Med omdöme och ansvar

Av jägarna krävs personligt omdöme och ansvar, börjande från organiserandet av en jakt till tillvaratagandet av det fällda viltet. Ett oskjutet skott behöver man aldrig ångra och säkerheten får man aldrig pruta på. 

Jaktsäsongen har börjat och landsplågan fågelinfluensan har återvänt. Nu krävs det omdöme och ansvarstagande av jägarna, både med utfodrandet, jagandet och tillvaratagandet; i synnerhet i trakter där det påträffas döda fåglar. Livsmedelsverket och Institutet för hälsa och välfärd (THL) är ansvariga myndigheter och följer därför med läget och ger anvisningar. 

Även viltstammarnas beskattningstålighet kräver omdöme. Jakten ska i första hand koncentreras till de arter som tål beskattning eller till och med kräver en reducering. 

På det viset mildrar vi skadorna som viltet orsakar samtidigt som vi ger viltet en framtid och förtjänar vår egen plats i samhället. 

När höstens hjortdjursjakt inleds är älgstammarna på många håll mindre än de har varit på länge. I större delen av landet uppfyller älgstammen målsättningarna som vi tillsammans har fastställt, och på somliga orter ska stammen minskas för att förebygga skador. Samtidigt har produktionen av kalvar försvagats på många håll och kalvarna har varit ovanligt små. Men någon enskild klar orsak har vi ännu inte hittat. Vi befinner oss således i en situation där jägarna bör fästa uppmärksamhet vid älgens framtid!

För vitsvanshjorten är läget däremot ett annat. Stammen är hållbar och kräver på sina håll en rejäl avskjutning. Vi bör dock ta hänsyn till de regionala skillnaderna och försöka koncentrera jakten till orter där hjortarna orsakar trafikolyckor och skador.  

Men rent generellt är det svårt att beakta regionala variationer i bestämmelser och anvisningar, och på den punkten faller en del av ansvaret på jägarna. Vi sköter således viltstammarna i våra marker med ansvarskänsla och tanke på framtiden, och på ett sådant sätt att samhället inte blir orimligt belastat med skador!