Tidigare har det inte varit tillåtet att använda drönare för att spåra eller jaga mink eller mårdhund, men ändringen i lagstiftningen ändrade på den saken.

I Helmiprojektet har vi tidigare kartlagt mårdhundar med drönare som har värmekamera. Det lärde oss att hundarna ska ännu längre in i vassen än förut. Fler än 50 dolda mårdhundar har sedan dess blivit eliminerade i besvärliga vassruggar. Tack vare lagändringen använder vi numera tiden mycket effektivare och fäller fler mårdhundar.

Täta vassruggar är en svår miljö för hundar att arbeta i. Även en erfaren ställande hund kan bomma mårdhundslegor trots att den nästan snavar över mårdhunden. Vilket torde förklara varför mårdhundarna sätter sig i säkerhet i vassen!

Det har hänt många gånger att ett mårdhundspar trycker i en tät rugge i månader utan att besöka någon av de kamerabevakade åtlarna i närheten. Det är uttryckligen sådana par som förklarar varför det så hastigt föds nya kullar i effektivt avjagade områden.

Leta på kartan efter vattenomgivna vassar

I Helmiprojektet har vi gjort hundratals kartläggningsflygningar. Enbart i Nyland har vi dokumenterat fler än hundra mårdhundar i vassar i fågelvatten. Mårdhundarna är konsekventa i sitt val av daglega; ofta väljer de den så, att jägaren inte tar sig torrskodd dit, inte ens med gummistövlar på. Börja alltså med att leta efter vassruggar som avgränsas av diken, kanaler, öppet vatten eller sanka kärr.

Även om platserna ofta är väldigt blöta och ligger nära vasskanten mot öppet vatten så befinner sig själva legan åtminstone någon tum ovanför vattenytan. Självfallet sover inte mårdhundarna i vattenbad utan de samlar vasstrån till ett torrt liggunderlag.

I våra Helmi-skötselområden kan vi nu planera jakten med allt större träffsäkerhet och utnyttja kanoter och båtar, och vintertid bärande is. Det senaste tillskottet i utrustningen är packraftar, alltså uppblåsbara små båtar. Med dem tar vi oss till ställen dit man inte når vadande.

Vassfångsten kompletterar massfångsten

I områden med lågt fångsttryck har vi stött på förskräckliga tätheter; upp till en mårdhund per hektar vass! Det råder således inga tvivel om vart fågelungarna tar vägen. Individerna som trycker i vassen är de allra värsta eftersom de jagar och förökar sig i hjärtat av fågelområdet.

Men även i fortsättningen ska vi börja med att organisera jakten runt våtmarken, med en radie om minst två kilometer. Först när mårdhundsbeståndet i storområdet är utglesat går det att eliminera paren i vassen utan att de genast blir ersatta av nya.

Fångsttaktiken i vassen

Under arbetet med att utveckla fångsttaktiken i vassarna har vi provat med hundar av olika typer. Det fungerar med vilken hund som helst bara den har rovdjursinstinkt och kan ställa sådana, men den ska också kunna jobba i iskallt vatten, ha förmågan att störta fram genom täta ruggar och sank gyttja, och kunna använda både luftvittring och hörseln.

I närheten av livligt trafikerade vägar och när isen varken bär eller brister måste hunden också kunna styras och vara lydig. På platser där hunden har utrymme att jobba passar spårnoga och självständiga hundar allra bäst.

Ofta fungerar det fint med två hundar som jobbar i par. I idealfallet känner hundarna varann och ställer var sin mårdhund i paret, så nära kontaktpunkten som möjligt.

På svag is eller gyttjigt underlag leder nämligen en lång spårning ofta till att hunden (om den jobbar ensam) tappar den andra mårdhunden eller i värsta fall själv råkar illa ut.

Efter lagändringen är det idé att lära hunden att söka sig direkt till platsen som drönaren markerar. Efter hand som hundarna samlar erfarenhet av drönare så ökar procenten lyckade jakter.

Dessutom kan drönarjakten bedrivas på dagen!

Så här använder vi drönarna med värmekamera

Börja med att sätta dig in i lagstiftningen och lär dig flyga drönaren. I regel ska man också avlägga ett teoriprov. Kolla också upp eventuella zoner med drönarförbud och begränsningar.

Lär dig att optimera drönarens inställningar. Ett exempel: valet av skala på temperaturmätaren på modellen som vi använder har en avgörande inverkan på förmågan att upptäcka mårdhundar. Vid soligt väder måste displayen kalibreras fortlöpande, vilket ändå inte alltid hjälper. En smula överraskande fann vi att mårdhundarna lätt förblir oupptäckta efter en kall natt när pälsen har blivit frostig. Då kan värmekameran urskilja sådant som vadare medan mårdhundarna inte blir urskiljbara förrän de har ruskat pälsen torr. När snötäcket djupnar i vassarna blir sökandet nästan omöjligt.

De bästa dagarna är molniga, men torra och svala. De bästa tiderna för att hitta mårdhundar i vassen har varit oktober-november och februari-maj.

Flygrutten kan skötas manuellt eller programmeras in på förhand som en sicksackrutt som täcker hela vassen. Flyghöjden beror på vädret, vassens täthet och värmekamerans egenskaper.

Även i södra Finland är det nu möjligt att befria fågelvatten från mårdhundar

Av allt att döma blir det nu också på fastlandet möjligt att jaga av fågelvatten så att de blir fullkomligt mårdhundsfria, åtminstone under den känsliga tiden då fåglarna lägger ägg och ruvar. I synnerhet vid jakt på senvåren rekommenderar vi att jägarna tar vara på möjligheten att precisionsjaga med drönare och värmekamera. Samtidigt avslöjar drönaren också det övriga djurlivet, som ju inte får störas.

Alltid går det ändå inte att få tag på drönare och hundar som kan jobba i kallt vatten.

Men utan drönare och med alldeles vanliga ställande hundar kan vassarna ändå rensas, i synnerhet under den kallaste perioden i januari och februari då isarna brukar bära också i södra Finland. Vi rekommenderar därför läsarna att prova på dagjakt i vassen med ställande hund!