Säljakt med arktisk charm
Solen gassar för fullt över strandisarna i Uleåsalo när Jesse gör sälskidan och utrustningen klara för jakt. Han inleder sälsäsongen i mitten av april i kända vatten. Eller snarare på kända isar.
Jesse är deltidsfiskare vid sidan av brödjobbet så han känner hemkustens grund och grynnor. Han kan det här med att färdas på isen med sälskida.
Den här våren är isen tjock. Under premiärveckoslutet har han minst 40 cm is under fötterna. Den här gången har Jesse inte torrdräkt under snödräkten utan litar på isen och sig själv. Med snöskida kan en jägare i god form avverka tiotals spaningskilometrar på isarna. Så måste det ju vara. När nästan hela havet ligger fruset så har sälarna nästan obegränsat med utrymme att tumla omkring på. Även om sälstammen har vuxit rejält så gäller det att spana av landskapet noga och länge för att få syn på någon säl.
Kvotjakt
– Jag misstänker att vi enbart stöter på vikare. Gråsälarna håller troligen till en bit söderut. Med det här isläget kommer de hit först om ett par veckor, funderar Jesse.
Men bristen på gråsäl fördärvar inte motivationen att leta. Jesse har nämligen också licens för vikare. Den här våren ska licens för vikare ansökas separat och på fällda vikare ska vissa prover tas och skickas till Naturresursinstitutet.
Från första augusti får vikaren jagas på samma sätt som gråsälen, det vill säga med en regional kvot. Både gråsälarna och vikarna har blivit stadigt fler i många år. Vid flyginventeringarna i fjol observerades drygt 40 000 gråsälar i Östersjön. Under inventeringstiden uppskattades antalet vikare på isarna i Bottenviken till drygt 13 000 medan antalet gråsälar överskred 40 000 för andra året i rad. Det finns alltså säkerligen utrymme för en större beskattning än jägarna har lust och förmåga till.
Återanvändning
Jesses sälskida är ett modernt koncept, det vill säga ett par återanvända slalomskidor.
– Den har ett liggunderlag ovanpå för att göra det bekvämare att krypa inom skotthåll. Och självfallet har styrstången en krok att hänga sälen på, förevisar Jesse sin skapelse.
Krypsträckan är 100-200 meter och framryckningen övergår i krypande ungefär en halv kilometer från sälen. Jesse brukar skjuta på mellan 150 och 300 meters håll.
Men sälarna är oerhört uppmärksamma och försvinner ner i närmsta råk långt före den där halvkilometern. Vikare efter vikare dyker ner i säkerhet innan jag ens börjar krypa.
Tills skottchansen anmäler sig på andra dagen. Vikaren ligger vid en råk, men upptäcker inte den annalkande jägaren i tid. Jesse kryper till knappa 300 meters håll och fattar beslutet att inte gå närmare, och skjuter. Det räcker med ett skott, knall och fall.
– Jag hittade en till slut, så jag åker inte tomhänt hem från premiärveckoslutet! glädjer sig jägaren.
Och säsongen fortsätter länge till.
Se videon:
