Ingen är intresserad av jaktmarker utan älgar

Här i Finland är resorna till jaktmarkerna långa, klimatet krävande och älgsaldot blygsamt. Även om älgjakten är en social tillställning så vill jägaren ha avkastning på sin insats. 

Om det finns så få älgar att jägaren kanske inte ens ser skymten av någon, hur länge har vi då tillräckligt med jägare för att förvalta stammen? Åtminstone i delar av landet närmar vi oss en avgörande gräns. 

Sedan millennieskiftet har älgstammen halverats och även i år har utförsbacken fortsatt med cirka fem procent. Älgstammen befinner sig nu där som de regionala viltråden vill ha den, men i synnerhet i norr befinner vi oss under medeltalet för det önskade spannet. I synnerhet i de här områdena borde vi öka på älgstammen, för att skapa ljusare utsikter till fällningar, vilket skulle motivera jägarna att hänga med.

Om älgbeståndet sjunker för lågt i någon region blir det svårare att uppskatta och vårda stammen. Älgarnas medelålder sjunker och produktionen av kalvar likaså. Att rätta till storleken och strukturen på stammen blir en svår och tidsödande process. Om vi dessutom har en mängd stora rovdjur så blir det ännu svårare, men uppgiften är ändå inte omöjlig. Det är skäl att inleda diskussionen om älgstammens storlek och struktur, och om kommande korrigeringar, åtminstone i regionerna där tätheten ligger i underkant på det önskade spannet eller där rovdjuren är många.

Starka rovdjursstammar får konsekvenser för älgjaktsintresset och hur jakten organiseras. Rovdjuren har redan påverkat älgjaktlagens benägenhet att flytta till rovdjursfria jaktmarker. Förhoppningsvis kommer vi med tiden att få rejälare verktyg för att lösa det här problemet!