Jag gjorde en provskjutning med några olika patroner och hagelgevär, och undersökte samtidigt vilken inverkan övergångskonan har på träffbilden. Bakom provskjutningen ligger danska undersökningar. I Danmark har stålhaglen varit obligatoriska redan i ett trettiotal år. Danskarna rekommenderar 30 meter som maximalt skjutavstånd och 20 meter för rådjur. Den största tillåtna hagelstorleken är 4 mm och 12 är den största tillåtna kalibern. Att brotscha övergångskonan till en flackare vinkel rekommenderas bara för hagel grövre än 3,2 mm och för stora hagelladdningar över 36 gram. Danskarna hävdar till och med att en brotschning av övergångskonan inte ger någon fördel på äldre gevär där patronläget är maximalt 70 mm och patronerna inte överskrider anvisningarna ovan.

Så här gick provskjutningen till

Jag valde ett skjutavstånd på 30 meter. I kaliber 12 var gevären en Valmet 412 med ett 70 mm patronläge och en fast trekvarts choke, en halvautomatisk Breda med ett 70 mm patronläge och en utbytbar halv choke, en halvautomatisk Baikal med ett 70 mm patronläge och en fast full choke. Dessutom hade jag två 16-kalibriga gevär; en sidavidsida Saive med ett 70 mm patronläge och en fast halv choke och en Valmet Leijona 70 mm med fast full choke. Bland de stålhagelkompatibla bössorna hade jag dessutom en Remington 11-87 med ett 76 mm patronläge. Med den sköt jag två av BioAmmos hårdare laddningar med förbättrad cylinder och Carlsons Long Range Steel-choke.

Inspirerad av danskarna beslöt jag också att prova en tolvkalibrig Sauer Falk med 65 mm patronläge och hanar, Eleys Traditional Steel-laddning och halv choke. Men jag avråder från att använda en så här gammal hagelbössa med stålhagel och rökfritt krut utan att först låta en vapensmed kolla vapnet.

Jag ville också utreda ett danskt påstående om att det inte skulle innebära någon förbättring att brotscha övergångskonan. Alltså sköt jag först samtliga gevär med fabrikens övergångskona och brotschade därefter konorna flackare och sköt patronerna på nytt. Resultatet har jag sammanställt i tabellen här invid, men slutsatserna ska dras med hänsyn till att antalet skott var litet.

En bula på pipan innanför choken

De eventuella bekymren med stålhaglen drabbar i regel pipan strax innanför choken. På tunnväggiga pipor uppstår där en liten bula, som ändå inte hindrar fortsatt användning av geväret. Felet är kosmetiskt.

Du kan undvika bulor genom att följa följande tumregel; hagelstorleken max 3,2 mm,hagelladdningen max 28 gram och max halv choke. Ett gevär som inte fyller kraven kan du göra säkrare genom att öppna den fasta fulla choken till halv choke eller till och med till förbättrad cylinder.

På gevär med utbytbara choketuber går det att montera externa, långa choketuber för stålhagel. På somliga bössor finns det redan externa choketuber. Till gamla hagelgevär går det också att låta göra tunnväggiga (thin wall) tuber. Det här låter sig i regel inte göras på dubbelpipiga bössor om dessa inte har tjockare pipväggar än normalt. I stället för vanliga thin wall-tuber använder man då stålhagelversionen där chokedelen ligger utanför pipan.

Stålhaglen fungerar i allmänhet bäst med förbättrad cylinder till halv choke. Små hagel och hagelladdningar reagerar också bättre på trängre choker, men ofta blir träffbilderna ändå luckiga trots den stora mängden hagel. Om jägaren skjuter enbart med stålhagel i geväret så är det klokt att öppna en fast full choke eller trekvarts choke.

Utbytbara choketuber är aldrig fel och då går det också att använda speciella tuber som är gjorda just för stålhagel.

Hagelkopparna

Numera finns det några tillverkare av stålhagelpatroner som använder biologiskt nedbrytbara hagelkoppar utan plast. I testet hade BioAmmo och Eley sådana. Visserligen går Bioammos nedbrytbara koppar sönder redan i pipan, men träffbilderna avvek ändå knappt alls från de övriga.

I laddningar med stålhagel belastas hagelkopparna maximalt eftersom tillverkarna tycks sträva efter hastigheter rejält över 400 m/s. Det händer ofta att koppen inte håller eller öppnar sig osymmetriskt, vilket leder till ojämna och luckiga träffbilder.

Skottmängden i det här testet räckte till för att konstatera avsevärda skillnader mellan de olika kombinationerna av gevär och patroner, och därför är det mycket viktigare att provskjuta stålhagel än blyhagel. På grund av hagelkoppar som öppnar sig osymmetriskt eller går sönder ger inte en provskjutning heller alltid riktig information efter en enda eller ett par skott. Testet visar bara att skytten inte ska vänta sig jämn kvalitet eller fungerande koppar.

