Jägarna måste kunna anpassa sig

Ända sedan jag var liten har jag fått höra fiske- och jakthistorier om fångster och byten. Det har alltid varit trevligt att sitta vid brasan och lyssna. Men tyvärr handlar somliga historier om jakter där varken viltet, jaktkamraterna eller lagen har visats respekt. 

I min jaktförening hör de flesta till den äldre generationen. Enligt deras historier fanns det klart mera älgar, fåglar och småvilt när de var unga, så det gick att jaga mycket mera. De äldre skryter om hur deras pappor, moffor och faffor, och de själva i sin ungdom, sköt flera älgar på samma gång eller på samma dag. I berättelserna återvänder jägarna alltid hem nerlastade med vilt. 

Eftersom vi befinner oss i Lappland så kan det ju i någon mån handla om att ”allt är bättre i Lappland”, men ofta handlar det nog om vanlig nostalgi; allt var ju bättre förr. De äldre varken kan eller vill alla gånger anpassa sig till nya jaktsätt och nya sätt att hantera det fällda viltet. Nuförtiden ska man noga tänka sig för innan man skjuter eftersom licenserna är lätträknade och älgarna ännu färre. Bestämmelserna om hygienen vid kötthantering har förnyats och alla har inte fattat principen om att ta vara på allt efter bästa förmåga. Det samma gäller för god jägarsed, oavsett om man jagar med en eller flera jaktkamrater, så att alla kan känna sig säkra och njuta av jakten. 

Att respektera viltet, jaga tillsammans och hantera djurkroppen rätt från fällningen till matbordet är moment där mycket har förändrats, både i praxis och lagboken.

Viltstammarna förändras och blir mindre, och vi jägare måste anpassa oss. Är månne tiden inne för att byta ut berättelserna som saknar respekt för lagen och viltet till sådana där vi respekterar viltet, jaktkamraterna och naturen? Hädanefter vill jag höra och föra vidare berättelser där vi vårdar naturen, sköter viltet och jagar med ansvar.