Under jaktsäsongen 2022–2023 hade endast nio procent av de vuxna hondjuren i älgförvaltningsområde UU2 tvillingkalvar, 46 procent hade en kalv och 45 procent var utan kalv. Under exempelvis säsongen 2015–2016 hade 26 procent tvillingkalvar medan 42 procent hade en kalv och 32 procent var utan kalv. (Material: Lukes Hirvitietotaulukko 2023)

Tar älgjakten slut här?
Jägarna och markägarna bekymrade

Älgstammen och produktionen av kalvar minskar, vilket leder till färre jaktmöjligheter och små bytesmängder. I sydvästra Nyland är man såpass bekymrad över älgstammen att man i höst knappt vill fälla några älgar alls.

Text och bilder Mikael Wikström

Publicerad30.6.2023

I sydvästra Nyland, liksom på andra håll i landet, har älgen varit ett synnerligen viktigt vilt. Älgjakten har förenat bybor och gett både motion och upplevelser i naturen. Jaktbytet har gett stora mängder kött åt jägarna, markägarna och deras bekanta. Men nu har situationen förändrats. Hur man har hamnat i den här situationen klarnar genom att ta en titt på historien från 2010 och framåt.


Klöv 2020

Älgstammen i sydvästra Nyland var länge relativt stor och det var man van vid. I skogsbruket upplevdes sällan allvarliga skador. Men även om älgstammen i övrigt var välmående så oroade man sig över den minskade kalvproduktionen, de minskade kalvvikterna och de mindre tjurarna. Därför inledde man år 2010 ett samarbete mellan jägarna, jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna kallat Klöv 2020.

Representanterna för jaktvårdsföreningarna samlades regelbundet för att diskutera målen och beskattningsprinciperna. 2011 fastställde man gemensamma mål för älgstammens täthet, könsfördelning och kalvandel. Man ville hålla tätheten på tidigare nivå, vilket var cirka 6,2 enligt Naturresursinstitutets (Luke) senaste information. För könsfördelningen fastställdes målet till cirka 1,2 och för kalvandelen till cirka 20 procent. Älgstammen förvaltades med gemensamma beskattningsrekommendationer inom åtta jaktvårdsföreningar som deltog. I rekommendationerna ingick bland annat kalvarnas andel av jaktbytet och älgkornas andel av de vuxna fällda älgarna samt hurdana älgkor som borde sparas med tanke på god kalvproduktion. Även för tjurarna fanns gemensamma hornrekommendationer för hela området för att höja andelen fullvuxna tjurar i stammen och i bytet.

Seminarier ordnades varje år för samtliga älgjägare i området. De hade i allmänhet 100 till 200 deltagare. Man diskuterade älgens biologi, populationsdynamik och varför det var viktigt att samtliga jägare och föreningar i området skulle följa samma beskattningsprinciper. Jägarna i området var på höstarna väldigt omsorgsfulla med hurdana älgar de fällde. De observerade älgarnas antal per fälld älg var högt, vilket är ett tecken på selektiv beskattning.

Det ansvarsfulla arbetet gav önskat resultat. Kalvproduktionen och tjurarnas storlek förbättrades. Andelen kor med tvillingkalvar nådde toppnoteringar och i området fanns en aldrig förut skådad mängd tjurar med verkligt stora horn. Det enda man inte lyckades påverka var kalvarnas storlek.

I älgförvaltningsområde UU2 ökade kalvproduktionen i samband med Klöv 2020-samarbetet åren 2011–2015 (den gröna perioden).
Genom selektiv beskattning av tjurarna utökades de fullvuxna tjurarnas andel i stammen och i bytet. Som fullvuxna räknades tjurar med stånghorn som hade ≥ 8 taggar och tjurar med skovelbildning som hade ≥ 12 taggar.

Älgförvaltningsområdet som en del av det nya beståndsvårdssystemet

Fram till 2015 fungerade samarbetet i sydvästra Nyland i Klöv 2020:s regi. Då fastställde jord- och skogsbruksministeriet skötselplanen för Finlands älgstam och beståndsvårdssystemet med de nya älgförvaltningsområdena togs i bruk.

