När den här intervjun med Tauno Partanen görs håller han i handen den förnyade tidningen Jägarens nya grafiska uttryck med modellayout och logo. Just nu cirkulerar också modeller av tidningens nät- och mobilversion och diskuteras. Oma riista och Viltinfo finns redan på nätet, men nu har också tidningen tagit ett väldigt digitalsprång.

– Jag skulle tro att webbtidningen kommer att väcka intresse i synnerhet bland de unga jägarna eftersom de är vana vid att leta information på nätet och läsa tidningar på webben, konstaterar Tauno Partanen. 

– Även för den stora allmänheten blir det i fortsättningen möjligt att läsa artiklar skrivna av fackmän om jakt och viltvård i tidningen på nätet. Med den nya nättidningen blir det dessutom möjligt att mellan papperstidningens utgivningsdatum publicera aktuella artiklar och i synnerhet också regionalt stoff och annat i nyhetsflödet.

Under vårt samtal nämner Tauno Partanen ett nytt tänkande; en förening av det nationella med det viktiga lokala.

(Video på finska)

Blydebatten går upp i varv

Blydebatten går på högvarv även i tidningen Jägarens spalter. EU och i synnerhet unionens kemikaliemyndighet ECHA har satt blyet i jaktpatronerna under lupp. Först föreslog man ett förbud mot blyhagel i våtmarker enligt Ramsar-definitionen och nu är ett förslag ute på remiss där EU-kommissionen driver ett totalförbud mot bly i patroner. I detta nu är läget rörigt och orsakar avsevärd förvirring och även oro bland jägare och sportskyttar.

– På Finlands viltcentral försöker vi i rollen som främsta sakkunnig förmedla information om vad planerna som pågår på EU-nivå beträffande ett blyförbud i våtmarker skulle betyda för förhållandena i vårt land. Vi har också föreslagit ett alternativ till våtmarksdefinitionen i Ramsar-avtalet.   

– Förvirringen beror på att EU samtidigt bereder ett totalförbud mot blyhaltig ammunition. I detta nu ser det emellertid ut som om man skulle driva bägge ärendena vidare och av allt att döma blir det totalförbudet som gäller, kosta vad det kosta vill, förklarar Partanen med förundran.

Viltcentralen har träffat och hållit kontakt med EU-kommissionens tidigare vice ordförande Jyrki Katainen och påpekat vilka konsekvenser den föreslagna våtmarksdefinitionen och ett eventuellt totalförbud skulle ha för jakten i vårt land.

– Det är fullständigt klart att de föreslagna begränsningarna för blyet sannolikt inte kommer att gå igenom i sin nuvarande form utan att det kommer att bli ändringar. Ett totalförbud vore i praktiken nästan det samma som en dödsstöt för både sportskyttet och sportskyttarna. Dessutom finns det knappast i detta nu användbara ersättande alternativa patroner i handeln för alla gevärskalibrer, påpekar Tauno Partanen.

– Jag skulle tro att det efter en viss övergångstid införs begränsningar för blyet vid jakt och att vi jägare måste ta saken på blodigt allvar redan nu. Blyet är obestridligen ett giftigt ämne som inte får hamna i kroppen på människor.

Partanen påminner om att vi också ska vara på det klara med att begränsningarna i användningen av bly kommer att ha konsekvenser för antalet jägare: bland personerna som bara jagar allt emellanåt kommer kanske en stor skara att lägga handskarna på hyllan. Beträffande hagelgevären skulle ju många bli tvungna att byta sina gamla men fungerande trotjänare och kostnaderna för jagandet skulle oundvikligen öka rejält.

Vargsoppan sjuder

När snön börjar falla brukar också vargdebatten ta fart. Den nya förvaltningsplanen för vargstammen bereddes för första gången på bred bas. Enligt flera av de deltagande organisationerna löpte arbetet med beredningen sakligt och i god anda. Som vi alla vet så skapar vargen alltid de värsta löpsedlarna och vredesutbrotten i de sociala medierna så fort minsta lilla möjlighet yppar sig.  Med stora bokstäver avkrävs viltförvaltningen omedelbara åtgärder och även politikerna får sig en släng av sleven. Även de som bevakar jägarnas intressen får agera måltavla.

– Vargdebattörerna glömmer ofta att det inte är Finlands viltcentral eller viltcentralens styrelse som skapar viltpolitiken, utan de bara verkställer den viltpolitik som jord- och skogsbruksministeriet har fastställt. I det viltpolitiska arbetet biträds ministeriet av det nationella viltrådet och de regionala viltråden.

Tauno Partanen berättar som sin personliga uppfattning att implementeringen av den förnyade förvaltningsplanen för vargstammen ännu inte har kommit igång. På fältet har man inte nödvändigtvis ännu i någon större utsträckning hunnit läsa in sig på innehållet. Men allt som allt betraktar han det som positivt att förvaltningsplanen blev godkänd vid samma tid som EU-domstolen tog ställning till överklagandena om den stamvårdande jakten på varg.

