Från hemknutarna till asfaltdjungeln
För många unga jägare innebär flyttningen från föräldrahemmet att jakten måste söka sig en ny form. För min egen del tänjdes avståndet till min jaktförenings jaktmarker ut till drygt 700 kilometer. Ofta blir det knepigt att fortsätta med jakten, men detta hänger i hög grad på en själv.
Om jag stiger upp vid sju, kör iväg vid nio och bara håller två pauser så är jag om allt går väl framme i Suomussalmi vid fem. Samma kväll tömmer jag bilen och lastar den på nytt eftersom älgjakten börjar följande dag, närmare bestämt med en timmes körning till jaktmarkerna. I höstas var det sommardäck i Helsingfors medan det på premiärmorgonen i norr föll tio centimeter snö!
Jag studerar vid Helsingfors universitet och jagar i Kajanaland samt numera också i Birkaland. Tidigare började jaktmarkerna ett stenkast från huset medan avståndet numera räknas i hundratals kilometer. Det förändrade jakten i en handvändning, men inte till det besvärligare utan snarare till någonting annorlunda. Det krävs mera planering och större satsningar nu när jakten är förlagd till veckoslut och ledigheter, men jag upplever att den också blir mera givande. Det är inte tiden eller avståndet som utgör det största utmaningen utan den studerandes budget.
Men jag har haft tur. Jag har också kunnat jaga som gäst med min sambo Lauris jaktförening och på det viset har avståndet till jakten blivit klart kortare. I våras blev jag dessutom medlem i föreningen! Egna kontakter och ansträngningar är avgörande för att få in en fot någonstans. I höstas studerade jag på vardagarna och jagade på veckosluten. Jag körde två gånger till Suomussalmi för att jaga älg och på julen jagade jag räv där i norr. Under tentamensveckan skrev jag tenter på distans och studerade några föreläsningar på egen hand. Tack vare god planering på förhand behövde jag knappt alls pruta på studierna.
Pengarna den begränsande faktorn
Oavsett hur hett jaktintresset än brinner så är pengarna den begränsande faktorn för den som studerar. Finanserna är begränsade, men tågbiljetterna och bensinen ska ändå betalas. Man blir nödd och tvungen att avväga antalet resor. Sommarjobb betraktar jag som en nyckelfaktor eftersom sådana höjer nivån på kontot och öppnar för fler resor till hemknutarna för att jaga. Men trots sommarinkomsterna har jag ändå blivit tvungen att stå över flera jakter, dock inte på grund av bristande intresse. För många studerande går jakten på sparlåga för att senare omstarta när de kommer ut i arbetslivet. Den som jagar och har kött i frysen kan förstås spara in en slant på matutgifterna. Som studerande lär man sig att uppskatta viltet på ett alldeles nytt sätt.
Jag vill därför uppmuntra alla ungdomar att studera och gärna göra det på annan ort än hemorten. Att se mera av världen vidgar också de jaktliga vyerna, och jakten behöver inte läggas på hyllan för studietiden bara man har ordning med sig och inte ger upp. Den som skapar kontakter hittar nya möjligheter och överlever i asfaltdjungeln eftersom både han och hon får jaga tillräckligt ofta för att hålla balansen!
