På fastlandet kommer mink- och mårdhundsjakten att koncentreras till i synnerhet eutrofa fågelvatten med omkringliggande marker. På bilden Sarkkilanjärvi i Tavastkyrö- Viljakkala jaktvårdsförenings elimineringsområde.

Pilotprojekt för effektiv rovdjursjakt på fastlandet

Genrep för landsomfattande livsmiljöarbete.

text och bilder Kari Karhula

Publicerad19.1.2021

”Ser inte bra ut”, konstaterade jag när jag såg resultatet av den senaste sjöfågelinventeringen. Undantaget gräsanden var långtidsutvecklingen negativ för samtliga jaktbara änder. De sannolika skyldiga är dels den generella försämringen av livsmiljöer (bla eutrofieringen) och dels de boplundrande minkarna och mårdhundarna. Men viltfolket kavlar åter igen upp ärmarna för livsmiljöerna: ”Nu sätter vi punkt för de främmande rovdjuren!”

Projektet i ett nötskal

Genom SOTKA-projektet mot de främmande rovdjuren som drivs av Finlands viltcentral utvecklar vi effektiva naturvårdskoncept för jakten på mink och mårdhund. Undersökningar visar att de främmande rovdjuren vållar de värsta livsmiljöproblemen i näringsrika fågelvatten och i skärgården, det vill säga precis där fågelfaunan är artrikast och sjöfåglarna får mest ungar. Inom projektet koncentrerar vi oss på att utveckla verksamhetsmodeller speciellt för de här livsmiljöerna, men framför allt på att lära oss organisera en storskalig och upptrappad jakt i praktiken.

Verksamheten inleds på fastlandet

I inlandet är det viktigt att när så krävs kunna utvidga jakten i nätverket av jaktvårdsföreningar och därför utsågs tre pilotföreningar. Tanken var att hitta jaktvårdsföreningar som avviker en aning från varandra för att de geografiska skillnaderna skulle bli tydliga. Slutligen utsågs jaktvårdsföreningarna Nokianejden, Tavastkyrö-Viljakkala och Lahtisnejden.

Med hjälp av verksamhetsledarna och aktiva smårovdjurjägare ringade vi in de främsta sjöfågelområdena. Områdena för rovdjurselimineringen utgjordes av värdefulla sjöfågelområden med en två-tre kilometer bred skyddszon runt omkring.

Smårovdjursaktiva jägare bildar insatsgrupper

Den egentliga jakten i varje område verkställs av smårovdjursaktiva jägare på orten som bildar insatsgrupper om cirka 10 personer. Gruppernas uppgift är att eliminera så mycket mink och mårdhund som möjligt. Grupperna förses med utrustning och material, som fällor, slagjärn och viltkameror.

Den koordinerade jakten bygger på gemensamma spelregler och systematisk rapportering. Projektet samlar in information från jägarna om sådant som antalet fällningar, nedlagd jakttid och jaktmetoder. Med datainsamlingen klarlägger projektet bytesmängderna och den generella tidsåtgången samt de geografiskt effektivaste jaktmetoderna.

För att jakten på de främmande rovdjuren ska innebära effektiv naturvård måste ett tillräckligt jakttryck även riktas mot minken. På det här sättet kan minken ledas in i lådan med slagjärnet.

Jaktområdena och ”passerkorten”

Jaktområdena som projektet anvisade grupperna omfattade flera jaktföreningar, städer, församlingar och privatpersoner. För att jakten ska vara effektiv måste jaktområdena absolut vara enhetliga.

Utöver de nya jaktområdena skulle fångstgrupperna också förses med ”passerkort” till andra jaktföreningars marker så att gruppernas medlemmar kan jaga också i andra marker än den egna jaktföreningens. Jaktvårdsföreningarnas verksamhetsledare och ledarna för insatsgrupperna spelade en avgörande roll för skaffandet av passerkort till andra jaktmarker och jaktföreningar. Självfallet gick det inte att ordna passerkort till samtliga områden och då måste gränsöverskridandet lösas på andra sätt.

Erfarenheterna från den första hösten

De praktiska arrangemangen för projektet inleddes vårvintern 2020 och jakten inleddes i slutet av augusti. I slutet av november i höstas hade flera hundra mårdhundar och tiotals minkar fällts i projektområdena.

Skaffandet av områden och passerkort har fortsatt parallellt med jagandet. Bägge har lyckats över förväntan och projektet har helt klart fått ett mera positivt än reserverat mottagande. Både jägarna och icke-jägarna upplever i regel rovdjursjakten som positiv och är beredda att samarbeta med fångstgrupperna för att decimera mink- och mårdhundsbestånden.

I ett vidare perspektiv är den naturvårdande jakten på främmande arter en avdelning som kräver planering och enhetliga fångstområden. Det är nödvändigt att se till att det inte blir kvar några rovdjursodlingar inuti fångstområdet, det vill säga områden där det inte jagas alls. Även här gäller att väl planerat är hälften gjort.

Fortsättning i sikte?

Erfarenheterna av Sotka-konceptet för effektiverad jakt ska implementeras i cirka 20 jaktvårdsföreningar. Dessutom ska de användas i sommar i Miljöministeriets HELMI-projekt vid jakten på främmande rovdjur i drygt 60 prioriterade fågelvatten. Vi kan besegra de här rovdjuren bara jägarnas naturskyddsarbete uppskattas och de ges tillräckliga resurser.

Mera om samma ämne