Ett 10 års bokslut

Kolumn
Erkki Huhta Vice ordförande Finlands viltcentral
Publicerad4.5.2021

När lagförslaget ”Jaktvårdsföreningarna och Finlands viltcentral” överläts den 30 mars 2010 tackade jag vid överlåtelsen jord- och skogsbruksminister Anttila för gott samarbete vid beredningen av lagförslaget. Som representanter för dåvarande Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten var vi intimt engagerade och man lyssnade på oss jägare, vi inte bara ”hördes”.

Minister Anttila svarade i sitt eget anförande att så här gör vi alltid på ministeriet. Men har det en enda gång före eller efter gjorts så här? Styrgruppen för omorganiseringsprocessen samlades elva gånger under hösten 2009 och vintern 2010.

Vi har nu levt i tio år med nybildade Finlands viltcentral, så det är dags att utvärdera läget och ställa frågan ”tänk om”? Jag vågar påstå att om JCO och jaktvårdsdistrikten inte hade tackat ja till ministeriets inbjudan till ett samarbete för att utveckla viltförvaltningen så hade nuläget varit avsevärt sämre för jägarna. Viltfrågorna skulle sortera under tjänstemännen på NTM och RFV (regionförvaltningsverket) och jägarna skulle sakna reella påverkningsmöjligheter.

Finlands viltcentral fattar dispensbeslut inom cirka en vecka medan det för NTM-centralen kan gå ett drygt halvår för handläggningen av en dispens för vitkindad gås – utan att ens nå ett beslut!

Jägarna har ofta yrkat på rättigheten att besluta om jaktlicenser och jakttider i sina egna regioner. Men beslutsbefogenheterna kolliderar med nuvarande grundlag. Förvaltningsbeslut kan bara fattas av den myndighet som fastställs i ifrågavarande lag.

Även om vi jägare inte själva får besluta om jaktlicenserna och jakttiderna så har vi ändå genom viltförvaltningslagen och förordningarna dugliga verktyg för att påverka i jaktfrågor genom viltråden, både de regionala och det nationella. Som jag ser det har detta under de senaste tio åren ofta varit fallet och jag är övertygad om att något annat alternativ säkerligen hade varit sämre.

Mera om samma ämne