Här i vårt land är jakten mer än en tradition; den utgör en väsentlig del av vår kultur och ekonomi, och vi bär ett ansvar som naturvårdare. Trots det står vi nu vid ett vägskäl där framtiden för vår passion avgörs av hur vi handlar idag. 

Vi har försökt sköta konflikterna med de stora rovdjuren på olika sätt, men det är svårt att hitta lösningar som gör samtliga parter nöjda. Den stamvårdande jakten, som vi tidigare kunde använda som verktyg, har kommit till vägs ände. 

I synnerhet det, att vargreviren har blivit fler, har lett till socioekonomiska bekymmer med vargens och människans problematiska samexistens. 

Men vi har fått en bra början på att lösa problemet nu när Bernkonventionens ständiga kommitté har fattat det positiva beslutet att sänka vargens skyddsstatus från strikt skyddad till skyddad. 

Att förvaltningsplanerna för stammarna är uppdaterade utgör en viktig del av rovdjurspolitiken. Besluten och åtgärderna måste bygga på vetenskapligt tillförlitlig information. Det är därför oerhört viktigt att rovdjurskontaktpersonernas arbete med att följa rovdjuren fungerar utan avbrott. Förvaltningsplanerna formar sätten som vi jobbar på. Den målorienterade förvaltningen av stammarna har fungerat för både rovdjuren och hjortdjuren. 

Jakten åtnjuter en hög grad av godtagbarhet och det ska vi fortsätta att jobba för.  Allmänheten bedömer jägarkåren efter vad den enskilda jägaren gör, vilket betyder att varje jägare bär ett ansvar. Vi lever i ett samhälle statt i förändring, vilket innebär nya utmaningar och behov. För att klara av detta måste hela viltförvaltningen, inklusive personerna med förtroendeuppdrag, se framtiden an med förutseende och fördomsfrihet.  

Nu när jag tillträder min nya post vill jag rikta ett stort tack för stödet till hela viltförvaltningen och intressegrupperna. Vi fortsätter att samarbeta,
för viltet!