De gemensamma diskussionstillfällena mellan jaktvårdsföreningarna i sydvästra Nyland förvandlades till officiella beskattningsplaneringsmöten, där man räknade lämpliga beskattningsmängder utgående från målsättningarna. Fastställandet av målsättningar blev en uppgift för de regionala viltråden. Klöv 2020:s verksamhet upphörde och det ordnades inte längre seminarier för jägarna eller möten för jaktvårdsföreningarnas representanter.

Nylands regionala viltråd höll målsättningarna för sydvästra Nylands älgstams könsfördelning och kalvandel på tidigare nivå, men det nya täthetsmålet var nästan en älg per tusen hektar mindre än förut. Tre år senare (2018) sänktes täthetsmålet på nytt med nästan en älg per tusen hektar.

Vid samma tid kom vargarna in i bilden. Tidigare hade det inte funnits något behov av att räkna med vargarnas predation, men 2015 föddes den första kullen vargungar i området. Ett par år senare bildades följande vargrevir och nu verkar ett tredje revir vara på gång.

Älgstammen skars ner drastiskt

Det nya täthetsmålet ledde till en drastisk nedskärning av älgstammen. Enligt statistiken har tjurstammen föryngrats men i kostammen har av allt att döma en ännu större förändring skett. Tidigare fanns det en ko med tvillingkalvar per varje tusen hektar, men under förra jaktsäsongen behövdes nästan femtusen hektar per tvillingkalvsko.

Andelen kor med en kalv och kor utan kalv har däremot ökat under senare år. Förra jaktsäsongen var nästan hälften av de vuxna korna utan kalv. Stammens beskattningsuthållighet, alltså stammens jaktbara nettotillväxt, har krympt rejält på några få år. Under senaste jaktsäsong var beskattningsuthålligheten så låg som cirka 21 procent.

Till det här finns sannolikt flera orsaker. De yngre och mindre korna föder färre kalvar av vilka vargarna dödar en betydande del. Dessutom har det visat sig att en torr och varm vår och sommar försämrar tillgången på kvalitativ föda, vilket i sin tur leder till att korna är i svagare skick när de ska kalva följande år.

Enligt Lukes senaste stamuppskattning har vitsvansstammen i sydvästra Nyland minskat med 20 procent på två år. Om det varit konkurrens om växtföda borde vitsvansstammens nedgång börja synas i förbättrad kalvproduktion och högre kalvvikter inom några år. Det kan förstås även vara så, att när vitsvansstammen har minskat, har vargarnas födosök allt mera riktats mot älg.

Utöver de ovannämnda möjliga orsakerna, kan det finnas hittills okända faktorer som försvagar kalvproduktionen, som till exempel diverse parasiter.

I sydvästra Nyland har man av tradition fällt mycket älg. På grund av minskande stam och kalvproduktion har också bytesmängderna rasat under de senaste åren. Det möjliga älgbytet under jaktsäsongen 2023–2024, om andelen använda jaktlicenser och andelen kalvar i bytet är samma som 2022–2023, är markerat med rött.
Älgstammens beskattningsuthållighet har försvagats avsevärt i älgförvaltningsområde UU2. Om trenden för de fem senaste åren skulle fortsätta, skulle beskattningsuthålligheten under jaktsäsongen 2023–2024 ligga på cirka 13 procent. Det betyder i praktiken att om stammens storlek uppgår till 100, skulle man kunna fälla 13 älgar för att stammens storlek skulle vara 100 också efter följande jaktsäsong.

Mycket försiktig jakt

När det finns få älgar så jagas det mindre och görs färre älgobservationer. Det här har uppenbarligen inneburit utmaningar, eftersom det har varit stora kast i Lukes stamuppskattningar och beskattningsrekommendationer för sydvästra Nyland. Utifrån Lukes senaste stamuppskattning var den föregående uppskattningen 11 procent för stor och låg till och med utanför konfidensintervallet på 95 procent.

