Toppjakt – 8 tips för nybörjare

Lokalkännedom och kunskap om fåglarnas beteende hjälper jägaren, men ofta är det de avverkade kilometrarna som avgör. Här några tips för dig som är nybörjare och vill prova på!

1. Ta hänsyn till förhållandena!

Toppjakten är främst koncentrerad till norra Finland och dessutom i genomsnitt till vinterns kallaste veckor. Kontrollera temperaturen och snödjupet innan du ger dig iväg – alltid kommer du inte ända fram med bil. När kölden biter kan bilen bli trögstartad om den inte har en bränsledriven motorvärmare.

Vid sträng kyla smalnar dessutom det optimala jaktfönstret avsevärt eftersom fåglarna inte sitter länge uppe i träden innan de dyker tillbaka ner i snön. De bästa skottchanserna yppar sig vanligen under soliga och vindstilla kölddagar då kvicksilvret hellre får ligga under tio grader än över. Vid hård vind håller sig fåglarna också gärna borta från trädtopparna. Då blir det klart knepigare att få syn på dem. Då ska du leta efter fåglarna på mera skyddade platser och kamma igenom träden med blicken, också under topparna.

2. Rätt tid och plats

Beträffande betandet finns det skillnader i arternas tidtabell. Orrarna betar hängen på morgonen och förmiddagen medan tjädrarna är aktiva inte bara på förmiddagen utan också sent på eftermiddagen när det börjar skymma.

På vintern betar orrarna helst i björkar. När dagen gryr lönar det sig alltså att leta igenom björkdominerade ställen som utmed åar och åkerkanter. Tjädrarna är lättast att se på glest tallbevuxna myrholmar, men de håller också gärna till på fjällsluttningar. I det senare fallet är de svårare att få syn på och kräver omsorgsfull kikarspaning och försiktig framryckning.

När du hittar en snölega, en betad tall eller får syn på en fågel ska du alltid lägga platsen noga på minnet. Det är sannolikt att du får syn på fåglarna på nytt på samma plats – om inte i samma träd så inom en radie på några hundra meter.

3. Klädseln

Apropå klädseln på toppjakt så är snödräkt förstås det första du kommer att tänka på. En sådan är sannerligen nödvändig vid jakt på skarpsynta fåglar i snöskrudad terräng! Viktigare för jägarens välmående och bekvämlighet är ändå det som finns under snödräkten.

Ofta går det ändå så, att jägaren på morgonen klär sig i lager på lager för värmens skull, i synnerhet tidigt i gryningen efter en lång skön nattsömn. Men svetten spricker fort fram så fort du börjar skida, i synnerhet i djup snö. Klä dig alltså med eftertanke och så att du kan skala av dig lager vid behov.

Liksom vid all annan fysisk aktivitet ska det innersta lagret transportera ut fukten från huden och de följande lagren ska andas. Ett tekniskt underställ eller ett av merinoull transporterar effektivt ut fukten och håller huden torr och skidaren varm också under pauser.

En beprövad kombination för en ganska kall dag ser ut som följer. Underst ett tekniskt lager och ovanpå det mikrofleece eller en tunn ylletröja. Som tredje lager en tjockare fleece eller ylletröja som håller dig varm i början och ytterst en snödräkt som vanligen är ofodrad. När jägaren har fått upp värmen tar han en avskalningspaus och stoppar det tjockare yllelagret i ryggsäcken. Därefter håller skidandet honom varm.

Pausjackan är oslagbar på pauserna, med eller utan brasa. Den hindrar kylan från att krypa in i märg och ben efter svettandet. En dunjacka tar inte mycket plats och är vindtät, men kom ihåg att sitta på lovartsidan om brasan för gnistornas skull.

4. Snöskoskidor eller skogsskidor?

Långa skogsskidor är det traditionella sättet för en toppjägare att ta sig fram. De bär och har bra glid också i mjuk snö.

Under de senaste åren har det också blivit vanligare med kortare och bredare skidor, snöskoskidor kallade, med stighud under. De erbjuder ett överraskande slagkraftig alternativ till de traditionella skidorna. Snöskoskidorna är kortare och gör det smidigare att ta sig fram, i synnerhet i snår och branter, men de sackar efter i mjuk djup snö i jämn terräng.

