Vilis första veckor i nya hemmet

De första stegen på den blivande jakthundens bana består av dagligt lärande. Socialiseringen in i familjen med husfolket och de andra hundarna är ett fortlöpande givande och tagande, och motgångar emellanåt. Vilis uppfödare, Jari Vettenniemi på Kynäsjoen kenneli, understryker att det måste finnas tid för valpen. Det här innebär att vi filar på samspelet i vardagen och inte enbart på träningen. Alla nya och upprepade situationer kan ju också betraktas som utbildning.

– För en jakthundsvalp innebär livet ett fortlöpande lärande. Vem går först när dörren öppnas och med vems tillstånd får man börja äta när matkoppen ställs på golvet, förklarar Vettenniemi med ett par praktiska exempel.

Vili anländer till nya hemmet

Livet vänds upp och ner för en valp när den lämnar syskonflocken, människorna den känner och uppfödarens hem. De första dagarna efter hemkomsten var all annan aktivitet pausad så valpen i lugn och ro kunde nosa på sin nya miljö.

Inlärningen av dygnsrytmen och jobbet med att göra valpen rumsren kräver en helhjärtad insats. På morgonen går vi ut på gården så Vili får uträtta sina behov och därefter serveras det första av dagens fyra mål. Blötlagt valpfoder och kött. Efter maten går vi raskt tillbaka ut på gården för att uträtta behoven och leka. Efter lekandet följer en tupplur och därefter kör vi samma procedur på nytt. Och på nytt.

Vili fick lära sig att man inte tuggar på vad som helst i nya hemmet och att låta de äldre hundarna äta i fred. Men mest av allt ska Vili känna trygghet, gränser och omsorg. Det lägger grunden för det kommande samarbetet.

– Själv sover jag med valparna på golvet under de första veckorna. Enligt min erfarenhet bidrar det till att skapa ett starkt band mellan husse (eller matte) och valpen, berättar Jari Vettenniemi.

Lydnadsträningens första steg

Med tanke på framtida jakter är det viktigt att valpen lär sig lita på sin förare och lyssna på kommandon.

– Vid jakt med hönshund är tanken den, att ekipaget ska fungera som en enhet och hunden ska jaga för sin förare. Lydnaden byggs upp av små bitar som i sin tur står och faller med förtroendet. Förtroendet kan inte tvingas fram utan ska skapas, sammanfattar Jari Vettenniemi.

Tvång leder inte till någonting gott, men valpen ska begripa var gränserna går. Enklare sagt än gjort! Numera vet vi att vi inte ska kommendera hunden utan belöna den när den gör rätt.

För Vilis del har undervisningen under de första veckorna gått utan bekymmer. Vili lyssnar uppmärksamt på nyanserna i husses röst och tar glatt emot belöningarna, både berömmen och godbitarna. Jag kallar in henne till maten för att stärka effekten och Vili har ända från början reagerat på visselsignalen genom att komma störtande till mig. Mer än så har undervisningen ännu inte handlat om; inkallning och kommandot plats. Bägge kommer att behövas och de måste fungera på jakt så inte jaktinstinkterna tar över.

Med små steg

Redan under sina första veckor har Vili haft några tillfällen att hänga med på bär- och svampplockning. Då har hon ägnat sig åt att gräva gropar och käka blåbär. Hon har åkt med till skjutbanan och till butiken för att handla. Under varma sommardagar blir det fort hett i bilen, så det går egentligen inte alls att lämna en hund ensam i bilen. Inuti bilen rusar ju temperaturen iväg när solen gassar.

Vilis första veckor i nya hemmet har avlöpt exemplariskt. Hon verkar vara skärpt men lugn, och har knappt alls reagerat på hagelskott. Som en negativ händelse kan ändå nämnas ett oväntat blixtnedslag här nära huset. Knallen var enorm och fick henne att störta in och gömma sig. Men inte ens efter det här reagerade hon på hagelskott på skjutbanan eller på sitt första duvpass där hon deltog som praktikant. På duvjakten grävde hon en stor grop och drack grumligt vatten i ett myrdike. Som hon sedan spydde upp i bilen på hemresan.

I nästa nummer ska Vili prova på apport och nosa på höns.

Hur skulle du göra för att hundvalpen ska känna sig hemma i sitt nya hem? Kommentera nedan!