Utbildning ger superhund för mårdhundsjakt

Tillsammans med hunden

Hunden är ett måste vid jakt på främmande rovdjur, uppger jägaren Heli Niemi-Vasenius i Kisko i Egentliga Finland och berömmer och klappar sin treåriga finska stövare Joikua, som skälver av jaktlust. Hunden vill ut i skogen för att springa, skälla och nosa.

Tänk om det finns mårdhundsspår i skogsbrynet där på andra sidan åkern! Nu bara måste vi iväg, men det är matte som bestämmer takten. Det måste en hund lära sig för att få följa med på jakt också i fortsättningen.

Minst lika sprängfull av jaktlust är den drygt årsgamla amerikanska rävhunden Oku. Även om Oku och Joiku är av olika ras så liknar de varandra till lynnet.

Husse Sami Vasenius ler åt den unga hundens iver.

– Vi skaffade Oku från Juha Mäkimarttis kennel i Keminmaa. Mäkimartti har jobbat hårt med det nordiska projektet för att eliminera mårdhundarna i Lappland.

Långsiktig och uthållig utbildning

Vid pausbrasan i Kisko är det nära till skrattet när samtalet glider in på hundhistorier.

– Oku är ung och ivrig och nosade upp sin första mårdhund vid en åkerkant och störtade iväg efter vittringen. Strax därpå hördes ett egendomligt morrande och en ilsken mårdhunds ljudliga fräsande. Mårdhunden hade slunkit in under kupan över en gammal pump för att komma undan. Oku snodde runt kupan och ylade och skällde och försökte med våld gräva sig in, berättar Sami Vasenius.

– Jag blev tvungen att kalla på hustrun med gevär, skrattar han och berättar att de sedan dess har gjort rejäla framsteg.

Vi betraktar den finska stövaren som en nationalskatt. Den amerikanska rävhundens styrka ligger i snabbheten.

– Den kommer lätt upp i hastigheter över 30 km/h, bekräftar Vasenius och berättar med ett skratt att farten och förnuftet inte alltid håller jämna steg, i synnerhet inte hos unga hundar. Därför ska utbildningen vara uthållig och långsiktig.

Med jakten och viltvården som livsstil

Det äkta paret som ägnar sig åt hundar, naturen och jakten bor och jagar i Kisko, ett tjugotal kilometer från centrum av staden Salo.

– Jakten och viltvården är en livsstil för oss. I den ingår det höga tempot och att det emellanåt ser kaotiskt ut hemma hos oss. Utelivet och motionen får vi på köpet. Vad skulle vi göra utan jakten? Hur kan någon som bor i ett höghus få tiden att gå?

Heli Niemi-Vasenius betonar att även om de främmande rovdjuren nu är laglösa och jaktsäsongen saknar begränsningar så ska även de få vara i fred när de har ungar.

– I praktiken innebär det att vårt jaktår rullar från augusti till början av maj. Det är humant, konstaterar hon.

Gemensamt hundintresse

Hundarna är medlemmar i den här jagande familjen. Det finns utrymme för olikheter. Även om nästan samtliga hundar deltar i jagandet med liv och lust så har inte alla det i blodet. Heli Niemi-Vasenius berättar om en patterdaleterrier som gärna sprang och deltog i drevet.

– Men ner i gryt ville den ändå inte gå, så den blev i stället en sällskapshund, berättar hon roat.

På gården är det inte bara stövarna som skäller utan också några strävhåriga foxterrier, som Heli föder upp i sin kennel Miiluniemen kenneli, och några patterdaleterrier och en norsk gråhund.

– Inkallning ska man öva mycket och ofta för att kunna avsluta en jakt utan krångel. Joiku är redan tre år och fortfarande händer det att den mitt i en mårdhundsjakt börjar följa ett klövdjur i stället. Man måste få hunden att förstå vilket vilt den ska driva, säger hon.

Dessutom ska hunden lita på husse eller matte.

– I många år hade jag en östsibirisk laika som jaktkamrat. Den var effektiv och fin. Jag saknar den fortfarande när jag är ute och jagar, berättar Sami Vasenius. Han har beslutat att unga Oku ska bli minst lika bra.

– När en drivande hund stannar är det jägarens uppgift att hitta den och fälla viltet, förklarar Sami Vasenius och intygar att den som jagar med hund garanterat får tillräckligt med motion.