En jaktledares dag

Terhi Posio är jaktledare i föreningen Haukitaipaleen Erämiehet i Rovaniemi. Egen aktivitet, föreningens stöd och jaktledarutbildningen hjälper henne i uppdraget. Posio har jagat i drygt tio år och är dessutom föreningens sekreterare.

Inleder morgonen med licensgranskning

Haukitaipaleen Erämiehet samlas på morgonen vid jaktstugan. Posio går igenom avskjutningsläget och granskar skjutproven och jaktkorten för personer som deltar för första gången. Innan jakten börjar ska jaktledaren också granska att alla är lagenligt klädda.

I sorlet uppfattar vi att det har gjorts flera observationer av älg och att det ”säkert” finns flera kalvar. Den här dagen deltar flera hundförare i jakten och terrängavsnitten lottas ut. Men ingen går till sitt pass innan hundarna har hittat älgarna och hundförarna har anmält det.

Ökad säkerhet med GPS

Säkerheten är prio ett på jakten. Alla ska kunna skjutsektorerna och de tillåtna passen. Posio berättar att nästan samtliga jägare i föreningen har skaffat en hundpejlapp. På det viset kan jägarna följa hundarna och ha koll på grannpassen. Men oavsett pejlapparna ska både jaktledaren och passjägarna veta var alla andra befinner sig.

Med WhatsApp eller hundpejlens meddelandefunktion löper informationen. Vikten av kontakthållning blir ännu större om hunden löper över till grannföreningen eller statsmark.

– Vi jagar huvudsakligen i privata marker, men om hunden skulle råka förirra sig till statsmarker eller grannföreningen så underrättar vi alltid områdets jaktledare, berättar Posio.

Posio får ett meddelande i telefonen: ”Skall på kalvarna”. Det är förnuftigt att först låta älgarna lugna ner sig, så jägarna samlas vid brasan för att dricka kaffe och fördela passen.

Lärorikt vara jaktledare

Posio tycker att uppdraget som jaktledare är intressant och varierande, och hon lär sig medan hon håller på.

– Man ska förstås åta sig uppdraget frivilligt. Jaktlagets stöd och den goda lagandan hjälper mig i jobbet, berättar Posio.

En bra jaktledare är målmedveten och ger tydliga instruktioner. Det här blir särskilt tydligt när någonting går snett eller när det uppstår oenighet.

– Det händer att någon under jaktdagens gång får egna idéer om exempelvis hur köttet ska fördelas. Då gäller det att hålla fast vid det som är avtalat och inte börja improvisera, funderar Posio.

Jaktledaren tar hänsyn till samtliga

I Haukitaipaleföreningen är den yngsta jägaren under 20 och den äldsta drygt 80. Enligt Posio är det viktigt med folk i alla åldrar i jaktlaget.

– Ungdomarna ska få möjligheter och erfarenheter medan det är klokt att lyssna på råden som de gamla jägarna ger, funderar Posio.

Jaktledaren bör vara insatt i alla aspekter av sitt jaktområde. Det är viktigt att ha koll på jaktarrendeavtalen, grannföreningarna, relationerna till markägarna och byborna, älgstammen i området och målen för älgförvaltningen.

Anteckna fällningarna och observationerna i Oma riista

Efter braskaffet och korvgrillningen går jägarna till passen och hundföraren smyger iväg till skallet. På passet stiger spänningen; kommer älgkon och kalven att stanna på skallet eller börjar de trava hitåt?

Dessutom ska jakten vara etisk. Man skjuter alltid först kalven och respekterar det fällda viltet. Posio uppger att de inte fäller kalven och kon på samma skall.

– Vi ger älgkon en chans och dessutom håller ju kalven oss sysselsatta under återstoden av dagen.

Ett skott hörs från skallet och strax därpå kommer ett meddelande: ”Kalven omkull, hämta dragskivan och släpvagnen”.

Till jaktledarens uppgifter hör bland annat att sköta de officiella fällningsanmälningarna. Vilket går enklast i Oma riista, liksom antecknandet av jaktdagar och observationer. Jaktledaren kan fördela uppgifterna bland de biträdande jaktledarna, i synnerhet om han eller hon inte alltid är på plats. (Jaktledarens uppgifter finns fastställda i jaktförordningen 23 §.)

Posio antecknar den här dagens händelser i Oma riista: Observerat en kalv och en vuxen ko. Och godkänner fällningsanmälningen för kalven som gjordes på plats i skogen.