Jätten i södra Finland
Samma verksamhet men bara 1/7 av byråkratin

Västra Nylands jaktvårdsförening bildades av de tidigare Hangöudds, Ekenäs, Tenala, Karis, Pojo, Ingå-Snappertuna och Sjundeå jvf. Verksamhetsområdet är synnerligen stort och sträcker sig från spetsen på Hangö udd till Kyrkslätt i väster.

Den gemensamma nämnaren för jv-föreningarna är tvåspråkigheten och närheten till kusten, vilket har bidragit till en friktionsfri samgång. I bakgrunden finner vi också 2009 års kommunsamgång då städerna Ekenäs och Karis samt Pojo kommun bildade Raseborgs stad. Före sammanslagningen av jaktvårdsföreningarna verkade fem jaktvårdsföreningar inom Raseborgs stad. Enligt viltförvaltningslagen ska en jv-förenings verksamhetsområde i princip omfatta en eller flera kommuner.

Deltidsanställd verksamhetsledare sköter byråkratin

Tanken på en samgång föddes dock redan före kommunsammanslagningarna och blev ännu starkare när Jägarnas Centralorganisation med sina distrikt förenades till Finlands viltcentral. När det administrativa elementet växte förändrades också jaktvårdsföreningarnas roll. Att koncentrera flera föreningars byråkrati till ett enda skrivbord betraktades som den förnuftigaste lösningen. Dessutom ville man förbereda sig för framtiden.

– Vi måste kunna se 10-20 år framåt i tiden. Folk flyttar från orten och det gör det svårare att binda sig till en förenings verksamhet, konstaterade förra ordföranden för Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening, Otto von Frenckell, i en intervju i fjol höstas.

En arbetsgrupp bestående av aktiva inom de samgående jv-föreningarna bildades och började driva projektet framåt, bland annat genom att låta göra en utredning av förutsättningarna för en samgång.

Utredningen bekräftade tanken att en anställd verksamhetsledare vore den bästa lösningen för en hållbar verksamhet. Jord- och skogsbruksministeriet hade samma syn på saken och beviljade samgångsprojektet en treårig projektfinansiering som bland annat täcker anställandet av en verksamhetsledare på deltid.

I fjol höstas började arbetsgruppen leta efter en verksamhetsledare att anställa för den nya föreningen. Några kandidater vaskades fram, bland dem Tomas Randström från Bromarv som slutligen utsågs.

– Mitt intresset för uppgiften tog avstamp från jaktintresset. Jag ville jobba med någonting som kändes viktigt för mig, berättar Randström.

För jägarna är förändringen liten

För jägarna skulle den synliga förändringen vara så liten som möjligt. I praktiken innebar det att samlicenserna fortsatte som förut och att skjutbane- och SRVA-verksamheten behöll sin lokala förankring. Några av föreningarna hade skjutbanor och där överfördes ägandet till separata skjutbaneföreningar.

– Även om jv-föreningen inte administrerar skjutbanorna så fortsätter skjutproven som förut. Samlicensområdena ändras inte heller. Men vi har haft fnurror på tråden mellan SRVA och polisen. Det har hänt att polisen ringer till Hangö när en viltolycka har inträffat i Sjundeå, men vi jobbar på att lösa det.

Enligt Randström har man fått rätt lite kommentarer om själva samgången, vilket betyder att föresatsen att jägarna ska se minimalt med förändringar kan betraktas som uppfylld.

Besvärligheter har förstås uppstått och som den största kan betraktas begränsningarna med anledning av coronapandemin. Möten och andra arrangemang måste ordnas på distans, vilket har försvårat jobbet för den nya verksamhetsledaren ovanpå allt annat nytt som han har haft att lära sig.

Trots begränsningarna har Västra Nylands jaktvårdsförening kunnat öka satsningarna på bland annat ungdomsverksamheten. Representanter för föreningen har – med hänsyn till coronabegränsningarna – bland annat ordnat evenemang för skolelever som presenterar jakten och viltvården. Föreningen anser det vara viktigt för jaktens framtid att man rekryterar nya jägare.

Frivillig samgång får stöd

Den senaste tidens sammanslagningar av jaktvårdsföreningar har gjorts inom Finlands viltcentrals projekt för frivillig samgång. Projektet har mycket riktigt burit frukt; utöver Västra Nyland har sex nya föreningar grundats med stöd av projektet. Etelä-Soisalo inledde verksamheten i fjol och de övriga i år. Jord och skogsbruksministeriet har stött samgångsprojekten med särskild finansiering för att etablera verksamheten.

Ministeriet uppmuntrar fortsättningsvis jaktvårdsföreningarna att skärskåda sin egen situation med tanke på eventuella samgångsbehov. Just nu pågår ansökningstiden för projektfinansiering där jv-föreningar som planerar en sammanslagning kan ansöka om särskild finansiering för att exempelvis utreda förutsättningarna för en samgång.

Även Finlands viltcentral erbjuder hjälp. Föreningar som funderar på en samgång uppmuntras att kontakta sitt regionkontor – inga frågor är för små!

Tack vare Västra Nyland och de andra samgångsbildade jv-föreningarna är tröskeln för en samgång idag sannolikt lägre än för några år sedan. Projektet har gett oss mera erfarenheter av förutsättningarna för sammanslagningar. Randström har ett budskap till de föreningar som planerar en sammanslagning.

– Planera hela processen med omsorg. Det är det enskilt viktigaste rådet som jag har att ge.