Från fågel till rådjur
En universalkula till .222 Remington?

Utbudet av 5,7 mm (.224)-kulor är imponerande, men det finns inte många universalkulor som beter sig stabilt med .222 Remingtons traditionella räffling 1-14”. 

Enligt den nya jaktförordningen får en kopparkula nu vara aningen lättare på rådjursjakt än en blykula, det vill säga väga 2,9 g i kalibern .222. På det här viset breddades utbudet av kulor som är lämpliga som universalkulor en aning jämfört med läget innan.

Provarrangemangen och gevären

En provskjutning gjordes för att undersöka hur kulan stabiliserar sig på 100 meters avstånd. Det handlade inte om något precisionsprov utan det viktiga var att kontrollera att kulbanan är rak.

Först provsköts en T/C Contender med piplängden 14 tum och räffelstigningen 1-12” (ett varv på en tolv tums sträcka). Om kulorna var stabila så fortsatte kulprovet med två Sakogevär, modellerna L46 och L461. Den första med vanlig räffling och den andra med mikroräffling. Stigningen var 1-14” hos båda.

Träffbildernas placering visade rejäla skillnader mellan olika laddningar och kulor. Också därför vore det förnuftigt att hålla sig till en enda universalladdning, så slipper man skjuta in geväret på nytt vid patronbyte.

Kulornas lämplighet för universalbruk klarlades med en provskjutning på 35 meters håll mot våta telefonkataloger. De kompakta buntarna med vått papper ger kulorna hårt motstånd och en kula som klarar detta utan att splittras klarar också en träff i ett vilt. Efter de första 4 cm med våta kataloger följde två 6 mm laminatskivor som föreställde ben i rådjurskroppen. Skivorna visade dessutom hur hastigt kulorna hade expanderat.

Kulornas lämplighet

På hastighetsnivån för kalibern .222-Rem stabiliserar stigningen 1-14” en vanlig kula med blykärna (hel- eller halvmantlad) upp till cirka 4 gram. 

En ”halvkopparkula” av typen Nosler BSB/Rhino Solid Shank är stabil upp till 3,6 gram, medan helkopparkulor är stabila upp till klassen 2,9-3,2 gram. I det här testet deltog en enda monometallkula med vikten 3,2 g (Naturalis) och den var stabil upp till åtminstone 100 meter.

Bland kulorna som testades var följande lämpliga för rådjur: Rhino Solid Shank (3,2 ja 3,6 g), Norma Oryx (3,6 g), Nosler Partition (3,9 g), Lapua Naturalis (3,2 g), Fox (2,9 g) och Barnes TSX (2,9 g).

Även de bästa vanliga kulorna, som Lapua E539, Norma SP 4 g och Sako 3,2 g 106G, fungerar rätt bra för rådjur.

Bland de ovannämnda kulorna passar följande bäst för fågelvilt: Rhino och Oryx samt kopparkulorna Naturalis, Barnes och Fox, som nådde en restvikt på minst 90 procent. Deras rätt styva konstruktion och obenägenhet att splittras minskar deras förstörande effekt vid träff och höjer samtidigt den fällande effekten i jämförelse med helmantlat.

För skadedjur kan samtliga kulor i testet användas bara precisionen räcker till.

Lätt bär långt

Den nya förordningens bestämmelser om tillåtna kulvikter för blyfria kulor gör det också möjligt att skjuta på längre avstånd. Om den valda kulan är rätt tung och stabiliseringen marginell, men skytten vill skjuta på längre avstånd än 100 meter så ska han före jakten kontrollera att precisionen räcker till också för längre avstånd.

Ny pipa ger bredare urval kulor

Om jakten främst handlar om rådjur och jägaren vill byta till tyngre kulor så kan han låta byta pipan till en med brantare stigning, exempelvis 1-10”.

Kostnaden är dessutom lägre än för ett nytt gevär och därefter stabiliserar sig samtliga kulor som har provskjutits i det här testet utan problem.