Utfodring av rådjur och hjortar

Hjortdjurens föda ska ha balans mellan kolhydrater och proteiner. Om födan är ensidig så måste djuren komplettera någon annanstans. Därför bör vi bjuda också på annat än spannmål.

Rådjurens och hjortarnas naturliga föda innehåller väldigt lite natrium. Därför är slickstenarna så uppskattade besöksobjekt. Sådana bör finnas också på en vinterutfodring.

Fördela fodret på flera ställen om matgästerna är många. På det viset behöver djuren inte konkurrera om utbudet.

Mindre mängder men under en längre tid

Vårvintern är den mest kritiska tiden beträffande tillgången på föda. Snödjupet är maximalt, det är ofta skare och djurens egna fettförråd börjar vara på uppehällningen. Dessutom behöver deras matsmältning ett par veckor för att vänja sig vid ändringen i födan.

Därför ska vi inte avsluta utfodringen för tidigt, utan först när snön har smultit. Snösmältningens tidtabell varierar på olika håll i landet. Det är därför förnuftigt att servera mindre mängder, men under en längre tid.

Hygienen är avgörande

Liksom vid all hantering av mat så är hygienen viktig vid utfodringen av djur. Lägg inte ut fördärvad föda, håll utfodringsplatsen snygg och flytta platsen emellanåt.

Det bästa vore att portionera ut fodret efter hand som det går åt. För spannmål går det här enklare eftersom det finns automater av olika slag. Rotfrukter och frukter ska hellre serveras på ett underlag än i en utstjälpt hög på marken.

Platsen har betydelse

Utfodringsplatsen får inte ligga vid en livligt trafikerad väg. På vintern, när snön ligger djup, rör sig djuren i stort sett bara mellan utfodringen och daglegan. Om den här dagliga rutten korsar en väg så inträffar det förr eller senare en olycka.

Med utfodringen går det också att locka bort djuren från vägar och djupare in i skogen. När snötäcket är som djupast gillar vitsvansarna och rådjuren att ta sin daglega i en större skog. En sådan borde därför finnas nära utfodringen.