– Förhoppningsvis slipper vi hädanefter se folk offentligt vädra uppfattningen att Finland skulle få besluta alldeles själv om vargjakten och frågorna kring den. Under tidigare år var det många grupper som besökte Bryssel och vid hemkomsten glädjestrålande berättade att Finland skulle få besluta alldeles självständigt om de här sakerna. Men så förhåller det sig verkligen inte alls. Vi får inte glömma det faktum att när Finland förhandlade om medlemskap i EU så var vargläget här i landet alldeles annat och knappast någon kunde ana att situationen skulle se ut så här ett tjugotal år senare. De som deltog i förhandlingarna har berättat att utfallet blev det bästa möjliga som kunde uppnås under rådande förhållanden. Dessutom ska vi notera att rovdjursfrågorna säkerligen utgjorde en väldigt liten detalj i anslutningsförhandlingarna och att de här frågorna garanterat inte hade äventyrat Finlands medlemskap i EU, påpekar Partanen.

Den nya EU-domstolens ställningstagande gjorde inte situationen det minsta lättare. Trots att Finlands viltcentrals beslut om stamvårdande och även andra dispenser redan nu och med motiveringarna har omfattat tiotals sidor så borde de enligt EU-domstolen motiveras ännu mer detaljerat. Dessutom borde viltcentralen kunna presentera vetenskapliga fakta om bland annat påståendet att den stamvårdande jakten skulle minska på tjuvjakten på varg.

– Den stamvårdande jakten på varg borde absolut få finnas kvar i verktygslådan. För några år sedan när vi ännu kunde bedriva sådan jakt så uppnådde vi ett par års mellanfred på fältet i vargfrågorna. I det här sammanhanget måste vi också kunna trygga jakten med hund oavsett vargarna. Likaså vore det väldigt viktigt att handläggningen av de skadebaserade dispenserna skulle gå så fort som möjligt. Men det kräver att ansökningarna görs omsorgsfullt så vi inte jämt och ständigt behöver begära in kompletterande utredningar.

– Projektet VargLife är helt klart någonting positivt som sannolikt också har en gynnsam effekt på den stamvårdande jakten så att den eventuellt kan återupptas i någon form. Det är fint att vi här i landet får ut tre personer på fältet för att sköta de här vargkonflikterna, understryker Tauno Partanen.

 

Hjortdjuren väcker debatt

Älgjakten i norr och i synnerhet arbetet med att hejda vitsvanshjortens uppgång i söder har varit en långkörare under hösten.

I norra Finland har det klagats på att fredningen under brunsten är för lång och att det djupa snötäcket i höstas gjorde älgjakten väldigt jobbig och delvis till och med omöjlig. Tauno Partanen anser att vi borde fundera på om brunstbegränsningen i norra Finland skulle kunna förkortas med exempelvis en vecka i den senare ändan. Det skulle säkerligen ha en positiv inverkan på i hur hög grad licenserna blir använda.

– En gång i tiden motiverades brunstbegränsningen med att en sådan användes också i bland annat Sverige. Som jag har förstått det har svenskarna sedan dess slopat den här begränsningen, drar sig Partanen till minnes.

Talkojobbet med att skära ner vitsvansstammen har enligt Partanens uppfattning tagits på allvar av jägarna och om snöförhållandena det tillåter så når vi ett bra resultat också under innevarande säsong. Det är fråga om en rejäl satsning som kräver en enorm mängd arbete.

– I viss utsträckning kom det i höstas kommentarer från jägarna om att priserna på gästlicenser på sina håll har skenat iväg rent orimligt. Det är på något vis en motsägelsefull situation om jägarna på en ort inte hinner eller orkar skjuta och hantera den allt större mängden hjortar samtidigt som licenspriserna för gästjägare rusar till en nivå som nästan bara firmabekostade grupper har råd med, förundrar sig Partanen.

”Megamatandet” i motvind

I viltbranschen har det blåst upp en debatt om ”megamatandet” av viltet och det är uttryckligen en debatt med negativa förtecken. Enligt Tauno Partanen borde vi jägare begripa att det som en liten grupp jägare sysslar med kan svärta hela jägarkåren riktigt illa.

– Vi har fått ett otal påstötar och kommentarer om att det vid vissa våtmarker finns personer som ”megamatar” änder och grågäss för att sedan under några jakter skjuta väldiga mängder. Likaså har vi fått påstötar om att jägare på platser där orrar spelar använder eldrivna bulvaner som drar orrar till sig som en magnet. Vore det kanske läge för de här jägarna att se sig själv i spegeln? frågar sig Partanen.

– Vi har blivit kontaktade om megamatningsproblemet också på platser där man fotograferar björnar. På somliga fotoställen har det på en och samma gång figurerat så mycket som ett tjugotal björnar. Så man kan fråga sig om det här ens längre är eftersträvansvärt eller någon äkta naturupplevelse för björnskådarna. Också här vore det mera med mindre! Enligt flera erfarna björnskådare har en massiv utfodring av det här slaget lett till förändringar i björnarnas beteende, dundrar Partanen.

Som avslutning på den här intervjun som gjordes under en jakt önskar ordförande Tauno Partanen alla ett framgångsrikt nytt Jaktår 2020!