Det krävs samarbete och kunnande för att hålla vildsvinen under kontroll. Med de rätta åtgärderna kan vi minska risken för att den afrikanska svinpesten ska sprida sig, och bevara vår inhemska svinuppfödning.

Text och bilder Jan-Ove Nyman

I våras dök det i mitt sociala flöde upp en arbetsplatsannons där föreningen för landets svinföretagare sökte en viltkunnig person för ett bekämpningsprojekt mot den afrikanska svinpesten (ASF). Jag ansökte om jobbet, blev antagen och frågade hur introduktionen går till. Svaret var enkelt; vi ska ut och jaga svin.

I skrivande stund har vi här i landet påträffat de första fallen av afrikansk svinpest (ASF) hos vildlevande vildsvin. I våras låg tyngdpunkten i mitt arbete fortfarande på att förhindra att sjukdomen skulle nå oss. Nu har samarbetet mellan jägarna, markägarna och myndigheterna blivit ännu viktigare för att förhindra ytterligare spridning.

Strax efter anställningen satt jag på mitt livs första vildsvinspass i Sydöstra Finland. Det blev fällningar den kvällen och jag hade börjat inkörningen för den nya viltarten. Trots att jag hade jagat i 35 år så var vildsvinet en ny bekantskap för mig. Det första intrycket var solklart; svinen har utmärkt hörsel, skarpa sinnen och lär sig fort. De erfarna vildsvinsjägarna sammanfattade träffande; om du fäller två grisar ur samma kull så dröjer det länge innan svinen visar sig på nytt på den platsen.

Precis det här beteendet kan vi utnyttja vid förvaltningen av svinen. Om vi riktar jakttrycket rätt så lär sig svinen hastigt att undvika det problematiska området.

Vildsvinen känner inga föreningsgränser

Samarbete är det bästa sättet att minska på svinen. Vi behöver tvåvägskontakt mellan markägare och jägare, men också samarbete mellan jaktföreningar. Det är klokt att avtala med grannföreningarna om vad man vill uppnå, utbyta observationer och arrangera gemensamma jakter över tillräckligt stora arealer. Det är också klokt att diskutera med markägarna om hurdant vildsvinsbestånd man vill ha.

Säkerheten framför allt

Ett skadskjutet eller trängt vildsvin kan vara farligt, men vi ska inte överdriva farligheten. Vi överlevde allihop, som en erfaren sydostfinsk jägare sammanfattade en vildsvinsjakt.

På en vildsvinsjakt följer vi samma säkerhetsprinciper som vid all annan jakt. Efter skottet fortsätter vi lugnt och sansat, och på en samjakt följer vi jaktledarens anvisningar. Varje jägare bär ansvar för säkerheten.

Hygienen viktig vid hanteringen av svinkroppen

Vildsvinet kan vara värd för flera sjukdomsalstrare. Hos oss påträffar vi allt emellanåt trikiner hos vildsvin. Därför bör jägarna ta ett trikinprov på varje fällt svin som är tänkt att landa på middagsbordet.

God hygien är ett måste under hela svinhanteringsprocessen. Det är klokt att ta ur svinet i slaktskjulet och behandla kroppen så fort som möjligt och med skyddshandskar på. Även om det går att hantera svinkroppar i samma lokaler som övrigt vilt så minskar vi smittorisken om vi inte gör det samtidigt.

Varför har folk så starka åsikter om vildsvinet?

Vildsvinet är en allätare som kan orsaka avsevärd förödelse, i synnerhet på specialgrödor. Den afrikanska svinpesten utgör dock ett ännu större bekymmer.

Människan utgör fortsättningsvis en avsevärd riskfaktor för att sjukdomen ska sprida sig. Viruset kan nå vårt land genom infekterade svinköttsprodukter, jaktutrustning, fordon och annan mänsklig verksamhet. Därför är det ännu viktigare än förut att iaktta god hygien, rengöra jaktutrustningen med omsorg och följa myndigheternas anvisningar.

Även om de första ASF-fynden gjordes på ett geografiskt begränsat område så understryker läget vikten av att hålla vildsvinsstammen under kontroll i hela landet. I en tät vildsvinsstam sprider sig smittan hastigt och europeiska erfarenheter visar att det är oerhört svårt att utrota ASF i en vildlevande vildsvinsstam.

I vårt land har vi fastställt tydliga mål för vildsvinsförvaltningen. Enligt linjen som arbetsgruppen för vildsvinet har stakat ut ska vi minska på stammen i synnerhet i trakterna där den är tätast, och förhindra att nya svinkoncentrationer skulle uppstå. Stamvården och ASF-uppföljningen som jägarna gör bildar tillsammans en kärna i bekämpningen av sjukdomen.

Verksamhetsbidraget stöder aktiv jakt

I det förändrade sjukdomsläget blir verksamhetsbidraget ännu viktigare än förut. Med bidraget stöder vi den aktiva jakten och försäkrar oss om att ASF-uppföljningen fungerar så landstäckande som möjligt. Varje prov som skickas in till Livsmedelsverket hjälper oss att skapa en dagsfärsk bild av sjukdomsläget.

Finlands svinföretagare stöder jaktföreningarna i arbetet med att decimera vildsvinen och förhindra att nya svinkoncentrationer skulle uppstå. Det här gör företagarföreningen genom att betala ut ett verksamhetsbidrag för varje fällt vildsvin för vilket ett ASF-prov blir inskickat till Livsmedelsverket.

I detta nu uppgår verksamhetsbidraget till 185 euro per vildsvin. Dessutom betalar Livsmedelsverket ett honorar på 50 euro för varje insänt prov. För ett livmoderprov från en sugga betalas ytterligare 100 euro.

Nytt informationspaket till jägarna

Under mina första månader på jobbet har jag noterat att de finländska jägarna har gott om kunnande, erfarenhet och framför allt vilja att hålla vildsvinen under kontroll. I dag är det här arbetet aktuellare än någonsin. Stamvården, provtagningen och rapporteringen av observationer som jägarna gör bildar själva grunden för att vi ska kunna följa med sjukdomsläget och rikta bekämpningsåtgärderna rätt.

Det här vill svinföreningen stöda genom att erbjuda användarvänlig information och uppdaterade anvisningar. Vi har därför satt ihop ett faktapaket om vildsvinsjakt för jägare. Där har vi sammanställt det viktigaste om vildsvinet som art, ansvarsfull jakt, ASF-provtagning och hygienisk svinkroppshantering.

Du träffar oss på evenemang runt om i landet och kan plocka ett eget ex av guiden. Tillsammans kan vi hålla vildsvinen under kontroll och framtidssäkra svinhushållningen!

Ladda ner faktapaketet om vildsvinsjakt här.

---

Skribenten är viltexpert på svinföretagarföreningen.