Det gäller alltså att väga styrkor mot svagheter och fundera på vilka egenskaper som känns viktigare. Men oavsett skidornas längd och övriga egenskaper så hänger mycket på bindningarna. De ska vara bra, hållbara och lätta att ta av och på. Om en bindning brister i sträng kyla och djup snö flera kilometer från högkvarteret så ligger du illa till.

5. Handkikaren spanar, kikarsiktet siktar

Bra optik har man alltid glädje av som jägare. Vilket också gäller för toppjakt.

Även om de svarta fåglarna skulle gå att urskilja i den snöklädda terrängen och trädtopparna med blotta ögat så tänk på att de har skarp syn i premiumklass!

Vid toppjakt ska jägaren upptäcka fågeln på lagom långt avstånd, lugnt avancera till lämpligt skjutavstånd, dölja sig där det går i terrängen och slutligen skjuta ett lugnt skott med gott stöd. Oförsiktiga rörelser får i regel både tjädern och orron att flyga sin väg. På kortare håll än 150 meter upptäcker fågeln minsta rörelse.

En lättillgänglig handkikare hör till det viktigaste för en toppjägare för att kunna avspana toppar, tallbevuxna myrholmar och fjällsidor på längre håll. Om du upptäcker fågeln på flera hundra meters håll så ger det dig manöverutrymme och möjligheter att planera anryckningen och utse en lämplig plats för skottet. Med en bra fältkikare gör du en säker identifiering av fågeln även i motljus eller skymning. Vid toppjakt på vintern är det ju enbart de svarta tjädrarna och orrarna som är lovliga!

På toppjakt ska även kikarsiktet hålla hög kvalitet. Med tillräckligt stark förstoring går det att sikta på ett litet mål. Siktet ska därför också vara skarptecknande. Kom ihåg att kikarsiktet enbart är till för att sikta med, inte spana!

6. Avståndsmätare bra att ha

Skjutavstånden varierar på toppjakt. Terrängens former, höjdvariationerna och träden ger framryckningsmöjligheter, men en öppen myr går inte att passera utan att skrämma fågeln.

Dessutom påverkar öppna vidder avståndsbedömningen så att även ett erfaret öga kan missta sig.

Avståndsmätaren bekräftar din bedömning så att du kan kompensera riktpunkten vid behov. Var alltid uppmärksam på terrängen bakom målet och skjut enbart på avstånd som du har övningsskjutit på.

7. Studsaren

Kanske får du inte mer än en enda skottchans under hela veckan, efter 50 km skidande; att då bomma på grund av utrustningen Förargar med stort F!

Vid toppskytte krävs det framför allt precision av geväret och att skytten kan sitt gevär. En orre är inget stort mål och vinden, temperaturvariationerna, snödjupet och ibland ett improviserat skjutstöd står för en hel rad med variabler i ekvationen.

Det är inte ovanligt att träffpunkten varierar rejält med yttertemperaturen och patronens temperatur. Den bästa investeringen som du kan göra för toppjakten är att testskjuta studsaren under likartade förhållanden som jakten och följa med hur temperaturen påverkar.

Provskjut före jakten om du använder en bipod under framstocken. Somliga syntetstockar är såpass mjuka att bipoden kan trycka den mot pipan, vilket innebär att träffarna vandrar iväg från riktpunkten.

8. Fungerande ryggsäck

Det är inte ovanligt att en toppjägare under dagens gång skidar över tio km i djup snö. Somliga skidar mycket mer. Skidandet slukar energi och svettningen innebär vätskeförluster, vilket betyder att du ska packa matsäck med dig – också för att vara beredd på överraskningar som en brusten bindning, en överraskande snöyra eller någonting annat som tillfälligt hejdar dig.

Inte bara matsäcken, elddonen, kartorna, kompasserna och allt det övriga viktiga kräver utrymme. Även geväret är bekvämare att bära i en gevärsryggsäck än i remmen. En gevärsryggsäck är därför en förnuftig anskaffning. En bra sådan har bärremmar och höftbälte som är stadiga och justerbara medan gevärsfodralet är lagom stort för ditt gevär som kanske är försett med ljuddämpare, bipod och ett rejält kikarsikte. På plussidan noterar vi också en strumpa eller påse att trä över gevärskolven som skydd mot snön.

Det idealiska är att ryggsäcken rymmer hela utrustningen, matsäcken och geväret, vilket gör det lättare att packa, ge sig iväg, klä på sig och skala av sig klädlager.