Lockmedel för vildsvin
Bekämpa svinpesten:

Det viktigaste med lockandet är att fodret ska bestå av sådant som svinen är vana vid. Räsänen berättade att han hade provat det mesta, från kasserade grönsaker och majs till spannmål och hade stannat för vete som basen i lockfodret. Vetet var den säkraste magneten för att få svinen att återvända gång på gång medan övrigt foder gav varierande resultat.

Rautjärvibon Kemppinens erfarenheter stöder Räsänens observationer gjorda i Lovisa, även om han har stannat för havre. Havre och emellanåt gammalt bröd bildar basen för Kemppinens lockutfodring. Om inga svinflockar strövar omkring i trakten så brukar skogens övriga invånare gärna ta för sig.

För båda jägarna stavas nyckeln till framgång långsiktighet. Utfodringen lockar inte svinen till sig omedelbart utan effekten ökar efter hand bara jägaren håller ut.

Tjära?

Tjäran utgör följande hörnsten när det gäller att locka och observera vildsvin. Stryk tjäran på en hög stubbe, en stolpe eller ett träd så att det blir klibbigt och inbjudande att skrubba sig.

Vilket träd som helst duger bara stammen är tillräckligt tjock för att hålla när ett större svin lägger manken till. Kemppinen påpekar att granar fungerar särskilt bra för ändamålet. När svinet kletar ner sig med tjära så skavs barken i regel av och tjäran blandas med kåda. Vildsvinet lämnar sin doft på trädet, vilket med tjäran och kådan skapar ett oerhört lockande naturligt skrubbträd som därefter fungerar av sig självt, konstaterar Kemppinen.

Bägge jägarna är överens om att tjäran utgör en nödvändig ingrediens i lockandet. Den fungerar till och med under årstider då svinen vänder utfodringarna ryggen och ägnar sig åt sädesåkrar. Enligt Räsänen uppstår det en tydlig paus i juli-augusti när säden mognar, men efter skörden återvänder svinen och besöker utfodringarna mera regelbundet. Eero Kemppinen har observerat samma rytm i slutet av sommaren. Han påpekar att den här tiden på året kan tjäran vara det enda som lockar svinen.

Potatis och rotfrukter?

Enligt Kemppinens observationer är vildsvinen inte särskilt begivna på potatis utan plockar främst småpotatis i ett potatisland och gillar det vita myceliet som potatisplantan bildar. Räsänen berättar att han också funderar på om det är maskarna som brukar trivas i potatisland med lucker jord som svinen finner särskilt delikata. På en utfodringsplats brukar potatisen inte gå åt, uppger Räsänen.

Bägge jägarna uppger att de har bjudit svinen på grönsaker, rotfrukter och äpplen. Räsänen berättade om året då han forslade kasserade grönsaker till utfodringarna, men utan framgång. När han insåg att utfodringen liknade en kompost och att svinen lyste med sin frånvaro så återgick han till vetet.

Kemppinen håller med om att rotfrukterna knappt går åt när de är färska, men att äpplena har strykande åtgång efter höstens första lätta köldknäppar när de inte är riktigt fräscha längre.

Övriga lockmedel?

I Sydsverige var ”majsbomben” väldigt populär – det vill säga att man kletade ihop majs i ett kar med bröd, öl, socker och vatten, och lät geggan jäsa. Resultatet blev en äckligt söt majsröra som spreds ut på utfodringsplatsen. Här i Finland har majsbomben ändå inte blivit särskilt populär – varför inte det?

Både Räsänen och Kemppinen har provat med majs och majsbomben, men utan särskilt goda resultat. Efter en smula eftertanke säger Räsänen att han tror att majsens fungera eller inte fungera hänger på viltets matvanor på orten och växterna som odlas där. I Finland är majsodlingar rätt sällsynta jämfört med Sydsverige och därför är majsen rätt främmande för våra svin. Samma faktor förklarar alldeles utmärkt varför våra inhemska sädesslag fungerar bäst som lockfoder.

Jäsningsprocessens betydelse för att göra fodret mera lockande är svår att mäta, men Räsänen antar att jäsningen sätter sprutt på ett välbekant foder och därför höjer den lockande effekten.

Bägge jägarna berättar att de har provat en hel rad med olika lockmedel och har fått än mera och än mindre sprutt på lockandet, men med måttliga doser. Räsänen berättade att kommersiell plommonessens styr svinen klart bättre när han har skvättat sådan på högen med foder. Kemppainen berättade att han hade noterat att svinen petnoga sorterar fram bitarna av julpepparkakor som han har blandat i säden.

Den som varsamt varierar och provar kan hitta lockmedel som ger utfodringen mera stuns, men bägge förordar måtta i användningen. De berättar att kraftiga doftmedel lätt blir avskräckande om man stänker på för mycket.

– Mindre är mera, konstaterar Räsänen.