Frivilliga sköter skjutproven
Skjuta, träffa och lappa

”Fyra skott, tid 90 sekunder, börja när du känner dig klar.”

Varje år får tusentals jägare höra de här orden när de avlägger skjutprovet. Situationen är spännande, oavsett om skytten är nybörjare eller rutinerad. På skjutbanan träffar jag både kända ansikten och okända, och alla väntar med spänning på sin tur. Tankarna snurrar kring frågan: Blir det godkänt? Får jag jaga älg i höst? Allting verkar hänga på hur jag lyckas här och nu.

Det är klokt att före provet kontrollera att geväret är riktigt inskjutet. Det viktigaste på skjutprovet är att geväret är inskjutet, att skytten kan hantera det och att självförtroendet inte vacklar. När du vet att allt är som det ska med vapnet kan du slappna av på provet och prestera bättre. Alltså åkte jag till skjutbanan, drog åt några lösa skruvar och sköt några provskott. Självförtroendet tog ett kliv uppåt efter vinterns uppehåll i skyttet.

Vad gör skjutprovsexaminatorn?

Skjutproven hör till jv-föreningarnas offentliga förvaltningsuppgifter, men sköts i regel av frivilliga.

För att få veta mera om examinatorns uppgifter kontaktaktade jag Pentti Helttunen, mångårig skytteövervakare och skjutbaneansvarig på Suomussalmi jaktvårdsförening.

– Oftast har vi fyra roller: vi tar emot anmälningarna, leder skyttet, rapporterar träffarna och skriver ut intyget på godkänt skjutprov. Den som tar emot anmälningarna kontrollerar deltagarnas gevär, innehavstillstånd och jaktkort, och svarar för den allmänna säkerheten på provplatsen. Vid vapengranskningen kontrollerar jag också att vapnet är säkert för skytten. Det är rätt vanligt att stocken har lösa skruvar. Med ett sådant gevär träffar man ju inte nånting, påpekar Helttunen.

Han berättar att det jobbigaste med uppgiften är när folk har kommit långa vägar till provet, men inte har tillstånden i ordning.

– Då kan jag tyvärr inte låta personen skjuta provet. Och det är vanligt att personen inte begriper varför jag måste vara så sträng. Jaktkortet måste vara i kraft för att jägarförsäkringen ska gälla. Men jobbet ger mera än det tar; det känns väldigt bra med alla glada miner efter en godkänd prestation, funderar Helttunen.

Säkerheten det viktigaste

Under åren som övervakare har det också inträffat farliga situationer. Men Helttunen påpekar att den säkra vapenhanteringen som tema på jägarutbildningarna har burit frukt på skjutbanorna och skjutproven.

– Vapenhanteringen och uppträdandet på skjutbanorna har blivit mycket bättre. I synnerhet de unga och utbildade jägarna kan det här, säger Helttunen.

Skjutprovsexaminatorns viktigaste uppgift är att ansvara för säkerheten på provet. Uppdraget har också bjudit på komiska ögonblick. Ett av de roligaste var när kikarsiktet en gång trillade av i skjuthytten.

– Ansiktsuttrycket var obetalbart komiskt, skrattar Helttonen.

Pentti Helttunen har varit med i jvf-verksamheten i över tjugo år. Frivilligarbetet har alltid intresserat honom och han har skött flera olika uppdrag, bland annat som utbildare på förberedande kurser för jägarexamen.

Helttunen konstaterar att jägarna har blivit fler med åren. Han hoppas att talkoandan fortlever och att folk ska engagera sig i jv-föreningens verksamhet. För att bli skjutprovsexaminator krävs att personen är 18 år fyllda, hederlig, myndig, pålitlig och lämplig för uppgiften. Dessutom ska personen ha gått utbildningen för skjutprovsexaminatorer som ordnas av Finlands viltcentral.

– Sedan är det bara att anmäla sig som frivillig till verksamhetsledaren. Därefter utnämner viltcentralen de lämpliga personerna till uppdraget. Vi vill väldigt gärna ha ungdomar med i verksamheten!

Hur gick det sedan?

Efter anmälningen, en spännande väntan och småprat med bekanta blev det min tur. Jag fick tillstånd att börja. Med blicken på tavlan kramade jag av de fyra skotten. Strax efter knastrade det i radiotelefonen: Fyra träffar!

Jag gick från skjuthytten på lyckliga ben till kontoret där övervakaren skrev ut skjutprovsintyget och antecknade prestationen i Oma riista. Nu skulle det smaka bra att inleda sommarens träningssäsong och se fram emot höstens björn- och älgjakter.