Vinterjakt med bästa kamraten
Morgonen är solig med lagom mycket snö och kyla, så det lovar bli en bra dag för harjakt. Taxen Sulo spritter av jaktlust när jag plockar fram pejlhalsbandet.
Det finns mycket harspår och ser lovande ut. Sulo får äntligen sätta i gång på allvar och det dröjer inte länge förrän han markerar ett färskt spår. Skallet klingar och jag väntar beredd på passet.
Det är rent otroligt hur en så liten hund kan ha en så skarp nos och hur fort det går i snön. Går och går, naturligtvis går det med förlängda ben eftersom drevet emellanåt avancerar med hunden i mattes famn.
Kartan visar att drevet hela tiden följer samma rutt, en stor cirkel i skogen. Hunden följer alltså en hare i spåren. Som ur tomma intet dyker haren upp vid passet, stannar och skuttar därifrån. Den är för långt borta, utom skotthåll. Nu har haren farit omkring med hunden så den har blivit alldeles yr och tappat spåret. Den var listig och kom undan. Det syns på min lilla tax att nederlaget smakar bittert. Den här gången förblev haren en dröm.
När Sulo koncentrerar sig på jobbet håller han nosen tätt mot marken och slår dövörat till. Mattes kommandon rinner förbi tills jag får tag i honom.
Hårt arbete får alltid sin lön
Det är dags att pausa och spinna nya planer. Jag tänder korvbrasan och sätter på kaffet. Men Sulo är inte särskilt intresserad av korvarna utan beger sig energiskt tillbaka till skogs medan matte latar sig.
Men tänka sig, någonstans ifrån skakar Sulo fram en hare till! Jag hör drevet i skogen på andra sidan åkern och kliver iväg ditåt. Det ligger duktigt med snö på åkern så jag måste jobba själv också för att ställa mig på pass.
Jag hinner inte vänta mer än en stund innan jag hör hur drevet blir livligare, alldeles nära. Strax kommer jösse studsande utmed traktorvägen. Nu har jag min chans. Bössan brakar till och haren faller. Sulo anländer till fällningen och blir belönad för sitt fina arbete.
Föret var gynnsamt på den här jakten och Tapio log mot oss. En jaktdag med snö och kyla tillsammans med bästa jaktkamraten får mig att le. Det gör inget om det inte blir något byte. Huvudsaken är att man njuter av naturen och att hunden blir belönad för gott och uthålligt arbete!