Om jägarna i sydvästra Nyland under senaste jaktsäsong hade fällt lika mycket älg som Luke rekommenderade 2022 så hade stammen legat på cirka 3,5 älgar per tusen hektar efter den senaste säsongen, alltså 26 procent under det nuvarande målet (4,75). Läget var nästan identiskt under säsongen 2021–2022.

Jägarna och markägarna i området har velat vara försiktiga och har under de senaste åren fällt klart färre älgar än vad Luke rekommenderat. Under den senaste säsongen var jaktbytet 42 procent mindre medan det under säsongen 2021–2022 låg 21 procent under Lukes rekommendation. Endast 42 procent av jaktlicenserna som beviljades för senaste jaktsäsong användes och under säsongen 2021–2022 var utnyttjandegraden 54 procent.

Trots detta är stammen enligt stamuppskattningen 13 procent under den nuvarande målsättningen. I förhållande till Klöv 2020-samarbetets målsättning är stammen nu 34 procent mindre.

Lukes beskattningsrekommendation för sydvästra Nylands älgförvaltningsområde för nästa säsong är 101 älgar, alltså 0,37 per tusen hektar. Om stammens beskattningsuthållighet ändå skulle fortsätta sjunka enligt de fem senaste årens trend och Lukes senaste uppskattning av stammen håller streck, skulle den jaktbara stammens täthet i höst ligga på cirka 4,7 älgar per tusen hektar. Det är aningen mindre än dagens täthetsmål. Älgstammen skulle alltså vara aningen mindre än målsättningen utan en enda fälld älg.

Sydvästra Nylands jägare och markägare har varit ansvarsfulla och skött sin älgstam med omsorg. Enligt dem är älgläget så allvarligt att man nästa höst knappt vill fälla några älgar alls. En liten mängd jaktlicenser har ändå ansökts för att systemen ska hållas funktionsdugliga med tanke på framtiden.

Genom att fälla små 1,5-åringar och spara halvvuxna tjurar fick man mycket tjurar med stora horn, både i det levande beståndet och i bytet. Sådana tjurar har kunnat beskådas också bland annat på jaktmässan i Riihimäki, som den här i Raseborg hösten 2015 fällda tjuren med skovelhorn uppmätta till 303 poäng.

Svag älgstam också på annat håll

Läget i sydvästra Nyland är inte exceptionellt. Älgtätheten har sjunkit märkbart i nästan samtliga älgförvaltningsområden i landet. Den genomsnittliga tätheten låg på 2,6 älgar per tusen hektar efter senaste jaktsäsong, vilket är hälften av läget för tjugo år sedan och två tredjedelar av medeltalet för det här årtusendet.

Även kalvproduktionen har sjunkit statistiskt märkbart i två tredjedelar av älgförvaltningsområdena, och det finns inte ett enda älgförvaltningsområde där kalvproduktionen skulle ha stigit under det här årtusendet. Den sämre kalvproduktionen ses i färre kor med dubbelkalv och flera kor utan kalv.

Enligt skötselplanen för Finlands älgstam ska älgstammens fortplantningseffekt, åldersstruktur, den genetiska strukturen och älgarnas hälsotillstånd regelbundet uppföljas med provinsamlingar. Sådan forskning gjordes senast för drygt tjugo år sedan. Då hjälpte jaktföreningarna viltforskningen och jaktvårdsföreningarnas verksamhetsledare hade frysarna fulla med älgkäkar för åldersbestämning. Nu skulle det vara rätt tid att verkställa den här delen av skötselplanen för att få klara svar på orsakerna till den försvagade kalvproduktionen och verktyg för att lösa problemet.

En minskning av kapitalet och tillväxten innebär förstås minskad avkastning. Under föregående jaktsäsong fanns ett stort antal älgförvaltningsområden där det fälldes mindre än en älg per tusen hektar. Hela landets byte var under förra säsongen i medeltal endast 1,2 älgar per tusen hektar. Borde det vara möjligt att jaga älg också i framtiden?

 

Material: Västra Nylands jvf:s och Kyrkslätt jvf:s bytesstatistik och Lukes Hirvitietotaulukko 2023