Vår nationalhund, den finska spetsen, är en mångsidig ras som vi ska använda till mer än enbart hönsjakt. Det går ju att förlänga jaktsäsongen i båda ändorna. Vilket inte fördärvar hunden, tvärtom!

I början av hösten är hunden en utmärkt kamrat på andjakten, bara jägaren har vant den vid vatten sedan den var valp. Anden låter sig i regel ställas av hunden, och är spetsen inte rädd för vatten så apporterar den också. 

Efter hönssäsongen tar mårdjakten vid. Jakttiden börjar den första augusti, men i praktiken börjar den först när det finns spårsnö. Först i november får mården sin fina vinterpäls. Mårdsäsongen håller sedan igång hundekipaget ända till slutet av mars. 

Nysnö – jaktväder!

Nysnö som har fallit dagen innan bjuder på det bästa föret för mårdjakt. Mården rör sig främst på natten, vilket gör nattspåret tydligt samtidigt som snön täcker de äldre spåren. 

Mården rör sig över stora arealer och kan ströva flera kilometer under natten. Leta efter mårdspår på arttypiska platser som utmed bäckar och vid kärr. 

Utan hund är det bättre med två jägare

En mårdjägare bör vara igång redan i gryningen eftersom vinterdagen är kort. 

Den första lyckokänslan infinner sig när jägaren hittar ett färskt mårdspår. Visserligen garanterar detta inte någon fällning, men spåret ger dagen en lovande början. Ibland har mården ändå varit så aktivt på språng att dagen inte räcker till för jakten. Andra dagar lämnar mården inte legan. Eller så vill det sig bara inte på den här jakten. Eller så snöar det på dagen och täcker spåren. 

Om jägarna däremot jagar i par så kan de följa spåret på var sin sida. På det viset blir smärre spårnystan enklare att reda ut. Undvik att skida på spåret, så att du kan återvända och studera det på nytt. 

För två jägare ökar också utsikterna att lyckas vid daglegan. Medan den ena koncentrerar sig på att spana av omgivningen så försöker den andra stöta upp mården. Med två ryggsäckar blir det dessutom enklare att få allting med sig. 

Vid tungt före med djup, lös snö har du stor glädje av din kamrat eftersom ni kan skida efter varandra och turas om att leda. Att växelvis få skida i ett färdigt spår gör framfarten oerhört mycket lättare. 

Hunden  

En erfaren hund som har lärt sig att spåra mård gör jakten mycket lättare. Hunden följer spåret medan jägaren följer hunden i pejlen och kan gena i kurvorna för att hänga med. Det går också att jaga med två hundar, bara hundarna kommer överens med varandra. I synnerhet om det måste grävas så hjälper det att ha flera hundar. Men å andra sidan är det lätt hänt att hundarna stökar till mårdspåret. 

Notera hur mården beter sig

Det händer att mården fortsätter färden från träd till träd, och då tappar hunden vanligen spåret. Men barkflingor med mera rosk som faller ner på snön och snöfria grenar avslöjar var mården har sin gång. 

Ringa in området om spåret har försvunnit. I regel träar mården innan den når trädet där den har sin daglega. Om inga mårdspår längre syns till ska du spana efter ett ekorrbo eller en trädhåla nära stället där mården klättrade upp. 

I bästa fall känner hunden doften av mården och börjar skälla ståndskall innan jägaren når fram.

Legor av olika slag

Om mården ligger i lega i ett ihåligt träd kan jägaren försöka få bekräftelse genom att knacka på trädet. Det brukar sätta mården i rörelse. Kanske hörs det också skrapljud inifrån trädet. Det händer att mården också morrar.

Om mården befinner sig inne i en håla så är den ovillig att lämna den. Om det inte hjälper att knacka på trädet med yxklacken och om hålan sitter lågt kan du försöka driva ut mården genom att vispa med en trädgren i hålans öppning. Om hålet däremot sitter högt så går det ofta så, att mården håller ut och behåller skinnet. 

Vid sträng kyla tar mården gärna sin daglega i en jordhåla eller under ett vindfällt träd. I synnerhet om snön ligger djup eftersom det är varmare på det viset. Den kan också söka sig ner under snön och då kan det finnas mycket spår runt omkring. Då är det lätt hänt att jägaren tappar bort sig i spårtrasslet och inte hittar legan.

I sådana fall behöver jägaren hundens överlägsna luktsinne och hörsel. Lita på hunden. Om den skäller neråt och gräver så har den sannolikt fått korn på mården. 

Den kan försöka smita genom att krypa en god bit under snön innan den uppenbarar sig. Men en uppmärksam hund hör rörelserna och håller jägaren uppdaterad om var mården håller hus.

Sätt fart på mården

Oavsett om daglegan finns på marken eller uppe i ett träd så gäller det att sätta mården i rörelse. Hundens uppgift är att få den flyende mården att klättra upp i ett träd och där hejda den med sitt skall. Väl uppe i trädet är det enkelt att skjuta den. Men om jägaren väljer att skjuta en mård som flyr på marken så gäller det att vara försiktig så inte den förföljande hunden hamnar i skottlinjen. 

Mården rör sig väldigt snabbt när den har lämnat legan och försöker skaka av sig hunden genom att klättra upp i ett träd. Där uppe störtar vidare längs trädens grenar och gör flera meter långa språng från träd till träd. Det ger hunden en fördel om det finns snö i träden eftersom snö faller ner och gör det lättare att följa mården. 

När mårdens försprång har vuxit sig så stort att hunden inte längre känner doften av den så hoppar den ner – också från hög höjd – och spurtar vidare. Då är jakten i regel över. I synnerhet när snön ligger djup är det omöjligt för hunden att hänga med. Mården känner sina tassemarker och vet var den kan sätta sig i säkerhet. 

Det har hänt mig tre gånger i samma jaktområde att mården har kommit undan. Varje gång till samma berg och där tar spåren slut. Och mården kan känna sig säker. 

Mårdjakten i snöig skog håller hunden i form och säsongen pågår hela vintern. På köpet håller också jägaren kondisen uppe!