Provet visade också vilken inverkan en brotschning av övergångskonan har på koppen. Belastningen blir klart mindre än om övergångskonan är brant, och utgångshastigheten ökar med i genomsnitt 20 m/s. I det här sammanhangen förbättrar inte ökningen av hastigheten alltid hagelladdningens beteende i övergångskonan.

Stora skillnader

Resultaten för de olika kombinationerna var såpass olika att det verkar vara enklast att tolka resultaten i tabellen enskilt för varje gevär och patron. Jag testade en hemladdad patron med två olika tryck i ett par hagelgevär. Syftet var här att utreda hastighetens inverkan på träffbilden. Jag sköt de här patronerna allra sist när övergångskonan på båda gevären var brotschade.

För valmetbössan minskade antalet hagelträffar i provskjutningstavlan efter brotschningen med patronerna Eley, Baschieri & Pellagri, Rio och den hemladdade patronen, utom för den sistnämnda med lättare laddning. Trots den mindre hagelladdningen var träffbilden ändå jämnare med färre luckor (utom för B & P:s laddning). Sagas lerduvepatron och den långsammare hemladdade patronen var båda överlägsna efter brotschningen. För valmetbössan är det alltså bara B&P-laddningen som kan sägas ha lidit av brotschningen.

Med bredans halvchoke nådde vi inte riktigt samma resultat. Med samtliga andra utom Sagas lerduveladdning minskade hagelträffarna efter brotschningen. Lerduvepatronen blev klart bättre, men bara Rios träffbilder kan anses vara användbarare, tack vare att luckorna blev färre.

Med baikalbössans fulla choke minskade hagelträffarna efter brotschningen med samtliga patroner utom den hemladdade. Utifrån träffbilderna kan vi ändå bara beskriva eleys laddning som sämre medan B&P:s träffbild inte förändrades nämnvärt. I synnerhet den hemladdade patronen förbättrade träffbilden rejält både för hagelträffarnas (antalet) och luckornas del.

Med Sauer Falks halvchoke sköt jag enbart med Eleys laddning och med den här kombinationen blev det en smärre förbättring efter brotschningen; både fler hagel som träffar och färre luckor.

Med remingtons förbättrade cylinder och en särskilt trång choke fick vi entydiga resultat med samtliga testade patroner. Efter brotschningen ökade hagelträffarna och luckorna blev färre. Vi kunde också se den klara nyttan med den särskilt trånga choken, i synnerhet på skjutavstånd som överskrider trettio meter.

I kalibern 16 hade jag bara en Sellier & Bellot-patron. Med leijonabössan och full choke minskade hagelträffarna och luckorna blev ett par fler. Utifrån detta kan vi betrakta trångborrningen som en försämring. En brotschning skulle troligen hjälpa upp saken.

Saivebössan med halv choke fungerade likadant beträffande hagelträffarna, men trots att haglen blev färre så fördelade de sig jämnare över träffbilden och hade en lucka mindre på tavlans ytterdel.

Stål i pipan

Oftast är det träffbildens yttre del som fäller viltet. Få jägare skjuter ju fullträffar på rörliga mål, men ett hageltätt centrum tillåter aningen längre skjutavstånd. Välj alltså patron efter det faktiska skottläget.

I träffbilden för en fungerande hagelpatron borde skytten inom en 75 cm stor cirkel hitta ett hundratal hagel inom ett område stort som en gås och cirka 130 hagel inom ett område stort som en and. Skjut träffbilderna på en tom tavla och rita cirkeln först när du har fastställt mittpunkten i träffbilden. Det maximala skjutavståndet är det där du ännu uppnår de här träfftätheterna.

Stålhagelpatronerna är det billigaste alternativet bland de blyfria. Men det finns stålhagelpatroner med olika effektnivåer, det finns oklarheter beträffande liljamärkningen på gevär (alla är inte märkta även om bössan skulle tåla ”stålmagnumpatroner”) och olika personer ger motstridiga råd. Inte konstigt alltså om en jägare inte vet vilka patroner han törs ladda bössan med!

Det här testet visar att nyttan av att brotscha övergångskonan är störst i patronlägen som är längre än 70 mm och för större hagelladdningar. På en traditionell hagelbössa verkar brotschningen inte ge en lika stor förbättring, men inte heller någon försämring, efter vad jag kan se.

Det står klart att jägare med ett traditionellt hagelgevär måste pruta på skjutavståndet. Med några av kombinationerna (gevär-patron) i det här testet landar avståndet (enligt hagelträffarna) på 25 meter. Med de flesta når vi upp till 30 meter och med några lite till.