av sjöfågeljakten under jaktåren 2021-2024 på remiss. Utkastets förslag om ett förbud mot användningen av föda som lockbete vid sjöfågeljakt har väckt livlig debatt bland jägarna. Förslaget tycks ha kluvit jägarkåren – somliga understöder det medan andra är tvärt emot.

Det ankommer inte på styrelsen för viltcentralen att ta ställning till jaktpolitiken utan att förverkliga den utstakade politiken. Att staka ut de viltpolitiska riktlinjerna hör till de regionala viltråden, riksviltrådet och i sista hand ministeriet. Frågorna som berör utfodringen av viltet har behandlats i de regionala viltråden samt på seminariet i höstas på Gustavelund. Däremot har frågan om foder som lockbete vid sjöfågeljakt inte behandlats i riksviltrådet. Hade månntro frågan om foder som lockbete vid sjöfågeljakt framskridit smidigare om den hade beretts i god tid i vintras även i riksviltrådet?

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av varg­stammen finns det nu ungefär 30 procent fler vargar i vårt land än i fjol. Institutet ska i höst fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargen, vilket är avgörande för om vi kan inleda det femåriga försöket med stamvårdande vargjakt redan i vinter. I Östra Finlands förvaltningsdomstols beslut om överklagandet av varg­dispenserna var den bärande motiveringen till avslaget att vargens skyddsnivå inte har konstaterats vara gynnsam. Referensvärdet kommer att vara avgörande för den framtida vargpolitiken i vårt land.

0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit